Månad: september 2016

Publicerat

WHIP IT

Varför har jag inte sett den här filmen förut? Herregud vad bra den var! Och ÄR!

Jag har av nån konstig anledning fått för mig:
1. att jag redan sett den
2. att den handlar om cykling. Tror det är den där hjälmen på postern som gör det.

Nåja. I tron att jag skulle sätta i mig en omtitt av en cykelfilm hamnade jag alltså framför en nytitt av en film om roller derby, den kanske ballaste sporten på planeten. Ellen Page spelar Bliss Cavendar, en ung tjej som har svårt att säga nej till sin mor (Marcia Gay Harden) som tvingar henne och hennes lillasyster att ställa upp i olika skönhetstävlingar trots att hon uppenbarligen avskyr eländet.

Bliss jobbar extra på ett mat-hak tillsammans med sin kompis Pash (Alia Shawkat) och drömmer om ett annat liv och vips, det kan hända grejer när hjärnan ger sig ut på äventyr. Tjejerna åker till en grannstad för att titta på en rollerderbytävling och på nåt sätt så fastnar Bliss. Hon har aldrig stått på ett par rullskridskor men vafan, hur svårt kan det va?

Som sagt, det här var en ytterst trevlig film. Drew Barrymore har regisserat och Shauna Cross har skrivit manus baserad på sin egen roman Derby Girl. I år kommer det en annan film med manus skrivet av henne: Bad Santa 2. Hon verkar ha många strängar på sin lyra, fler än jag i alla fall, jag kan inte ens se skillnad på en hjälm och en….hjälm.

Publicerat

BARBARELLA

Att jag inte hade den blekaste aning om vad jag förväntade mig cementerades redan till förtexterna. Hahaha! Va coolt! Barbarella (Jane Fonda) ligger i ett pälsbeklätt gravitationsfritt rymdskepp och ska försöka ta av sig rymddräkten samtidigt som det spelas tidstypisk 60-talsmusik och det dito typsnittet liksom dansar runt och bildar namn på skådespelarna. Efter 44 år på jorden och ett antal filmer innanför hornhinnorna kan jag lugnt säga att jag aldrig sett nåt liknande förut.

Filmen fortsätter i samma härligt knasigt kreativa anda och jag njuter av varenda sekund samtidigt som det sitter en liten djävul på axeln och väser att det här är en såndär film som Tim Burton skulle kunna få för sig att sätta remaketänderna i och då får jag riktigt sur magsyra för det vill jag verkligen inte. Jag vill att Barbarella ska få vara Barbarella och att alla ska kunna se den precis som den är och var.

Men vad handlar filmen om då? Jo….Barbarella är på uppdrag nånstans ute i rymden, på jakt efter den galne vetenskapsmannen Duran Duran som har tillverkat ett vapen som kan förinta hela universum as we know it. På vägen träffar hon på dom mest mordiska dockorna med sylvassa klapprande tänder, blå kaniner och en extremhårig Man som lockar med sex sådär alldeles på riktigt, alltså nakna tillsammans i en säng, inte sådär som dom rika framtidsmänniskorna gör (äter ett piller och håller händerna mot varandra tills dom sammanstrålar i nån slags mental extas?). Hon träffar även revolutionsledaren Dildano (spelad av David Hemmings) och deras ”sexscen” ger mig många associationer till en viss scen mellan Sylvester Stallone och Sandra Bullock i Demolition man. Svårt att undvika att göra den jämförelsen.

Jane Fonda har gjort många bra roller i sin karriär men jag undrar om inte Barbarella är den hon borde vara mest stolt över. Okej att hon är nästan mer avklädd än påklädd och när hon är påklädd har hon trosorna utanpå strumpbyxorna men hon är stentuff och så långt ifrån en bimbo man kan komma.

Jag är helt kär i den här filmen. Den är alldeles blindgalen och det är så jävla härligt!

I avsnitt 51 av Snacka om film chockar jag Steffo med att prata om den här filmen.

Publicerat

Fredagsfemman #239

5. Vem vill se Ben-Hur på bio?

Vem kan ärligt säga att hen längtat efter att se en remake på den där storfilmen från 1959? Räck upp en hand, snälla gör det. (Biopremiär idag är det i vilket fall och nej, den här kommer hamna i samma undanstoppade vill-icke-se-låda som John Carter och Hobbit-filmerna)

.

