Så var den då signed, sealed, delivered, äntligen. Prometheus, försommarens film med stort F är upplevd, sedd och något sånär smält i sinnet och jag sitter här och knapprar på tangenterna och känner mig som Dr Jekyll och Miss Hyde. Det är mycket antingen eller i min skalle just nu, jag känner mig sjukt velig och det är inte likt mig. Jag må vara mycket men just velig är jag inte. Jag väljer, jag bestämmer mig, jag genomför. Oftast. Inte nu. Nu är jag flummigt comme ci, comme ça här i min Prometheuschock.
Jag gillar verkligen Ridley Scott som regissör, jag älskar Alien, vad jag tycker om Michael Fassbender och Charlize Theron vet alla som följer min blogg så det är klart att Prometheus var en våt dröm för mig precis som för många många andra men det jag funderar kanske mest på såhär efteråt är att jag vill ta på allt på samma sätt som Noomi Rapace gör. Jag vill ta på allt men inte med hela handen eller med fingertopparna utan med den översta tredjedelen av fingrarna. Noomi gör så. Jämt. Hon har såna balla händer, helt klart den kvinnliga motsvarigheten till George Clooneys och på nåt sätt är hennes händer synonymt med hela hennes sätt att agera. Hon är liksom….sig själv. Inga långa lösnaglar, inte en massa lullull och silikon, inte en massa smink och överdrivna gester. Noomi Rapace duger precis som hon är och tack Ridley Scott för att du – också – sett det.
Elisabeth Shaw (Rapace) är en doktor-forskare-arkelolog-typ-ish som tillsammans med sin pojkvän Charlie Holloway (Logan Marshall-Green) hittar en grottmålning i Skottland som får dom att förstå ett sammanhang mellan väggmålningar världen över där den gemensamma nämnaren är teckningar som föreställer ett annat solsystem och nåt slags ”bevis” för att det finns liv där. Sökandet efter mänsklighetens ursprung börjar och detta på ett rymdskepp på väg mot ”okänd destination” med iskalla Meredith Vickers (Charlize Theron) som expeditionsledare, kaptenen Janek (Idris Elba) som håller humöret uppe med sitt lilla dragspel och roboten David (Fassbender) som är programmerad av sin ”pappa” Peter Weyland (Guy Pearce i grotesk mask). Självklart finns det fler personer på skeppet men dom är mer eller mindre bifigurer, inte på något sätt felcastade eller ointressanta för historien bara inte viktiga att skriva om här och nu.
Nu känns mitt velande viktigare. Jag har nämligen en hel del som måste uuuuuut.
Filmen är med sina 126 minuter ungefär en timme för kort. Ja, du läste rätt. För KORT. Jag älskar tempot i Alien, hur den börjar i koma för att avslutas i fyrverkeriactionexplosion. Sakta sakta byggs berättelsen upp och blir mer och mer spännande ju längre tiden går. Prometheus är i princip uppbyggd på samma sätt men det finns ett gäng solklara ”nödklipp” som jag retar mig på. Vissa delar av filmen går jättefort, vissa i behagligt tempo men hela tiden känner jag att det fattas scener. Det är många lösa trådar som jag skulle vilja se tvinnas till ett tjockt garn för jag är övertygad om att virknålen finns och att Ridley har hela bordsduken glasklar på hornhinnan men av någon anledning måste han klippa, kapa och sudda och det känns inte riktigt bra.
Sen är det det där med effekterna. Helt makalöst fenomenala effekter blandas med hysteriskt skrattretande diton där Guy Pearces Weyland får J.Edgar att kännas som oscarsmaterial. Många fniss hördes i salongen även åt Fassbenders David men då hade jag full fokus på jubelidioten snett framför mig som uppenbarligen tyckte att facebookuppdateringar var intressantare än filmen.
Men hur jag än vrider och vänder på Prometheus som film så känner jag en enorm beundran för Ridley Scott som återigen så fint och läskigt lyckas gestalta tomhet och tystnad utan att det blir tråkigt (karljäveln framför mig skulle säkert inte hålla med mig om detta men det struntar jag högaktningsfullt i). Jag sitter och tittar och hela min kritiskt tänkande del av hjärnan försöker streta emot och tänka ”det där finns inte i verkligheten”, ”rymdskepp existerar inte”, ”såna monster finns inte, det är bara slajm”, ”dom är inte alls ensamma i en kladdig grotta, dom är i en filmstudio med tusen miljarders kameramän omkring sig” men filmen käkar sig in i sinnet, in i nackhåret, in i ryggmärgen och när Elisabeth trycker in sig i den där operationskapseln då kan jag inte sitta stilla. Med hela magen full av häftklamrar vet jag vad svaret är när en sköterska säger:
”Nu ska du gå och kissa”.
