Det kan gå åt helvete, vara ett helvete, kännas som ett helvete, bli ett helvete, lukta som ett helvete, smaka som ett helvete, se ut som ett helvete, handla om ett helvete och man kan befinna sig i ett helvete.
Månadens filmspanartema lämnar den stora dörren öppen till den filmhelvetiska snaskfabriken och det är bara att greppa tag i en skopa och välja smak. ”Det går åt helvete” kan ju handla om precis vad som helst. Så jag valde att se om en film som jag tyckte var helvetiskt dålig första gången jag såg den men som jag av nån anledning är helvetiskt sugen på att se om för att den har en skådespelare i huvudrollen som jag normalt sett tycker är helvetiskt rolig och som just i denna film faktiskt bor i Helvetet och har Satan själv till pappa.
Ja just det. Precis. Klockrent va?
LITTLE NICKY (2000)
Adam Sandler är allså Nicky, Little Nicky, skapelsens ”krona” med en pappa som är Satan själv (Harvey Keitel). Han fick en smäll i huvudet när han var lite yngre och är nu lite skev, typ halvsidesförlamad. Men han har en välkammad synthlugg. Alltid nåt på pluskontot.
Nicky bor i Helvetet tillsammans med bröderna Cassius (Tommy ’Tiny’ Lister Jr) och Adrian (Rhys Ifans) och det är inte någon demonstrationsvideo i hjärtlig syskonkärlek vi får se här. Nä, dom beter sig rätt illa mot varandra to say the least. Även Djävulen har kommit fram till detta då han efter ett familjeråd (då han skulle avslöja vem av bröderna som fick ta över tronföljden) valde att tillsätta sig själv – igen – i ytterligare 10000 år.
Adrian och Cassius blir tokiga och beger sig upp till jorden för att göra det till ett riktigt helvete istället, nånstans måste dom få härska, dom är ju trots allt män med helvetisk hybris. Men lilla Nicky tar rygg på dom och ska försöka ställa allt tillrätta tillsammans med sin pratande hund med nithalsband, Beefy.
Little Nicky är en riktigt rutten film. Den är som en grabbig studentikos fars med för mycket budget. Allt jag mindes med filmen stämde, den är vidrigt dålig.
Så min idé gick bokstavligt talat åt helvete. Jag trodde jag sett filmen under helt fel omständigheter första gången men det hade jag inte eftersom inte ens rätt omständigheter hjälpte. Inte ens skådespelare som Patricia Arquette ger guldkant till filmen. Ingenting funkar. Jag ger upp. Två gånger med Little Nicky är egentligen två gånger för mycket men sett till temats titel måste jag ändå klappa mig på axeln och känna mig rätt nöjd.
Idag skriver mina filmspanarkompisar också om hur det går åt helvete på lite olika sätt.
Rörliga bilder och tryckta ord
”grabbig studentikos fars med för mycket budget” Haha, det trodde jag var själva definitionen av alla Sandlers ”komedier” 😉 Men bra val för temat, på alla nivåer!
Sofia:
Det finns en ingrediens som jag tycker brukar finnas med i Adam Sandler men som saknas totalt här: charm. Den här filmen har noll charm, noll värme, den är bara bara dålig.
Även för mig…som kan gilla Sandlers påhitt då och då…är detta en fullständig katastrof till film! Man undrar i sitt stilla sinne hur fan de kom på idén…!!! Usch och Fy och Tvi!
Steffo:
Kanske…alltså kanske….att idén kändes mer okej på pappret, tror du inte det? Sen gick precis allt som kan gå fel fel.
Tror faktiskt jag inte ens hört talas om den här filmen. Utfallet blev ju lite samma som för mig. Inget funkade. Skillnaden var väl att jag hade gillat filmen (Clockwise) förra gången jag såg den, eller jag trodde åtminstone att jag hade gillat den. 😉
Jojjenito:
Det är ju synd när det blir så, alltså att ingenting funkar, men sett till temat så lyckades vi ändå bra med filmerna både du och jag 😉
Jag undrade faktiskt hur folk skulle välja att tolka temat och tänkte att någon lär ju fokusera på själva Helvetet med stort H där djävulen bor. Det här var minst sagt en twist på den tanken 🙂 Har inte mycket till övers för Mr. Sandler så mig förvånar det inte, men ändå imponerad över att du försökte TVÅ gånger.
Cecilia:
Jag är envis som synden ibland. 🙂
Hemsk film tror jag – jag gav den en kvart och stängde sedan av. Det gick åt helvete i debbul bemärkelse här kan man säga 😉
filmitch:
Verkligen en helvetisk upplevelse på precis alla sätt som går…
Du tycker alltså att Adam Sandler är rolig i vanliga fall? Det känns lite kontroversiellt, men det finns något charmigt i att han inte verkar ställa så höga kvalitetskrav på sig själv. Det får mig att ändå gilla Little Nicky på något plan, utan att vilja se om den och påminnas om dess uselhet.
Carl:
Ja, normalt sett tycker jag om Adam Sandler. Jag brukar tycka att hans filmer är nånstans mellan oförargliga till mysiga till riktigt roliga, det är sällan jag tycker han är nere i det totala bottenskrapet och harvar – som han gör här. Men kvalitetskrav är nog inte Adam Sandlers starkaste sida 😉
Imponerande, förvirrande, roande, ja helvetiskt förvånande att du gillar Sandler. Hur?
De enda filmer han är bra i är anti-Sandlerfilmer som Punch-drunk love, Funny People och Men, Woman & children. 🙂
Henke:
Jag vet någon som brukar prata gott om en viss Zohan-film! 😉
Damn, ertappad!
Men är verkligen Zohan en Sandler-Sandlerfilm eller är det inte också en anti-Sandlerfilm?? Jag är osäker!
Henke:
Det är definitivt en Sandler-film!
Hehe. Nice try!
Är det en Sandler-Sandlerfilm eller en anti-Sandlerfilm? Det var frågan… Duckare där…
Henke:
I mina ögon är det en Sandler-Sandlerfilm.