Episodfilmer kan nästan ses som en egen skräckgenre. Några (oftast) välskrivna, kluriga och otäcka kortfilmer samsas i en lång film där det ibland finns en röd genomgående tråd, ibland inte.
Det bästa med dessa filmer är att det nästan alltid är en eller två kortfilmer som sticker ut och är riktigt härligt läbbiga, det verkar vara SÅ mycket lättare att få en historia att hålla i 15-20 minuter än att göra om den till ett långfilmsmanus.
I Southbound är det Roxanne Benjamin, David Bruckner, Patrick Horvath och någon som kallar sig Radio Silence som står bakom regin och det är personer som även varit inblandade i filmer som V/H/S, Entrance, The Pact II, The Signal och XX. Rätt duktigt folk alltså. Regissörer som klarar av att både berätta en historia OCH smälla till med sköna effekter om så behövs.
Det fina med Southbound är att det finns en gemensam nämnare, något som gör att jag som tittar upplever det som EN film, inte flera. Det är visserligen filmer-i-filmen och olika grupper av skådespelare MEN dessa ingenmanslandsmotorvägar i ett kargt amerikanskt ökenlandskap spelar helt klart huvudrollen. Det kan liksom inte gå bra om man får motorhaveri på en sån väg. Eller om man försöker få lite mat i sig på ett motell. Eller om man – hemska tanke! – råkar köra på någon.
Rolling Stone Magazine rankade Southbound som nummer 8 på sin topp 10-lista över bästa skräckfilmerna från 2016 (med The VVitch på första plats och Don´t Breathe på andra) och absolut, den har en given plats på den listan.
Southbound finns att hyra på Itunes och är väl värd 29 kr.
Vad har Johan och Sofia tagit sig an idag måntro? Sofias tisdagsskräckis hittar du här och Johans är här.
Årets skräckfilmsvecka kör igång i min soffa.