HAHA. NÄE.
”Nu SKA du gå och kissa.”
Äru galen? Jag blev uppskuren för fem timmar sen, här ska fan inte gå och kissas nånstans. Jag kissar här, du får byta lakan.
”DU SKA RESA DIG UPP NU OCH DU SKA HASA DIG UT PÅ TOALETTEN. NU!”
Okejrå.
Och sen hasade jag mig upp ur sängen och ut på toan och sen dog jag. Typ. Elisabeth Shaw dör inte. Hon tar på sin uppskurna mage med översta delen av fingertopparna och hon ger sig fan på att överleva den här skiten. Också. Så jävla tuff tjej det där!
Prometheushypen föll inte platt, inte för mig. Prometheushypen håller och jag längtar redan efter den där jättelånga Director´s cut-version. Det knepiga är att där Dr Jekyll säger ”ge den en trea” där säger Miss Hyde ”snåljåp, det är en superstark fyra”. Så jag leker diplomat med mig själv och ger filmen en fyra – med slajm på toppen.
Nu börjar Prometheustexterna rasa in på bloggarna omkring mig och det är ju alltid intressant att läsa andras åsikter så här kommer ett gäng länkar till recensioner jag hittills läst: Except Fear, Fripps filmrevyer, film4fucksake, Glory Box, All film ska ses, Allvarligt talat, Bra film, Captain Charismas filmblogg, Syndare i filmparadiset, Toppraffel, Viktor Jerner, The Velvet Café, Jojjenito, Movies-Noir och Yam Magazine.
Inte läsa. Inte läsa. Inte läsa. Inte läsa. Inte läsa.
På söndag smäller det för min del.
Jojjenito:
Starkt jobbat att kommentera men inte läsa, du måste ha scrollat fort för att inte se betyget 😉
Jag håller tummen för en trevlig biostund för dig imorgon, förhoppningsvis i 2D.
Inte läsa heller. Jag skriver min revy imorrn.
Men JAG har i alla fall läst inlägget. För jag har nämligen sett filmen. Och jag vet inte vad jag ska säga…
Orkar inte göra någon längre utläggning för jag är sömnig. Men visst är även jag delad. Det jag kan säga på rak arm och hålla med om är filmens längd. Såg faktiskt så sent som igår att filmen inte skulle vara mer än ett par timmar lång.
Och kanske är det just filmens längd som är en av anledningarna till resten som bara skildras kortare och förbigående än vad den förtjänar. Annars är jag glad att jag inte backade upp filmen med att se de fyra Alien-filmerna strax innan.
dan:
Den här filmen förtjänar mycket vad gäller uppmärksamhet och cred och stora vågen för Ridley Scotts mod och allt det där men det VI filmtittare förtjänar är svar på frågor och att få slippa detta hafs som jag upplever i många av scenerna. Filmen känns så nedklippt att vissa scener och vissa bifigurer faktiskt hellre hade kunnat klippas bort helt tycker jag.
Nåja. Kul att du är någotsånär nöjd i alla fall. Om än delad. 🙂
Jag tyckte den var hemsk. Inte otäck som Alien utan hemsk. Ska skriva en riktig recension på bloggen så fort jag har lugnat ner mig.
Vrångmannen:
Jag kände samma sak men för 3D-helvetet, inte för filmen.
