Det är svårt att säga något negativt om perfektion men ibland har man inget val. Men jag börjar från början.
Tinker tailor soldier spy är en roman av John LeCarré, på svenska översatt till Mullvaden. Det är högt uppsatta MI6-män i sandfärgade tweedkavajer och bruna skinnväskor, det är internationell politik, spioneri och mitt upp i alltihop finns en mullvad.
Gary Oldman är George Smiley, den avskedade agenten som får i uppdrag att lösa mysteriet och hitta pusselbitarna som leder fram till denne mullvad. Tanken på detta är galet spännande, historien känns väldigt 70-tal (det utspelar sig 1973), jag får hurven under förtexterna för jag hoppas så himla mycket på detta, jag vill så mycket och ändå blev jag inte speciellt besviken trots att filmen inte riktigt höll hela vägen.
Tomas Alfredsson har med Tinker tailor soldier spy tagit ett bautakliv in i dom riktigt stora regissörernas vardagsrum och jag sitter i biomörkret och känner mig stolt över att vara svensk. Jag är stolt över Tomas, stolt över David Dencik som gör en av dom större rollerna (och han är GRYM!) och väldigt stolt över filmfotografen Hoyte van Hoytema som återigen briljerar med sitt hantverk. Det finns ingenting, absolut ingenting att klaga på gällande ytan, det rent filmiska och skådespelarna, allt är minutiöst planerat in i minsta detalj och gillar man 70-tals thrillers det allra minsta så är det här två timmars gott-gott-i-gott-gott ögongodis. Men det är nåt med manuset som gör att det haltar. Det räcker liksom inte att säga att man kan rabbla Hallands floder om man sen inte kan det på läxförhöret. Jag saknar nåt.
Tinker tailor soldier spy är en historia så smart att jag sitter där och försöker hinna före Smiley med att luska ut ledtrådar och det går så långt att jag tror mig veta hur det ligger till och att jag har kommit på det ultimata slutet, men nej, det blev inte så. Det blev bara ett jaha från min överaktiva hjärna och DET retade mig.
En mening till på slutet, en twist (och gärna den som jag kommit på såklart) och filmen hade vuxit nåt kopiöst. Nu blev det bara en snygg yta men det är inte så bara förresten. Vilken jävla yta han fått till, Tomas Alfredsson!
Jag är ju lite småkorkad när det gäller sånt här så jag funderar faktiskt på om jag inte borde läsa boken innan jag ser filmen. Så jag typ fattar vad som händer.
Jessica:
Hahahaha! Känner igen den där känslan 😉
Det ska bli väldigt intressant att se om den här motsvarar de enorma hyllningar den har fått här och var. Jag har svårt att tänka mig det, men jag gillar ju visserligen 70-talsthrillers.
Pladd:
Jag tror helt ärligt inte att det finns en enda människa på jorden som kan säga att den här filmen är dålig. Tråkig, ja. Seg, ja. Brun, ja. Men dålig, nej. Gillar du 70-talsthrillers så kommer du att gilla den, det är jag bombsäker på, men om den tar sig upp till dom riktigt höga betygen för dig är ju en annan femma 😉
Jag fick lite samma känsla som Fiffi när jag var och såg Tinker, Tailor, Soldier, Spy. Jag hade förvisso sett miniserien från 1979 med utmärkta Alec Guinness i huvudrollen så jag visste vad jag gav mig på.
Tyvärr fick jag en liknande känsla som efter att ha sett miniserien, något saknas. Men jag tror det mer är manuset/boken som är sådan att den hela tiden puttrar på, men blir aldrig riktigt spännande som man önskar sig. En sån här historia ska ju kunna bli hur bra som helst och det var det jag hoppades filmen skulle lyckas få fram. Å andra sidan tror jag Tomas Alfredson fått till känslan väldigt bra och varit trogen boken och stämningen. Hade en Hollywood-regissör gjort den hade vi säkert fått mer action, men mindre stämning och då hade man klagat på det istället.
Definitivt sevärd, men filmen kommer aldrig riktigt igång som man vill. Man sitter och väntar (och njuter av skådespeleriet och det ytliga), men när filmen slutar kan man inte ge den mer än 3/5. För vissa blir det ett lägre betyg om de förväntar sig en fartfylld thriller. För andra ett högre om de köper hela paketet och bara vill tänka.
