SNACKA OM FILM #13 – ”Snålast i Mellansverige”

Skådisar som växt upp och som fått oss att utbrista woooow”. Ja precis, det är just detta vi ska lista i veckans avsnitt. Sen vi började med den där plåtlådan där vi lägger alla förslag vi får från våra lyssnare så känns det som julafton varje vecka. Vad är det för tokrolig lapp som dras nästa gång?

Vi pratar om dokumentären om Ronaldo, Steffos favorit-bröderna-Coen-film, laddar på med en kannibalfilm, vi diskuterar det här med betygssättning av film och sen ska jag försöka få godkänt i veckans uppdrag som var att se (om) Pineapple Express och att försöka se den ur Steffos ögon. Det absolut svåraste uppdraget hittills för min del eftersom det garanterat är en av dom sämsta filmer jag sett i mitt liv. Ganska taskigt uppdrag av Steffo va? Inte? VAAAA??

Om du lyssnar på avsnittet, kommentera gärna på vår facebooksida om du är på min sida eller Steffos när det gäller Seth Rogen och Pineapple Express. Jag känner mig nämligen väldans ensam just nu.

Podden kan lyssnas på där poddar finns men annars finns vi lite överallt. Följ oss gärna på det ställe som passar dig bäst.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

FILMSPANARTEMA: UDDA YRKEN

Eftersom jag till yrket inte bara är filmbloggare utan även använder mina alldeles vanliga dagar till att vara färgsättare, företagsledare, lokalvårdare, taxichaufför, hejaklacksledare, kock, målare, studievägledare, poddare, psykolog, budgetansvarig, diplomat, kreativ konsult, webansvarig, tapetserare, tvätterska, telefonist, fasadexpert, designer, massör, lagerskötare, personalchef, copywriter, frisör, brandsläckare, projektledare, bankomat, dekoratör, sportagent samt ensam(ena)stående tonårsmamma så har min hjärna kokat över till detta tema – och jag låter det vara så.

Jag fick inte ihop nåt, jag hade helt enkelt inte tid att fundera tillräckligt den här gången.

Men just nu sitter jag på ett hotellrum någonstans i Sverige och hoppas få läsa mina bloggkamraters finurliga texter om ämnet. Här är länkar till deras inlägg:

Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Fripps filmrevyer
Jojjenito

HÄMNDENS ÄNGEL

Den här filmen var ett tips från Jojje, eller nej förresten, det var inget tips, han var säker på att jag redan sett den eftersom jag ”brukar gilla denna typ av film”. Och ja, Jojje har rätt, jag brukar tycka att rape-and-revenge-filmer kan vara rätt sevärda, dom är om inte annat som tändvätska på en segstartad klotgrill för mitt mansförakt och sen har jag verkligen en faiblesse för handlingskraftiga kvinnor som vägrar ta skit.

Jag var alltså tvungen att leta upp denna film med originaltiteln Ms. 45 och den svenska titeln Hämndens ängel. Hon som hämnas och som därmed är en….ängel (?)….är en mycket ung dövstum kvinna som i filmens början är en blyg liten viol och i slutet en hardcore-badass-mördare. Och om män på riktigt skulle vara som männen hon möter under en vanlig dag så skulle man vilja injicera cyanid i bröstmjölken hos pojkmammor för det är fan inte rimligt att världen ska behöva befolkas av snubbar som blir och är såhär. Provocerade psykopatiska pungkliande primater, för att uttrycka mig lugnt, försiktigt och enbart på bokstaven p.

Nu vet jag såklart att detta är påhittat och filmen är givetvis överdriven MEN den är också gjord 1981 och kvinnor var MYCKET mer objektifierade då än nu och det var MYCKET mer överslätande med ”boys will be boys-mentaliteten”. Så jag är helt säker på att en film som denna inte hade kunnat få en remake i nutid, den är alldeles för mossig för det.

Den kvinnliga hämnderskan Thana spelas av Zoë Lund som föddes 1962 av en svensk mamma och en rumänsk pappa och 1999 dog hon av hjärtstopp som antagligen berodde på någon form av drogöverdos. Förutom rollen i denna film är hennes mest kända (kanske) den som Zoe i Den korrumperade snuten. Hon är dock rätt ball som hämndens ängel med rött läppstift och fransk page även om jag tycker förvandlingen var alldeles för stor och gick alldeles för fort.

Jag vill passa på att säga tack till Jojje som fick upp mina ögon för denna film. Filmer vars existens jag inte känner till är nästan dom allra roligaste att se – om inte annat för filmallmänbildningens skull.