1999 minns jag som ett kvantitativt tunt filmår men kvalitativt desto bättre. Med en 1,5-åring och en nyfödd hemma hade jag inte klippkort på SF direkt och att se en film hemma i sin helhet från början till slut var en ren utopi. Samtidigt, när jag luskar lite såg jag faktiskt del film på bio detta år, ljuvliga lugna timmar i en biograf blev till komprimerad semester för en utsjasad småbarnsmorsa och kanske även en förklaring till varför jag tycker att så pass många filmer från 1999 är fantastiskt bra när jag tittar i backspegeln.
10. BIG DADDY
(Regi: Dennis Dugan)
Big Daddy är och kommer antagligen alltid att vara en komedifavorit för mig. Adam Sandler vänder ut och in på sig själv för att vara en bra adoptivpappa, eller nej, han vill mest bara impa på en tjej och verka vuxen. Men alla som sett en enda Adam Sandler-film vet att vuxen inte riktigt är det adjektiv som bäst passar in på hans rollfigurer och det stämmer även här.
.
.
9. JÄRNJÄTTEN
(The Iron Giant, Regi: Brad Bird)
När barnen var små gick Järnjätten på repeat i DVD-spelaren. Jag tyckte det var superhärligt att dom ville se nåt annat än Bananer i pyjamas, Pippi och Bamse och jag satt gärna med och tittade. Nu har det visat sig att dom båda är och var skiträdda för Järnjätten. Det blir antagligen en punkt att ta upp med terapeuten när det är dags för dom att hantera sina barndomstrauman.
.
.
.
8. DEEP BLUE SEA
(Regi: Renny Harlin)
LL Cool J är en man jag gärna strösslar superlativ över när jag ser honom på vita duken. Han har en närvaro och en charm som många stora och mer erfarna skådisar saknar. Han är med i Deep Blue Sea och det här är en film som ruskar om mig. Renny Harlins regi, den klaustrofobiska känslan därute på havet, många nagelbitarscener med otäcka hajar (där dom flesta är okej CGI, några är det verkligen inte) och en drös med bra skådespelare som gör att denna på pappret simpla hajrulle blir någonting mycket mer. En hajklassiker kanske?
.
.
.
7. ALLT OM MIN MAMMA
(TOBO SOBRE MI MADRE, Regi: Pedro Almodovar)
En av Pedro Almodóvars allra bästa filmer. Den har precis allt en bra film ska ha. Läs inget om den, se den bara.
.
.
.
6. AMERICAN BEAUTY
(Regi: Sam Mendes)
Jag var helt ”blown away” när jag såg American Beauty på bio. Kevin Spacey, Annette Bening, Chris Cooper, Mena Suvari, Wes Bentley och Thora Birch agerade med knivskarp precision och regissören Sam Mendes imponerande stort med sin långfilmsdebut. Efter en omtitt kan jag lugnt säga att den håller fortfarande även om jag inte riktigt känner samma magiska känsla i kroppen nu som jag gjorde då. Men en solklar och självklar plats på årsbästalistan har den.
.
.
.
5. SJÄTTE SINNET
(The Sixth Sense, Regi: M. Night Shyamalan)
Säga vad man vill om M Night Shyamalan, såga honom hur mycket du vill, håna honom, spotta på honom, skratta åt honom, bränn affischer med The Last Airbender på torget och gör voodoodockor föreställande Jaden Smith men Sjätte sinnet kan ingen ta ifrån honom. Det här är en genial film, en klassiker, en liten milstolpe i filmhistorien och även om slutet naturligtvis inte ger en gåshud när man känner till det så är det en film som håller för flera omtittar. Barnen tittar inte på denna på repeat. Jag har försökt men dom vägrar.
.
.
.
4. NOTTING HILL
(Regi: Roger Michell)
Notting Hill är en film som kan charma ner en sten i brygga. Hugh Grant och Julia Roberts är ett filmpar världen sent ska glömma, precis som Spike (Rhys Ifans) och hans T-shirts. Musiken, känslan, romantiken, humorn…. Det är rent galet mysigt det här. Jag hade gärna varit Anna Scott och blivit intervjuad av nån tjomme från Horse & Hound.
.
.
.
3. THE STRAIGHT STORY
(Regi: David Lynch)
Sätt dig ner och håll för öronen för nu tänker jag skrika lite: ”DET HÄR ÄR EN FILM OM EN GAMMAL GUBBE PÅ EN ÅKGRÄSKLIPPARE! HÖR DU DET? ÅKGRÄSKLIPPARE! OCH DET ÄR EN SÅN SATANS FIN FILM! HAR DU INTE SETT FILMEN SÅ GÖR DET. VILL DU INTE SE FILMEN, KÖP EN ÅKGRÄSKLIPPARE OCH ÅK PÅ ROADTRIP!”
