En svartvit film om tolv arga amerikanska män, tolv jurymedlemar, som sitter instängda i ett rum och ska försöka komma överens om den 18-årige killen som är åtalad för mord på sin far är skyldig eller inte.
Där har du hela denna film i en enda mening.
Jag läste välskrivna recensioner av 12 edsvurna män på RJ:s filmblogg, hos Jojjenito och Royale with cheese. Det var kul. Jag hade aldrig – aldrig – fått för mig att se den här filmen utan dessa bloggposter i bakhuvudet.
12 edsvurna män behandlar många både svåra och intressanta frågeställningar som den att det är uppenbart att killen ÄR skyldig, men är han SÅ skyldig att jag med gott samvete kan döma honom till döden? Och när man skrapar på ytan, är han verkligen UPPENBART skyldig eller är det underliga indicier som ligger honom i fatet?
Det är skolexempel på gruppdynamik, det är latenta aggressioner, det är tolv helt olika personlighetstyper, det är varmt, det är instängt, nån jävel röker oupphörligt, det är skickliga skådespelare och jag tycker filmen är bra men jag blir tyvärr inte omrörd varken i magen eller i hjärnan. Det sistnämnda kan bero på tusen olika saker, som att jag håller på att bygga om köket och tankarna liksom vandrar iväg mot spisinstallationer, skåpuppbyggnad, rördragningar och tapetsering, men det KAN också bero på att jag var för trött eller att filmen helt enkelt inte passade just mig, just idag.
Däremot ÄR den sevärd om än ingen fullpoängare i min värld.
Här hittar du filmen.
Tack för länken! Ja, ibland har man helt annat annat att tänka på. Kul att du gillade filmen till viss del i alla fall. 🙂
RJ:
Den var bra, inget snack om den saken 🙂
Tack för länken. Mm, jag blev faktiskt lite omrörd i hjärnan av filmen men det räckte "bara" till en trea, vilket känns futtigt då många andra tokhyllar filmen. Men som du säger fiffi, det är en bra film, helt klart. Sen kan man inte tokgilla allt utan ibland uppskattar man filmerna lite så där avvaktande.
Den här satte mig i sån gungning att jag inte kunde tänka på något annat resten av dagen, men jag hade å andra sidan inga köksombyggnader att tänka på då. 😉
Jojjenito:
Men att benämna en film som "bra" är inte dåligt. "En bra film" är ungefär lika redigt som husmanskost. Vällagad, godsmakande, mättande men kanske inte något som ger några stjärnor i Guide Michelin. Typ. 🙂
addpladde:
Hahahaha. Önskar jag inte heller hade det men nu ser jag i alla fall slutet på det. Kanske ska se om filmen när allt är klart 😉
Bra recension, fiffi. Kan förstå att det är lätt att tankarna förs iväg mot annat håll om du håller på att renovera, men det kan samtidigt vara ett bra test för att se ifall filmen, enligt dig, är en toppenfilm. En riktigt bra film ska "fånga in" en och få en att filtrera bort "onödiga" tankar och enbart fokusera på filmen. Nu gjorde "12 Angry Men" inte det och den klarade således inte "Fiffi"-testet full ut 🙂
Lycka till med köket förresten. Blir det någon ny Pixar-figur som ska upp på väggen den här gången?
Martin:
Nej, ingen Pixar och ingen Stallone den här gången men det blir en nästan tre meter lång fotofond med klar filmanknytning. Får se om jag får ett ryck och lägger upp en bild här när tapeten väl sitter uppe 😉
I min värld är den en fullpoängare. Inget rättegångsdrama har nog berört mig så mycket. Det är någonting som är extra fängslande med 12 Angry Men.
Voldo:
Det var ett spännande sätt att göra ett rättegångsdrama på tycker jag. Så många filmer som gjorts där allt händer inne i rättsalen, ja, denna film kändes nyskapande fast den är en föregångare 🙂
Fiffi: Hehe, låter bra och jag skulle gärna vilja se en liten bild av resultatet sedan 🙂
Läste att du skrev någonting om något McDonalds-quiz och att du trodde att jag var på topplistan. Det var tyvärr inte jag (kanske min spökskrivare), men jag blev genast intresserad när det kommer till filmquiz. Du har möjligtvis ingen länk? 🙂
Martin:
Visst har jag en länk. Här är den:
http://www.mcdonalds.se/tavling
🙂