.

.

4. September!

Javisst, nu är den äntligen här, hösten! Nu är det september, denna månad som brukar vara lugnet efter stormen för mig men som i år är allt annat än detta. Det är mycket SKOJ som ska klämmas in innan det står oktober i almanackan och det börjar redan idag för idag ska det läggas golv!

.

.

.

3. Nya Idoljuryn

Säga vad man vill om Idol men ett nyskapande TV-program är det INTE. Men, därför blir jag så GLAD när jag tittar på första veckornas auditions och den nya idoljuryn sitter där och är bara bäst! En riktigt skön trio, kanske till och med så skön att jag kommer fortsätta titta även när det blir på riktigt.

.

.

.

2. Lovesick

Efter att ha fått diagnosen klamydia måste Dylan (Johnny Flynn) kontakta alla tjejer han haft sex med. Det låter inte särskilt upplyftande men det är grundpremissen i denna TV-serie som finns att beskåda på Netflix och som även har den alternativa (och mycket sämre) titeln Scrotal Recall. Det här är urtypen av mysig höstserie att krypa upp i soffan med, den är rolig och snabb och skön och när den tog slut blev det jättetomt
(= bästa betyget för en TV-serie).

.

.

.

1. Queen Amy

I onsdags stod Amy Schumer på Hovets scen i Stockholm och jag och min dotter satt i publiken (ja, det var nåååååågra till). Alltså, hon ÄR så sjukt kul och så på pricken vass och så jättebra och ändå känns hon liksom helt…vanlig. Och jag vet att det låter tråkigt men hon behövs verkligen! Hon behövs för vi är många som nickar igenkännande åt hennes skämt och skrattar med henne.

.

.

Publicerat

SNACKA OM FILM #52 – ”Bubi!!”

Det 52:a avsnittet är här, vilket är 52 veckor, alltså ett år. Ändå är det först om två avsnitt som vi släpper 1-års-podden. Detta beror på att vi är mer datum-noga än vecko-noga, ingenting annat.

I veckans avsnitt listar vi fantastiska filmpar, jag har varit på bio och sett Hitta Doris, Steffo har sett en ny och lite annorlunda westernfilm, vi har båda sett en film som mixar Jane Austen och zombies OCH vi diskuterar det här med att sova på bio. Hur mycket av en film kan man sova bort och ändå skriva en offentlig recension på filmen man”sett”? Och vem i hela friden är Bubi??? Frågorna hopar sig och förhoppningsvis får du alla svaren i veckans avsnitt av Snacka om film.

Hemsida: sofpodden.se
Mejla oss: film@sofpodden.se
Instagram: sofpodden.se
Twitter: sofpodden
Facebook: www.facebook.com/sofpodden
Libsyn: snackaomfilm.libsyn.com/
Acast: acast.com/snackaomfilm
Podcaster/Podkicker: Sök på Snacka om film
Spotify: sofpodden

Publicerat

TALLULAH

Tallulah (Ellen Page) är hemlös och bor i en liten folkabuss-fast-fulare ihop med sin pojkvän Nico (Evan Jonigkeit). En kväll blir det prat om barn och framtid och dom börjar bråka rätt hårt och Nico sticker.

Tallulah letar upp Nicos mamma Margo (Allison Janney) och av en ”slump” kidnappar hon (Tallulah alltså) ett barn som hon säger är hennes – och Nicos. Barnets mamma (Tammy Blanchard) är svår att tycka om. I ett desperat behov av barnvakt hamnar Tallulah i hennes lägenhet och den där mamman är betydligt mer intresserad av sina egna bröst, att hångla upp hotellpersonalen och ha ångest för om kvällens dejt kommer tycka hon är snygg eller inte än om avkomman har blöja eller leker med eluttagen. Jag kan förstå känslan av att man vill ta barnet, föra det i säkerhet, bry sig om det.

Filmen är skriven och regisserad av Sian Heder som även varit med och skrivit en hel del avsnitt till TV-serien Orange is the new black. Hon är helt klart duktig på kvinnoroller. Ingen av filmens roller är skriven i sten, alla är mångbottnade, alla utvecklas och alla spelas dessutom väldigt bra. Sevärd alltså, på alla sätt.