När Filmspanarna bestämmer gemensamt bloggtema känns det alltid spännande att se hur både dom andras och min hjärna fungerar för att hitta en fungerande infallsvinkel.
För egen del är det oftast som att lyfta på en sten, ibland hittar jag en massa kryllande myror och då försöker jag få fatt i den myra som känns kuligast att skriva om eller den utan ben, den som bara ger upp utan strid. Så ibland, som nu, lyfter jag på stenen och hittar…ingenting. Inte så mycket som ett murket löv. Det är typ vakuum under stenen.
En film som handlar om film kan väl inte vara så svår att hitta, nejdå, inte alls, men inspirationen min käre Watson, inspirationen måste liksom ta sig in genom porerna och ut till fingrarna för att det ska bli bra men där är det stopp. Eller var. Jag lyfte nämligen inte på en sten i skogen den här gången utan på en möglig tegelsten på en soptipp.
Efter en Imdb-sökning på Elizabeth Banks då jag sett Wet Hot American Summer och det slog mig att jag alltid tycker att hon är bra (även när hon spelar hysteriska roller som den i Hungerspelen) kom jag fram till denna ”pärla” i ”komedidjungeln”: Zack and Miri make a porno.
Det finns ingenting med den här filmen som någonsin lockat mig men att Elizabeth Banks är med gör att den hux flux känns intressant nog för ett tema som detta. En film om två white-trash-sunkiga människor som ska spela in en porrfilm för att kunna betala hyran, såklart det är en film jag vill se, självklart. Det här låter jätteintressant, sevärt och framförallt lärorikt. 100 minuter liv kommer inte kännas det minsta bortkastat efter att ha sett klart filmen. Seth Rogen är ju med också. Mums filibabba. Eller nåt. (Framgår ironin? Dryper det mellan raderna?)
Zack (Rogen) och Miri (Banks) delar lägenhet men är inte tillsammans. Dom har ”bara” varit bästa vänner sedan skoltiden och är inte det minsta svartsjuka på varandra när dom ligger med kreti och/eller pleti eller köper dildos och fittor på burk på nätet. På en klassåterträff möter dom två killar som inte bara funnit varandra utan även hittat ett lukrativt yrkesval – bögporrfilm. Miri som precis blivit filmad av två youngsters med mobilkamera när hon iklädd mormorstrosor bytte om på jobbet blev snabbt en nätsnackis och idéerna börjar sprudla. Strömmen och vattnet är avstängt, dom har inte pengar till hyran (för idiot-Zack tyckte det var viktigare att köpa skridskor) och att spela in en porrfilm kan ju inte vara så svårt. Det är ju bara att ligga lite och båda har ju vanan inne – dock inte med varandra.
Det ska alltså skapas porrfilmshistoria och det börjar med Star Whores. Zack och Miri hittar en producent, det ska castas skådisar, hittas inspelningsplats och fipplas med ljud, ljus och stämningsmusik och jag märker att jag inte tycker det här är sååå pjåkigt och jag blir fan rädd för mig själv.
Det finns ingenting av bestående värde i den här filmen, ingenting som är skratt-roligt, ingenting som förvånar mig med historien för den är genomskinlig som gladpack MEN det som överraskar mig positivt är samspelet mellan Elizabeth Banks och Seth Rogen. Hon är bra och hon gör honom bra mycket bättre än han egentligen är och när filmen är slut slår det mig att Zack and Miri make a porno är för Seth Rogen vad Den engelske patienten var för Ralph Fiennes – i alla fall i MINA ögon och DET hade jag aldrig kunnat tro.
Nu ska jag gå och köpa såpbubblor.
Läs gärna vad mina filmspanande vänner har hittat för infallsvinklar på månadens tema: Fripps filmrevyer, Rörliga bilder och tryckta ord, The Velvet Café, Jojjenito, Flmr, Addepladdes filmblogg och Filmitch.
Som du säger: alltid lika spännande att se vad de andra hittat på. Den här är ju så uppenbar att jag nästan blir lite irriterad över att jag inte kom på den själv för jag minns den som rätt trivsam. Men så behöver jag inte heller övertygas om Rogens myspyslighet (fast i Koncked Up funkade han inte alls!)
