För nån vecka sedan fick jag ett mejl från Voddler där dom undrade om jag ville vara med i deras bloggpanel. Jag blev glad och tackade ja. När jag sen klickade in på Voddler och började sondera filmterrängen nådde en specifik film mitt öga som fick mig att definitivt känna att jag gjort rätt. Filmen hette Blind date.
Blind date är en film jag inte visste fanns. Blind date, på pappret, är liksom en match made in heaven, en stor knasprig chokladkaka med nonstop och strössel och hela faderullan. Fina Stanley Tucci och finfina Patricia Clarkson har huvudrollerna, filmen är dessutom regisserad av Tucci själv och handlingen känns mogen, vuxen och välskriven.
Clarkson och Tucci spelar ett gift par vars dotter dött och detta har lett till att Marianergraven öppnat sig mellan dom. Dom når inte fram till varandra, kan inte prata, inte älska, inte gå vidare men istället för att ge upp och skiljas åt har dom blind dates med varandra i ett hopp och en tro om att kanske kunna närma sig varandra den vägen och prata om det som hänt med lite mer distans. Filmen består av ett gäng dejter med olika teman som radas upp efter varandra och det är något som till en början känns lite stolpigt men som jag efterhand får lättare att ta till mig.
Som par är dessa två enormt trovärdiga, snygga, på pricken rätt, nästan delikata. Dom skulle mycket väl kunna vara ett par även utanför filmen, sån bra aura har dom tillsammans och jag märker hur jag liksom sjunker in i deras skådespeleri och deras blickar och tänker inte så mycket på själva historien. Jag vet inte om jag ska se det som en filmisk svaghet eller bara en styrka hos skådespelarna men jag väljer att inte analysera så mycket. Dom bjuder på den högre skolans agerande och jag har ingenting att invända mot det, jag är inte heller förvånad då dessa två tillhör det yppersta skiktet av världens skådespelare även om dom sällan syns på dom största löpsedlarna eller som översta namn på filmaffischerna.
Blind date är som en liten pralin i filmdjungeln. Jag mår så himla bra av att se dessa två! Däremot inser jag att om man inte delar min faiblesse för Clarkson och Tucci så kommer filmen falla platt, det här är deras film och deras film allena. Själv är jag just nu ganska kär i dom båda, mer än vanligt faktiskt.
Filmen finns på Voddler. Klicka här så kommer du dit.
Kul med en film där närvaron av specifika skådisar faktiskt visar vara det som gör den värd att se. Annars är det ju alltför lätta att gå på pumpen i sådana fall, det finns tyvärr inte sällan en anledning till kända skådisars mer okända filmer.
Sofia:
Men när man nån gång emellanåt gräver fram dessa små guldkorn som ofta är totalt gömda i mörker och damm mot bättre vetande så är det ju så SJUKT kul! 😀