Månad: oktober 2015

Publicerat

FILMSPANARTEMA: SKURKAR

Vad är det med filmskurkar som är så fascinerande?

Så var min första tanke när jag skulle närma mig månadens filmspanartema. Fascinerande var själva grundordet. Men efter att ha funderat en stund kom jag fram till att jag faktiskt inte tycker att skurkar ÄR fascinerande. Allt annat än, faktiskt. Filmskurkar kan vara otäcka, vidriga, snygga, fula, äckliga, respektingivande, högintelligenta och skräckinjagande men fascinerande….nej, inte så värst.

Visst, dom allra flesta – bra – filmskurkar har en historia som förklarar varför personen i fråga blivit så ond men jag är alldeles för krass för att köpa sånt eller ens bry mig. Det är ingen rättighet att bli elak bara för att man varit med om skit, däremot förstår jag rent dramaturgiskt att det gör rollfiguren mer komplex.

Men nu till temat genom mina glasögon. Jag har bestämt mig för att göra en lista på filmskurkar som av en eller annan anledning ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Att hitta tio var väldigt lätt, att förklara varför var lite svårare.

.

.

10. Pinhead från Hellraiser
spelad av Doug Bradley

Hellraiser är ingen favoritfilm på något sätt men jag undrar om inte Pinhead kan vara en av dom grafiskt mest vackra skurkar som finns. Hans utstyrsel är otroligt snygg tycker jag, en våt dröm på vilken synthmaskerad som helst.

.

.

.

9. Hans Gruber från Die Hard
spelad av Alan Rickman

Första gången jag såg Die Hard kände jag en ända-in-i-benmärgen-rädsla för Hans Gruber. Hans iskalla och fanimej helt döda tyska psykopatögon borrade sig in i hjärnan på mig, han var som en levande robot på nåt sätt. Det var nog första gången jag insåg att monster kan finnas inuti kroppar som ser till synes normala ut. Burr.

.

.

.

8. Jigsaw från Saw-filmerna
spelad av Tobin Bell

Skurkar som är både kreativa, intelligenta OCH gränslösa är dom allra läskigaste tycker jag. Jigsaw i Saw-filmerna är en sån. Han är….genomtänkt. Überfinurlig. Intelligent. Och nästan lite…skön.

.

.

.

7. Scar i Lejonkungen
vars röst tolkas av Jeremy Irons/Rickard Wolff

Scar, vad är du för jävla dramaqueen? Ett vidrigt jävla mördarlejon är vad du är och jag har ingen som helst empati för dig ditt as! Det är däremot intressant att en animerad figur kan ge upphov till så starka känslor. Snyggt jobbat Disney.

.

.

.

6. Hans Landa från Inglorious Basterds
spelad av Christoph Waltz

En röd tråd genom dom flesta skurkar är empatilöshet och Hans Landa kan vara den skurk på min lista som har lägst mätbara mängd av denna egenskap. Empatilös, dryg, ful och NAZIST, kan det finnas en värre kombination?

.

.

.

5. Night Slasher från Cobra
spelad av Brian Thompson

Jag var mörkrädd i mitten på 80-talet. Inte sådär så jag var rädd för skuggor bakom svajande träd eller att nån otäck jävel skulle följa efter mig på illa upplysta cykelvägar, nejdå. Det som skrämde mig med mörkret var att det var då Night Slasher visade sig och jag var jätterädd för Night Slasher. Han hade en kniv som jag tyckte påminde om en som fanns i Hobbex-katalogen, bara en sån sak och jag var inte Brigitte Nielsen som hade en Sylvester Stallone med klackskor som kunde rädda mig. Jag var tvungen att rädda mig själv. Så jag tuggade på tändstickor och monterade upp en köttkrok i flickrumstaket, redo för att spela upp slutet i Cobra än en gång om det skulle behövas.

(Haha. Neeeeej det gjorde jag inte. Jag är väl inte galen heller? Tändstickor är ju jättefarliga.)

.

.

.

4. Hannibal Lecter från När lammen tystnar
spelad av Anthony Hopkins

Det är en tunn linje mellan genialitet och galenskap och vem kan visa det bättre på film än Hannibal Lecter. Dom där ögonen alltså. Fy fan. Jag är överkänslig för otäcka ögon.

.

.

.