Sofia:
Betydligt mer trivsam än jag kunde ana. Betydligt mer sevärd också. En positiv överraskning det låga betyget till trots. 🙂
Jag gillar Rogen, Kevin Smith och Banks. Därför blev det här en ytterst trevlig stund, även om den verkligen inte är perfekt. Jag lånar Sofias ord: Trivsam!
Pladd:
Jag gillar normalt sett två av dom tre och kan nog drista mig till att filmen var _iiiiiite_ trivsam.
Smith har lovat att han ska sluta göra film – Rogen borde följa efter. Om jag sett filmen? Lär inte ske inom den närmaste framtiden.
filmitch:
Har du nån aning om varför han ska sluta med det? Tänker han ”göra en Steven Soderbergh”?
Tyvärr inte – det var ett tag sedan jag läste det men man kanske inte ska ta det på för stort allvar. Sir Anthony hotade/lovade att han skulle pensionera sig ngn gång i sluter av 90 talet men han dyker upp som Oden med darr på stämman lagom till jul så man får nog ta dessa hot/löften om pensionering med en nypa salt.
filmitch:
Kan ju vara ett bra sätt för att få fansen att gråtande tänka ”neeeeeeeeeeej, sista filmeeeeeeeen” och sen springa till biografen. Och sen kommer nästa sista film. Och nästa. Och nästa. 🙂
Du lyckas inte direkt sälja in den hos mig. Ska du se en film om porrfilmsinspelning kan jag rekommendera Humpday, som jag bara älskade. Om du inte redan har sett den, minns inte riktigt. Kan ha varit Henke som såg den, har för mig han inte alls var lika förtjust som jag. Hursomhelst: jag rekommenderar den helhjärtat.
Jessica:
Haha, det förstår jag, jag tror inte jag skulle kunna sälja in den här filmen till nån på jorden 😉 Humpday har jag inte sett men jag vet vad det är för film och bara vid åsynen av postern känns den betydligt mer ”arty” än den här filmen är, vilket inte känns negativt alls.
Jag tyckte den var oerhört charmig och rolig. Mycket skratt men med nån sorts allvar i botten. Låt inte arty-stämpeln avskräcka!
Jessica:
Om inte filmaffischen här ovan avskräckte mig så är nog lite arty ingen fara 😉
Den här rackaren har jag alltid lyckats missa!
Trailern har ju verkat lovande, men…som vanligt kanske den luras lite?
…fast jag vill nog se den förr eller senare…iaf 🙂
Steffo:
Trailern körde dom (ju) sönder på bion då innan filmen kom, det var nog den som körde mina förväntningar i botten.
Hey, nu är du allt ute och snedseglar Fiffi. I alla fall tycker jag det.
Eftersom det är en Kevin Smith-film har jag sett den och jag gillar den skarpt. Har inte skrivit om den, det var före dagboken till blogg som jag har, men jag skulle nog givit den en 4/5.
Och ja, det var jag som såg Humpday. Efter att den blivit så hyllad på podcast såg jag den men blev väldigt underväldigad. Håller Humpday som klart underlägsen Zack and Miri, men så är kanske min humor lite för enkel…
Henke:
Haha, jag är en snedseglare! Vad härligt! Fast nu tycker ju jag att jag seglat alldeles otroligt rakt och fint och hittat det perfekta betyget för denna halvmediokra skapelse. 🙂
Humpday, underlägsen Zack and Miri, hmmmm….nu MÅSTE jag se Humpday det hör jag det.
Hmm, du lyckas inte sälja in filmen alls för mig, och det kanske är meningen. 😉 Jag förstår inte poängen med filmen, men den kanske bara ska vara indiemysig, helt enkelt. Kevin Smith är ingen favorit, men då har jag inte sett speciellt många av hans filmer (bara Dogma och Chasing Amy tror jag).
Jojjenito:
Min mening vad bara att skriva vad jag tyckte om filmen – eller inte tyckte 😉