Jag är framme vid den sista episoden av dom senaste tre – Revenge of the Sith.
Om jag säger såhär: hade jag inte bestämt mig för att göra ett ”tema” av dessa omtittningar hade jag stängt av efter första kvarten. Inledningen av denna film är nämligen bland det mest sömnigt enahanda jag sett i en science fiction-film av någon sort. Nån form av extremt luddig rymdstrid med Obi-wan Kenobi (Ewan McGregor) och Anakin (Hayden Christensen) som stridspiloter och en jävla massa effekter som säkert var påkostade men som NU känns extremt daterade. Dom känns nästan som….80-tal. Fast sämre. Mycket sämre.
Anakins 80-talsfrilla och uppsyn påminner om en ung Janne Schaffer och det gör inte saken ”bättre”, detta trots att jag är ett stort (nostalgiskt) fan av filmer från det årtiondet. Men här känns det mesta bara….fel.
När jag såg den här filmen första gången tyckte jag den var svagast av dom nya och jag är beredd att hålla med även här. Anakin kämpar med det onda och det goda och hela hans resa från att födas som den oskyldige Anakin Skywalker till att förvandlas till filmhistoriens största badass Darth Vader ÄR intressant MEN inte gestaltad av Hayden Christensen. Jag hade hellre sett en piassavakvast i den rollen.
Jag förstår ju att det händer så mycket mörka saker, elände och vansinniga handlingar liksom ”bakom kulisserna”, sånt man inte får se i en film med åldergräns 11 år och DET ÄR SÅ SYND! Jag tänker på scenen med barnen, slaktade Anakin barnen? Han gjorde det va? Det känns som att varenda stake (uttalas på engelska, det blir ett väldigt syftningsfel om man säger det på svenska) går förlorad i och med att det är en barnfilm. Att det här var den första Star Wars-filmen som fick PG13-rating i USA säger kanske också en hel del. Det behövde helt enkelt bli en kassa-ko av den här filmen och man kan säga att George Lucas och kompani lyckades rätt väl med det ändå.
Scenen med den brinnande Anakin och resten av speltiden fram till slutet är dock jättebra tycker jag och det är trots allt den eftersmaken som hänger i när filmen ska betygssättas. Jag kan liksom inte toksåga den. Det går inte.
Betyg när jag såg filmen 2005:
Betyg när jag såg filmen 2015:
Vad jag minns så tyckte jag denna var den minst dåliga av de tre men jag har bara orkat sett eländet en gång (gäller alla filmerna i denna trilogi)
filmitch:
Det är inga filmer man (jag) heller springer byxorna av sig för att se om…. SÅ bra är det inte. 😉
Du var och är fortfarande alldeles för snäll 😀
https://bilderord.wordpress.com/2010/08/16/star-wars-episode-iii-revenge-of-the-sith-2005/
Sofia:
Ord och inga visor!! Hihi. Jag får hoppas att George Lucas inte läser Rörliga bilder och tryckta ord. 😉
Håller med om att man inte borde toksåga den, men samtidigt så inser jag att jag gav den nog för bra betyg. 🙂
Magnus:
Mmmmm…liiite för snäll var du allt. 🙂
Kommer ihåg alla fyrorna den fick. Man pustade ut lite eftersom den sög mindre än de andra. Den var hyfsad som SCI FI-Fantasy. Men en bra film? Nä. Intressanta inslag? Jo då. Betyg? Hmm… Ska fundera.
David:
Får man möjligtvis önska sig en recensionsgenomgång av filmerna även på Filmmedia? 😉
Såg denna igår och tyckte ändå att det är den mest engagerande av prequel-trilogin (även om det inte säger mycket). Jag tycker ändå att den lyckas helt okej med att förmedla rätt känsla, även om många (nästan alla) scener faller plattare än en pannkaka.
Min favoritscen i hela prequel-trilogin är scenen när Padme berättar för Anakin att de är gravida. Jag tycker både Nathalie Portman och Hayden Christiansen lyckas förmedla glädjen över beskedet, och rädslan över vad som ska hända med dem och deras barn.
I övrigt tycker jag också att Anakins resa från god till ond går för fort. I ena stunden avslöjar han för Windu att Palpatine är en Sith Lord, I andra huger han handen av Windu och ångrar vad han har gjort för att i tredje kallblodigt mörda Padawans. Det känns inte logiskt.
Det de borde ha gjort är att Palpatine avslöjar sin identitet som Sith kort efter att Anakin dödar Dooku. Anakin börjar då tydligare sin resa mot mörka sidan, även om han inte helt går över. Sedan kan Obi-Wan vara den som listar ut att Palpatine är Sith och konfronterar Anakin om det. Anakin avslöjar då hela sitt giftermål med Padme och hur dåligt han mår över allt detta, men istället för att hjälpa honom bannlyser rådet honom från Jediordern. Anakin återvänder då till Palpatine, den enda som stöttat honom. In kommer Windu och ska konfrontera Palpatine och där har vi en jävla megakonflikt där Anakin känner sig sviken av Jediordern och har motivation att helt gå över till mörka sidan.
Pontus:
Tack för dina inputs! 🙂 Du slår huvudet på spiken när du skriver att det inte känns logiskt. För det är inte mycket logik i den här filmen. Det känns dessutom som att den borde ha varit dubbelt så lång – och betydligt blodigare/köttigare – för att man på riktigt skulle köpa förvandlingen från Anakin till Darth. Kanske är det därför jag gillar sluttampen så mycket.