3. Annie Wilkes från Lida (Misery)
spelad av Kathy Bates

Det kryllar inte av kvinnliga filmskurkar men på bronsplats kommer en som inte går av för hackor. Annie Wilkes är en riktig psykopatkärring och en skön motvikt till alla dito män. Här är det no mercy som gäller och även om det är Paul Sheldon (James Caan) som får känna på Annies aggressioner allra mest så känns den ända in i magen när jag tittar på filmen. Hon är den skurk på listan som ger mig mest och flest kalla kårar.

.

.

.

2. Jokern från The Dark Knight
spelad av Heath Ledger

Jokern i Heath Ledgers skepnad har inga som helst spärrar. Allt kan hända med honom i närheten och allt händer. Ingen sitter säker och så känner jag även framför duken/TV:n. Han är som ett slaget djur, en blodtörstig djävul och samtidigt, nånstans långt inne i magen, tycker jag om honom litegrann. Men bara lite. Jag är mest rädd.

.

.

.

1. Bane från The Dark Knight Rises
spelad av Tom Hardy

♥ MARRY ME BANE! ♥

.

.

Det var min lista. Nu väntar jag med spänning på att läsa mina filmspanarkollegors texter om filmskurkar. Kanske är det nån mer än jag som känner för att hylla mannen med basrösten och skrotansiktet? Inte? Obegripligt. Bane alltså, vilken fascinerande kille. Sa jag fascinerande nu? Haha. Ojoj. Jag tar tillbaka allt jag skrev i början av inlägget. Whooop. Borta.

Mina filmspanarkollegor har alldeles säkert hittat på superkreativa infallsvinklar på temat skurkar. Jag är helt säker. Klicka på bloggnamnen för att komma till deras texter. Tjoff, tjoff!

Jojjenito
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Fripps filmrevyer
Movies-Noir (del 1)
Movies-Noir (del 2)

Publicerat

GET HARD

Att vägra såga filmer på förhand kan vara en positiv egenskap men det kan också vara världens jäkla fail. Att jag inte skulle gilla en film med Will Ferrell och Kevin Hart i huvudrollerna skulle en hamsterbebis kunna räkna ut men då jag läst fina recensioner av både Fripps filmrevyer och Flmr bestämde jag mig för att ge filmen en chans, 39 kronor och 100 minuter av mitt liv.

Will Ferrell spelar den framgångsrike företagsmiljonärsmagnaten James Knight och han är precis lika träig och uttryckslös som vanligt. Tom blick, iskall utstrålning och grimaser verkar efter tjugo år i branschen vara hans melodi och antingen köper (och gillar) man det eller så gör man det inte. Jag gillar det inte. Det funkar inte. Jag tycker inte han är varken rolig eller bra.

Kevin Hart spelar biltvättaren Darnell som på alla sätt och vis försöker få ihop pengar för att kunna sätta dottern i en bättre skola. Kevin Hart är otroligt kort. Är det hans främsta företräde? Skådespelarmässigt knäpper han Will Ferrell ordentligt på fingrarna men det är heller inte särskilt svårt.

Vad handlar filmen om då? Jo…..Herr Knight åker fast för ekonomiskt trassel och döms till fängelse på inget mindre ställe än San Quentin. Nu har han några veckor på sig att ”bli hård” eller ”tuff” eller helt enkelt sluta grina och eftersom Herr Knight är ett fördomsfullt dumhuvve tror han att Darnell suttit inne enbart för att han är svart. Vem kan då vara bättre att lära ut konsten att överleva en fängelsevistelse än minifiguren Darnell?

Suck.

När det bästa med filmen är att höra Icona Pop under förtexterna kan jag inte säga annat än att det är en totalt menlös film på alla plan.

Vill du veta/höra mer om den här filmen? Klicka in dig på Snacka om films hemsida (eller där poddar finns) och lyssna på mig och Steffo när vi fördjupar oss i Ferrell och Hart (och vi tycker inte lika!). Klicka på avsnitt nummer 4.

Publicerat

HORNS

Harry Potter goes Hell Boy, kan man säga så? Ja det kan man för det är ungefär så det känns att titta på Daniel Radcliffe och hans rollfigur Ig Perrishs vedermödor när två horn växer ut ur pannan strax efter att hans älskade flickvän Merrin (Juno Temple) blivit mördad och den anklagade är…han själv.