Movies-Noir:
Men SOM jag tänkte. Herreguuuud vad jag tänkte. Hjärnan gick på högvarv för att förstå, hänga med, vara steget före och själv hitta mullvaden och kanske just därför gick luften ur mig när jag kom på vääääldens bästa slut och så var det inte samma som John LeCarré plitat ner.
Jag kan ändå inte säga att jag blev besviken på filmen då den inte är det minsta ”dålig” men jag hade förväntat mig en såndär vända-ut-och-och-fram-och-tillbaka-på-allt-man-trodde-var-sant-twist på slutet. Då hade det kunnat bli nåt riktigt stort av det här 🙂
Jag har läst hela trilogin där boken bakom denna film är den första. Utan att avslöja allt för mycket handlar böckerna om Smileys kamp mot Karla, och såvitt jag kommer ihåg (det var länge sedan jag läste dem) var den sista boken bäst och mest spännande. Jag hoppas att de följer upp denna film med två filmer till!
Henke:
Om man redan från början vet – eller visste – att det är en trilogi så skulle åtminstone jag se filmen på ett lite annorlunda sätt. Tack för informationen och jag hoppas liksom du på en fortsättning/uppföljare.
Jag kan mycket väl tänka mig att detta lätt blir resultatet av filmatiserade Carré-böcker eftersom de som sagt puttrar på och de vändningar som finns händer liksom lite så där diskret i bakgrunden fastän de egentligen har en väldigt stor påverkan. Jag har The Spy Who Came In From the Cold som ligger och väntar och det ska bli väldigt spännande att se hur man har valt att göra den historien.
Sofia:
Det ska bli skoj att läsa din recension av TTSS också vad det lider 😉
Var ett bra tag sen jag såg The Spy Who Came in from the Cold, men som jag minns det var det lite samma känsla. Blev också lite besviken på den då den hade potential att vara riktigt bra. Men vet att många gillar den. Minns inte ett dugg från den så kanske att man ska ta och se om den…
Movies-Noir:
Att inte minnas nåt alls från en film man sett är inget vidare gott betyg 😉
Det håller jag med om, men å andra sidan finns det ett par sådana exempel där jag sett om filmen och den visat sig vara mer än bra bara att det inte finns scener som sticker ut, men där helheten är bra. Vi får se vad jag tycker om jag ser om den…
Tyckte The Spy Who… var en ganska trevlig spionfilm, om än inte helt överväldigande.
Ser hur som helst fram emot Tinker, Tailor, men jag är lite nyfiken på hur de som sett den gamla tv-serien tycker att filmen förhåller sig till den.
Har iofs inte läst ngt av Carre men sett desto fler filmer och de ligger hela tiden och balanserar mellan trist och bra. det är ganska stillsamma historier jag sett men ofta är jag nöjd med resultatet. Kommer att se filmen men jag förväntar mig inga biljakter.
filmitch:
Det bästa är nog (som vanligt) att inte förvänta sig någonting alls men i det här fallet är det ju svårt, det är stört omöjligt att undvika att läsa alla dessa superlativer som skrivs om filmen 🙂
Tja, instämmer faktiskt med flertalet av kommentatorerna ovan, en himla snygg film, fina miljöer, suveräna skådisar…men…..Nja….Ingen film jag går och ser igen på bio. Hemma i soffan kan det nog tänkas….om jag kan hålla mig vaken.
Och så önskar jag att Colin Firth nån gång, å särskilt när han ÄR skurk, kan få spela skurk. (Nu får jag väl cineaster i drivor över mig kan tänka för att jag inte kan min Firth….men tips emottages tacksamt 🙂
Eva:
Ja, tänk om Colin Firth kunde få en liknande roll som Harrison Ford har i Dolt under ytan, fast i en engelsk produktion. Det ska jag skriva överst på min önskelista till Tomten nästa jul 😉
Vad gäller Tinker tailor…. så är det verkligen en komplex film som jag känner att jag VILL tycka bättre om än jag gör. Hade den haft någon annan regissör hade jag haft lättare att bara vifta bort den tror jag. Somnade du på bion?