Lägg regissören David Lynch, skådespelaren Richard Farnsworth och filmbolaget Disney i en blender och ut kommer en av dom mest hjärtskärande och härliga filmerna jag någonsin sett. Att den ”bara” är trea på min lista säger mer om filmåret 1999 än om just denna film. Många andra år hade den hamnat i topp.
.
.
.
2. THE TALENTED MR RIPLEY
(Regi: Anthony Minghella)
Det är få filmer utan Sylvester Stallone i huvudrollen som jag sett fler gånger än The talented Mr Ripley. Varje gång jag ser den mår jag lika dåligt. Den äter sig in i mig. Matt Damons gestaltning av den mänskliga kamelonten, psykopaten och mästerlögnaren Tom Ripley är mästerlig och Gwyneth Paltrow, Jude Law, Philip Seymour Hoffman, Cate Blanchett och James Rebhorn hjälper till att göra den här filmen till den lilla pärla den är. En ångestdrypande pärla.
.
.
.
1. MAGNOLIA
(Regi: Paul Thomas Anderson)
Så är han både på första och andra plats 1999, Philip Seymour Hoffman. I Magnolia är han en av många underbara skådespelare som måste ha underlättat nåt överjävligt för Paul Thomas Andersons regiarbete. Magnolia är en film utan fel. Det är en annorlunda, kvick, känslosam, smågalen film med så många bottnar, så många historier som flätas samman att jag undrar om inte varenda en av dessa biroller hade kunnat hålla uppe en hel film helt själv. Jag tycker väldigt mycket om Magnolia. Jag skulle vilja ge den en röd ros och en puss på kinden. Jag skulle vilja se om den snart igen. Snart så. Jag ska bara försöka smälta att Philip Seymour Hoffman är en ängel lite mer först.
Bubblare: Den gröna milen, Vuxna människor, Tarzan, Fight Club och Äventyraren Thomas Crown
Intressanta filmer jag har kvar att se: Slutet på historien, Sunshine, Kikujiros sommar, A map of the world och Sugar town.
Finns det några andra bloggare därute som listat sina favoriter från 1999? Ja det gör det! Fripps filmrevyer, Flmr, iaburman, Filmitch, Movies-Noir, Filmmedia, Absurd Cinema, Filmfrommen, Jojjenito och Rörliga bilder och tryckta ord.
Vad kul att vi båda rundade av med den fantastiska Magnolia och Philip Seymour Hoffman! Tycker du beskrev filmen väldigt bra, själv var jag lite trött på slutet tror jag 🙂 VILL SÅ GÄRNA SE OM!
Alltså, va sjukt, jag tror att jag har sett The Straight Story, nu när jag påminns om den, men det måste ha varit länge sen, för jag minns det extremt vagt. Men ju mer jag tänker på det är jag typ SÄKER på att jag tyckte jättemycket om den. Knäppt att jag har kunnat glömma den, jag ser mig ändå som något slags Lynch-fan… Måste se den nu!
Talented Mr Ripley var med på min lista också, innan jag bestämde mig för att begränsa mig till 9 filmer så jag tyckte det rimmade väl med året 1999.
Däremot ska det erkännas att jag är lite av en Sjätte Sinnet-hatare… Men om jag hade haft med årets besvikelse hade det nog blivit Star Wars: The Phantom Menace. Efterlängtad, JA. Men den där lille Anakin ville jag mest…skulle växa upp och Jar Jar Binks ska vi inte ens prata om.
Allt om min mamma måste jag se om, vet att jag gillade den, men mindes för lite för att ha på listan.
Okej, slut på världens längsta kommentar. Tack för inbjudan, det här var ju skitkul!
iaburman:
Tack för kommentar! Jättekul att du ville vara med och fixa ihop din egen 1999-lista. Nu har du några härliga 1999-filmer att se om en regnig dag (The Straight story är ju ett MÅSTE! :))
Vad gäller Anakin så har din önskan gått i uppfyllelse. Han har växt upp nu 😉
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/fe/Jake_Lloyd.jpg
Ha ha! Jag föredrar nog den här Anakin som vuxen: http://img2.wikia.nocookie.net/__cb20090110040644/darth/images/f/f0/Anakin_11.jpg
Lite lagom mama’s boy och lite lagom psycho… 🙂
Mycket liten överlapp som du påpekar. Men den enda jag inte sett på din lista är nr 10, vilken jag iofs har mycket svårt att se som en topp-10 film…
Magnolia måste jag se om för att få klarhet var på min lista den bör placera sig.