Det är så himla härligt att se filmer som Horns! Jag blir så jävla lycklig! Regissören Alexandre Aja har en slags glad barnslighet i sitt sätt att filma som gör att jag inte kan värja mig. Grundstoryn må kanske vara både banal, konstig och allt annat än djup MEN det är skitisamma när den packeteras på detta sätt. Det är ett drama som är en saga som strösslas med skräckelement och i vissa scener även med en gnutta humor. Filmen är färgglad, mysig och jättemörk samtidigt och det finns två scener i filmen (som innefattar ett visst djur) som var så otäcka att jag knappt kunde titta (okej, jag erkänner, jag drömde mardrömmar efteråt, jag gjorde faktiskt det).

Efter finfina filmer som Switchblade Romance och The hills have eyes och okej filmer som Mirrors och Piranha 3D har Alexandre Aja tagit sin lekfullhet till en helt ny nivå och jag klappar händerna åt både honom, Daniel Radcliffe och hela filmen och hoppas att mitt lilla filmtips når ut till den stora allmänheten!

Publicerat

THE BOY NEXT DOOR

Claire (Jennifer Lopez) jobbar med att slicka sina sår efter att ha fått reda på att maken Garrett (John Corbett) varit otrogen både mycket och länge. Skilsmässopappren är inte inskickade men hon försöker ”tuffa på sig” och tänka ut hur hon vill ha framtiden. Ska hon gå tillbaka till honom? Är han att lita på nu? Knappast va?

Hon bor med tonårssonen Kevin (Ian Nelson), en kille som mobbas i vissa scener i filmen men som annars känns som en jordad och ”vanlig” tonårskille utan direkta problem. Granngubben Mr Sandborn (Jack Wallace) får efter en olycka ta hand om en yngre föräldralös släkting, 20-årige Noah (Ryan Guzman) och det tar inte många sekunder innan det börjar spraka mellan dom. En sexuellt utsvulten medelålders kvinna och tillika lärare som inte kan hålla tassarna borta från en yngling som skulle kunna vara både hennes son och elev.

Den föredetta advokatassistenten Barbara Curry har skrivit ett filmmanus som skulle kunna vara en våt dröm för all icke purunga kvinnliga bekräftelsetorskar om det inte vore så att hon knorrar till historien med att först sträcka fram kakan och sen ta tillbaka den och samtidigt slå så hårt på handen med en plastlinjal att fingrarna går av. No cookie for you! Det finns psykopater maskerade i både discokroppar och dess motsatser.

Jag tycker om Jennifer Lopez som skådespelare. Hon är varm på nåt vis. Jag köper hennes rollfigur och dom flesta av hennes ageranden. Hade jag inte gjort det hade filmen fallerat helt. Nu blev det istället en helt okej stalkerthriller.

Publicerat

IRRATIONAL MAN

Ibland är gammal inte bara äldst utan även sämst.

Woody Allen är lite av en favoritregissör för mig och jag brukar hävda att ingen nu levande regissör har lika hög lägstanivå som han. Det är en åsikt jag nu får äta upp likt en förlorande vadslagare som käkar upp sin gamla sko med lite trött Aromat som enda krydda.

Irrational man kanske heter Irrational man för att filmen handlar om en irrationell man och dito filosofiprofessor (Joaquin Phoenix) eller så heter den så för att titeln syftar till boken Irrational Man: A Study In Existential Philosophy som skrevs av William Barrett 1958 och som därmed introducerade existentialismen för den läskunniga engelskspråkiga publiken.

Woody har säkert en smart baktanke med titeln men MIN tanke är att det är Woody själv den handlar om. Med detta manus är han nämligen en levande tombola innehållande endast ljusrosa nitlotter med tryckta frågetecken.

Hoppsanhejsan, nu kör jag på i det sedan decennier invanda spåret med en manchesterkavajprydd intellektuell missförstådd medelålders man och ojsan, hihi, vi tjoffar in en ung vacker kvinnlig studerande också (Emma Stone) som inte har några andra kläder i garderoben än minishorts, oogh det blir spännande och framförallt skönt med en Viagra-fri inspelningsmånad och wohoooooo, nu känns det som att det pirrar i pungen, nu blir det kräääjsytajms, vi sätter en lösmage på Joaquin, en av Vänner-Rachels gamla gravidmagar som jag ropade in billigt på eBay en natt när Soon-Yi var bortrest och den borde göra Emma Stone ÄNNU mer sexuellt frustrerad och redo att kasta sig över honom…hmmm…nu har jag tio minuter färdig film klar, whattodo whattodo vad fan ska filmen HANDLA OM DÅÅÅÅ?

