5. Bli en trailertittare
Jag vet att det kanske kan låta vansinnigt att börja med något jag är motståndare till MEN hallå, det är ju inte som om jag ska börja röka eller nåt. Jag tänker mig att jag kanske MÅSTE lära mig titta på trailers och använda mig av dessa på ett bättre sätt än jag gjort tidigare. Kanske till och med bara titta på några sekunder av en trailer och stänga av om jag får bra feeling. Jag vill liksom komma med i matchen, jag vill bli en trailertittare och 2016 är året förändringen kommer ske.
–
–
–
4. Stänga av riktigt dåliga filmer lite oftare
Jag har lyckats riktigt bra med min ”40-sidors-chans” när det gäller böcker (har jag inte kommit in i boken på 40 sidor lägger jag ifrån mig boken och läser inte mer). När det gäller film har jag ingen sådan tidsgräns, jag ser helt enkelt klart all skit jag fått för mig att jag ska se. Varför då, kan man fråga sig? Varför slösar jag min tid på filmer som inte förtjänar det? Jag är duktig på att prioritera när det gäller andra delar av mitt liv men att välja bort kass film är tydligen en känslig punkt för mig. Eller var. Det är det inte länge. Jag kommer att stänga av om jag inte får någon som helst känsla för filmen och jag kommer ge filmerna 25 minuter, that´s it. Livet är alldeles för kort för att slösas bort på NÅT som inte förtjänar det – filmer, böcker och människor.
–
–
–
3. Fortsätta vara gränslös
Jag gillar att jag är tämligen orädd vad gäller att ge mig i kast med filmer jag inte tror mig på förhand gilla. Jag struntar i om det är en genre jag normalt sett gillar eller inte, jag ger många filmer en chans. Mitt nyårslöfte till nästa år är att fortsätta göra det, att inte ”snäva ihop” utan att försöka se utanför min lilla låda när tillfälle ges – och tas.
.
.
.
2. Unna mig återtittar
Jag har alltid tyckt om att se om filmer men på senare år har jag inte prioriterat det alls. Det känns lite tråkigt men det är ett lättlösligt ”problem”. Jag ska helt enkelt ”unna mig” återtittar lite oftare, det har jag lovat mig själv inför nästa år.
.
.
.
1. Gå mer sällan på bio
Nu kommer vi till hardcoepunktenpå listan, löftet som är riktigt jobbigt att fästa på pränt MEN icke desto mindre nödvändigt. Jag har gått ofta på bio i över trettio år. Slår man ut biobesöken per månad under dessa år klockar jag nog in på 2-3 per månad, vissa år betydligt fler än så. SF har tjänat rätt mycket pengar på mig. Jag har väldigt sällan beklagat mig över dyra biljettpriser, inte ens när jag var yngre och hade det mer knapert än nu klagade jag. Jag har alltid tyckt att det har varit värt pengarna att se film på bio. Det jag också alltid hävdat är att jag inte vill göra sånt jag far illa av. Jag dricker inte Red Bull för kroppen strejkar och vill inte sova. Jag kör inte jättemycket för fort för jag hallucinerar polisbilar överallt och känner mig rädd. Det är många saker jag undviker för att det helt enkelt tar mer energi än det ger OCH – jag trodde aldrig jag skulle säga det – men DÄR är biobesöken just nu. Jag blir ledsen när jag går på bio. Jag blir besviken, arg, irriterad, förbannad och nu sätter jag ner foten för mig själv för DET ÄR INTE VÄRT DET. Det är inte värt tiden, inte pengarna och jag ids inte klaga för döva öron mer. Jag löser helt enkelt problemet genom att under 2016 inte gå lika ofta på bio.
Visst kommer jag gå på bio och se filmerna man ”bör” se på stor duk och jag kommer fortfarande gå på pressvisningar när jag har möjlighet MEN jag kommer inte springa benen efter mig eller knöka in filmer närhelst jag har några timmar ledigt. Det är ett tråkigt beslut men jag tror det kan bli bra. Jag testar ett år. Jag vill att filmtittande ska göra mig glad, upprymd, euforisk, lugn, känslosam på alla de sätt, men det är FILMEN som ska göra att jag känner dessa känslor, inte ett biografklimat som ger mig ledsna hundögon och magsår.
Fem filmiska nyårslöften alltså. Dessa är mina. Har du några?
.
.
Äntligen ett nytt år och ÄNTLIGEN ett helt vanligt avsnitt!