Henke:
Min nummer 10 är jämförbar med din nummer 8 om man ser till svårigheten med att se den som en topp-10-film 😉
Inte många överlapp här, inte… Och varken The Mummy eller Dogma ens som bubblare?
http://bilderord.wordpress.com/2012/09/19/alimo-1998-1999/
Sofia:
Inga såna bubblare, inte ens Matrix om bubblare 🙂
Vi har ett par lika här i alla fall som sagt.
Kan säga att Järnjätten nog ligger och skvalpar lite som bubblare också strax under listan hos mig. Den gillade jag jättemycket, även som vuxen! 🙂
Håller med iaburman…det här var kul värre!
Steffo:
Menar du att du sett Järnjätten som barn? 😉
Och visst var det kul! Jättekul till och med. Listor kan vara beroendeframkallande känner jag 🙂
Aj då! 😉
Där hade man fått fel på grammatiska provet i svenska. Vilket fail!
Jag bekänner mig numera till Henke-religionen: Mer Listor till Folket!
hi5
😀
Till nummer fyra på listan blir mitt svar:
http://filmitch.wordpress.com/2012/07/04/bedrovliga-filmscener-3/
Har sett alla förutom nr 10 samt Allt om min mamma – borde kolla in mer Almodar.
Deep blue sea är nog bästa hajfilmen efter Jaws.
Ser att vi hade 6:e sinnet på samma plats – övernaturligt.
Ett starkt filmår och jag ska försöka få med en 1988 lista som du skrev om för ett tag sedan.
filmitch:
Almodovar har gjort så himla många bra filmer så ja, du borde kolla in honom mer tycker jag. Väldigt hög lägstanivå på den mannens filmer.
Spooky med nummer 6. Annars är jag förvånad över hur olika allas våra listor är. Det känns både märkligt och väldigt intressant. 🙂
Jag är ingen Almodovar-kännare, och skulle också gärna se mer av honom. Har sett Allt om min mamma, men av nån anledning fastnade den inte så bra… Och på tal om lägstanivå så måste ju Kära passagerare/I’, So Excited/Los Amantes Pasajeros kvala in där. Inte ofta jag överväger att stänga av mitt i filmen och göra något annat, men här höll jag på att somna.
Däremot tyckte jag ”The Skin I Live In” med Antonio Banderas var fantastisk.
Spansktalande filmer kanske skulle vara ett bra tema att göra listor över, eller rentav ha ett Almodovar-tema. Då får man ju en anledning att se fler av hans filmer… 😀
iaburman:
Jag hade ett litet minitema med Almodovar i slutet av november 2011 (https://www.fiffisfilmtajm.se/2011/11/). Jag gillar verkligen att gräva ner mig i miniteman, det känns som man studerar nåt, lär sig nåt, på riktigt.
The skin I live in hamnade långt upp på min 2011-lista.
Ruskigt starkt filmår! Har inte sett nr 7,8,9, i övrigt är det bara Magnolia som med all säkerhet också hade funnits på min lista. American Beauty har jag väldigt svårt att värdera – i mina tankar är den helt underbar, men varje gång jag ser den är den ”bara” en bra/väldigt bra film. Hur betygsätter man en film som är fantastisk när man inte ser den liksom? 😉
Viktor:
Bra fråga. Din magkänsla säger att det är en underbar film men din hjärna, din logik, säger att den ”bara” är bra. Det är klurigt.
Jag har själv sett om ganska många filmer som jag gett betyg 3 för att jag känt en längtan efter dessa filmer. Varför längtar man efter att se om en medelmåttefilm? Den känsla du har för American Beauty har jag för The Avengers. Önskar jag kunde svara på din fråga bara men jag kan inte,,,
Helt absurt bra år för amerikansk film. Magnolia, Fight Club, Sjätte sinnet och Matrix har satt ordentliga spår som inte suddas ut så lätt. Skulle väl vara Magnolia som kan glömmas bort av massorna, men den är ett odiskutabelt mästerverk. Även American Pie får väl också anses vara en milstolpe inom sin genre.
Jag håller för övrigt inte med om att Sjätte sinnet tappar slagkraft. Jag tappar luften varje gång trots att jag vet att den där snytingen i magen kommer.
Carl:
Härligt att du har förmågan att känna snytingen varje gång, jag har inte riktigt det, tyvärr. Men jag tycker filmen håller otroligt bra alldeles oavsett.
American Pie är en riktig höjdare!
Ja väldigt klurigt som sagt… Ibland är det nog bäst att lägga betygssättningen åt sidan helt enkelt, även om det är svårt 🙂
Kul att du fick med Allt om min mamma. Fin lista 🙂
David:
Men det är ju en sån fin film, klart sen måste få vara med 🙂