Det var nog så den kom till, nödlösningen, och maken till dito när det gäller manusskrivande har jag aldrig förut skådat. Aldrig. Nåt så jävla dumt! Lärar-Abe (Phoenix) och student-Jill (Stone) överhör nämligen ett samtal på en restaurang och det dom gör av den informationen är det filmen handlar om.

Jag har så otroligt svårt att skriva någonting positivt om den här filmen, den känns helt enkelt urvattnad in i minsta kameravinkel.

Jag såg Irrational Man på Malmö Filmdagar. Det gjorde Sofia, Henke och Jojje också. Klicka på deras namn för att komma till recensionerna.

Fjärde avsnittet av filmpodden Snacka om film bjussar på lite av ett Woody Allen-tema. Förutom att vi listar våra favorit-Woody-filmer pratar jag om Irrational man, det som nu finns att säga om denna busskrock till film.

Publicerat

Fredagsfemman #191

5. Flimmer

Idag börjar Flimmer, Norrköpings alldeles egna filmfestival. Programmet känns både matigt och intressant och vågar man sig inte på några mindre/smalare filmer så förhandsvisas The Walk i 3D OCH man har chansen att se Ex Machina på stor duk. Bara en sån sak! Här kan du läsa om festivalen som håller på ända fram till 11:e oktober.

.

.

.

4. Vad skulle du vara villig att betala för att se film på IMAX?

Vad är rimligt för en biobiljett? Var går din smärtgräns? Jag vet var min gräns går och det skulle antagligen få ekonomerna på SF att halka av stolen MEN jag vet också att jag inte är ”normalt funtad” vad gäller denna grej. Så därför är jag nyfiken på riktigt, hur tänker du?

.

.

.

.

3. Stockmotion Filmfestival

Idag och imorgon är det filmfestival på Filmhuset. 58 kortfilmer visas (både dokumentära och spelfilmsvarianter) och det hålls en hel massa intressanta seminarium. Jag kommer kolla läget där idag och agera ”wingman” till min vän Johanna som är en duktig dokumentärfilmare och hennes fina film Lasse och Ulla visas i eftermiddag (kortfilmsversionen). Läs mer om festivalen här.

.

.

.

2. Matt Damon

Idag har den premiär, filmen som jag hoppas ska ta tillbaka Ridley Scott i gammal god filmarform. The Martian. Rymden. Härligt. Min son såg trailern och undrade om det var en fortsättning på Interstellar. Fullt rimlig fråga kan jag tycka efterson både Jessica Chastain och Matt Damon är med i båda filmerna. Men här är Matt Damon i fokus. Ensam på en planet far far away. Jag får panik bara jag tänker på det men i helgen blir det biobesök! Såklart!

.

.

.

1. Saga Norén Länskrim Malmö

Bron är tillbaka med en tredje säsong och det har svidit i inkorgen i många veckor nu när jag fått länkar till dom första fyra avsnitten men valt att inte titta. Jag är alldeles för dålig på danska för att våga sjabbla bort otextade Bron-avsnitt genom att sitta som ett frågetecken och humma över vad som sägs. Tyvärr. Så nu sitter jag framför TV:n klockan 21 på söndagarna, utvilad med rak rygg och bara njuuuuter av SVT-kvalité in i minsta detalj. Fy fan alltså, bara Bron är värd hela årets TV-licens! Jag saknar Kim Bodnia men älskar Saga Norén och önskar att alla dagar vore söndagar!

.

.

Publicerat

SNACKA OM FILM #4 – ”Har Woody shoppat på eBay?”

Veckans avsnitt av filmpodcasten Snacka om film går vi en hel del i Woody Allens spår. Vi listar våra favorit-Woody-filmer, jag har sett hans nyaste film Irrational man (som har biopremiär imorgon) och Steffo recenserar en gammal Woody-goding. Vi diskuterar även för eller emot trailers och recenserar gemensamt Will Ferrell-komedin Get Hard. Vi får även höra hur det gått för (medlemmen i oscarsjuryn) Steffo Bruckheimer att se Roy Anderssons duvfilm och jag får ett nytt klurigt uppdrag.

Podden kan lyssnas på där poddar finns men annars finns vi lite överallt. Följ oss gärna på det ställe som passar dig bäst.

Hemsida (du kan även lyssna på avsnitten här): sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster och Podkicker: Sök på Snacka om film