Om inte om vore.
Om jag bara kunde hålla min egen dödsångest i schack som en normal människa. Om jag bara kunde beskriva synen av en fulgråtande 39-åring med inhopknorvlat toapapper instucket under glasögonen. Om jag bara kunde släppa min fixa idé om att Joseph Gordon-Levitt alltid ser ut som att han ska börja skratta. Om jag bara kunde slippa dom kalla kårarna jag får av den beniga hundar som heter Skeletor. Om jag bara kunde sluta avsky den där jobbigt fan Seth Rogen.
Om jag bara kunde parera rädslan jag känner för mina barn ska bli allvarligt sjuka. Om jag bara kunde slippa panikrädslan att själv bli sjuk och kanske inte överleva. Om jag bara kunde sluta tänka på att Anna Kendrick ser ut som och agerar som om hon vore barnbarn till Suzanne Reuter. Om jag bara nog kunde förklara rikedomen i att ha en äkta vän, en såndär som inte backar, inte blundar utan bara finns där. Alltid.
Så här är det.
Om jag kunde koka ägg på bröstkorgen så skulle jag göra det nu. Jag skulle kunna koka ett 12-pack utan att ta ur dom ur kartongen. Om jag kunde koppla ihop mig med ett kärnkraftverk så skulle jag kunna vikariera som reservaggregat. Jag vet inte hur jag ska göra för att få dig att förstå att det går att göra en varm och mysig nästankomedi om cancer. Jag vet inte vad jag ska skriva för att göra filmen rättvisa. Jag är bara lycklig. Känslorna är så många och så stora att orden tagit slut.
Jag kommer här och nu att dela ut det starkaste betyget praktiskt möjligt och det till en 
film med Seth Rogen i rollistan. Om jag bara kunde få dig att förstå exakt HUR bra en film måste vara för att detta ska hända.
50/50 är ett mirakel. Ett underverk i all sin enkelhet. Se den. Nu.
”50/50” är ofantligt bra. Stark rekommendation ges härmed!
http://fripp21.blogspot.com/2011/11/5050-2011.html
Henke:
Vilken grej det där du skrev i din recension att historien är självupplevd av manusförfattaren och att Seth Rogen är hans bästa vän även i verkligheten. Jag får fan rysningar nu! Det förklarar ALLT. Det går inte att göra/skriva en film som denna om det inte är självupplevt.
Åh, vad sugen jag blir att se om den. Det är för övrigt en annan viktig indikator på om film är bra. Hur gärna man villse om filmen. Inför bästa-listan för 2011 och sånt…
Henke:
Jag känner samma känsla fast det var alldeles nyss jag såg den. Jag måste beta av några fler ”storfilmer” från 2011 men sen är det dags att summera det året känner jag 🙂
Följande filmer vill jag se innan jag skriver min topp-2011 lista:
Melancholia
Beginners
Warrior
Win win
Weekend
Trollhunter
Take shelter
Certified copy
The descendants
Moneyball
Henke:
Jag har fler kvar på min lista än jag har på din 😉
Ojoj. Vilka filmer har du på din lista då? Snälla, dela.
Henke:
The Descendants
The Artist
War horse (som jag tror jag kommer avsky för jag spydde i en påse när jag såg trailern men jag måste nog se den ändå)
A separation
Ja, det var nog dom som just nu är på min lista men det kommer säkert fler. Det brukar ju göra det 🙂
Jobbigt ämne, men de lyckades balansera det bra med humorn. 4/5 fick den av mig och tillhör bland de bättre filmerna från 2011.
Mina tankar kring 50/50.
Movies-Noir:
Bland dom bättre, utan minsta tvekan! Helt klart en film som är topp-tre för mig från 2011.
Ja, får en Rogen-film en femma av dig måste den vara något alldeles särskilt…
Sofia:
Den Är något alldeles särskilt 🙂
En sån hyllning ger mig också lust att kolla in filmen….så, då har jag tre filmer på ”att-se”-listan.
Eva:
Den listan kanske aldrig varit så lång som nu? 😉
Jag tycker verkligen att du skulle se den här filmen, den är så himla fin och viktig och vettig och mysig att jag önskar att ALLA såg den.
Jag såg Terms of Endearments nyligen och då slogs jag av att James L. Brooks hävdade att avsikten hela tiden var att göra en cnacerkomedi. Jag hade väl lite svårt att se de komiska inslagen, Jack Nicholson undantaget, men det var ändå en intressant förhållning. Därför borde man kanske ta tag i den här också.
Jag har inte sett ToE så jag borde inte uttala mig över huvud taget, men jag skulle kunna ta gift på att 50/50 är mycket långt från den filmen…
Henke:
Det finns inte en likhet mellan dessa filmer, inget mer än mina betyg 😉
Pladd:
Skulle DET vara en komedi? Vilken värld kommer karln ifrån?
https://www.fiffisfilmtajm.se/tre-om-en-rediga-snyftare/
Enligt Brooks var det tanken hela tiden. Han medger dock att han inte riktigt lyckades och att filmen för många istället blivit en riktig snyftare. Så man kan ju säga att han lyckades beröra i alla fall, minst sagt.
För min del befann den sig någonstans mitt emellan. Varken snyftare eller skrattkomedi, mer en trevlig och charmig berättelse om en familj som få. Cancern anser jag spelade en rätt liten roll i det hela.
Pladd:
Jag minns mest bara sjukhusscener, inte _varför_ hon var på sjukan…
Nu blev jag aningens intresserad. Det är mannen till vänster på filmaffischen som gjort att jag haft mina dubier, Pineapple express och the Green hornet två filmer som haft två saker gemensamt: Seth i huvudrollen och att jag stängt av då jag inte orkat med skiten. Men man kan lära gamla hundar (och män) att sitta.
filmitch:
Filmbloggartanter också tydligen 😉
Din recension på 50/50 är den absolut unikaste recension jag någonsin läst! Älskade också 50/50, älskar karaktärerna, jag va jätte lycklig och nöjd efter filmen, 5 av 5
Markus:
Tack! Vad glad jag blir! 🙂
Får ta och tacka för länken du har till mig på din sida.
Riktigt bra film det här.
Mvh // Filmblaskan.se
Filmblaskan:
Varsågod 🙂
Seth var i samma roll och Josef var mycket vanliga. Trailern fick mig upphetsad, men det visade sig vara allt intressant i filmen.
Oliver:
Tråkigt att du tycker så.