Ser fram emot texten. Ska bara ta på mig lekhjälmen först 😉
HA, nu har jag läst din revy. Och den läses som ett eko av min egna revy. Vi har sett samma film. Vi säger ju för satan nästan exakt samma sak:
http://fripp21.blogspot.se/2012/06/prometheus-2012.html
Du hade en facebookande snubbe. Jag hade en annan krydda på min visning, men det får vi ta på nästa Filmspanar-träff (som ett extramaterial…)
Henke:
Ja det var nåt sjukt vad vi tyckte lika. Ofattbart. 🙂
Kunde inte hålla mig, klart jag läste. På måndag smäller det. I 2D tackom och lovom…
Sofia:
Lyllo, lyllo dig. Det var samma texningsproblem med 3D:n på den här filmen som med The Avengers: läs texten och få tokmigrän efter tio minuter eller försök tänk bort texten. Nu slipper du den problematiken och det kan enbart göra filmen bättre. 🙂
Japp, hade inga problem att ta vanlig jäkla 2D och en lite mindre salong (som dessutom var välsignat lugn). Alla tycks ju tycka ganska lika om filmen och så även jag. Jäkligt kul men knappast århundradets film. Rejäl underhållning helt enkelt. Som man dock inte ska försöka dissekera sönder allt för mycket, det håller den ju tyvärr inte för.
Sofia:
Men visst uppmuntrar filmen till dissekering? 😉
Jomen visst gör den det. Tyvärr, som sagt… Påminner lite om Safe House i et. Alltså att det helt plötsligt blev en massa grejor som man undrade över när man började fundera på dem.
Sofia:
Känns som den här filmen kommer bli det stora samtalsämnet imorgon 🙂
Kul läsning!
Här är min recension (har länkat till dig för en second opinion 😉 ) http://www.0glorybox0.blogspot.se/2012/06/prometheus-eller-lost-in-space-mer-en.html
Sara BE:
Ojojojoooooooj vilken recension! Hahahaha!!
Mjna, ett rejält antiklimax var känslan när jag lämnade min 2D-salong. Den kändes mer som en installation i Alien vs Predator-serien än en äkta Ridley Scott-sci fi. Dess visuella kvaliteter är enastående, men annars finns det inte mycket som utmärker sig. Allt som allt är det väl en hysad sci-fi dock.
Pladd:
Vad synd att du kände så. Antiklimax är ju aldrig kul.
+1
+1 ovan är till Pladdes kommentar. Jag spar på krutet till på lördag.
Joel:
Ahaaaa, muhummmm där ser man 🙂
Vi tyckte bestämt rätt lika om den här. Visst finns det brister och hål här och där och den där masken var obegriplig och löjlig, men det visuella tar ändå överhanden. Det här är storslagen sf av klassiskt slag, sånt som jag är väldigt svag för.
Jessica:
Läste precis din recension och det känns som på pricken lika ju. Storslagen var ordet! Dessutom tjänar alla dessa luckor och hål verkligen ett syfte för jag kan inte sluta tänka på filmen…;)
Det är mitt favoritargument när det gäller att förklara varför filmer lämnar så mycket till åskådarens fantasi. 🙂 Bra filmer ska gå att tänka på långt efteråt och besvaras allt finns det inte alls lika mycket att bearbeta i filmen. Men samtidigt önskar man ju likt förbannat alltid mer – till och med om man innerst inne inte vill se det.
Som i fallet med Twin Peaks: Fire Walk With Me exempelvis. En massa Deleted Scenes som vi fans tjatat över i 20 år på att få se, men som vi samtidigt också helst inte vill se då den mesta magin finns i fantasin.
Jimmy;
Jag kan absolut gå med på att fundera på den här filmen hur länge som helst bara jag VET att det FINNS ett svar – NÅNSTANS. Frågan är – gör det det?
Kunde jag svara på det skulle du sluta fundera, så nej, det finns inget svar. 😉
…eller som man brukar säga; ”The answer is out there…”
Många tycker lika och även jag ju. Dock ska jag skriva om det jag tyckte lite olika om.
Jag VET (eller tror av hela mitt hjärta) varför 3D:n alltid blir oskarp och strulig för dig och en hel del andra. Glasögon på 3D-glasögon gör att 3D-glasögonen kommer för långt från själva ögonen och då blir effekten skev. Det blir jämnt så för mig om jag inte trycker 3D-glasögonen så långt in på näsroten jag kan.
Jag har ju linser, men jag ser 3D:n utan skevhet, suddighet osv. men de som hatar 3D:n mest verkar iaf köra med glasögon och det är den största gemensamma nämnaren till 3D-problematiken. Jag ska kanske se en 3D-film jag redan sett med linser på bio igen, fast med mina vanliga glasögon – allt för den mänskliga utvecklingen. 😀
Guy Pearces mask var givetvis stel och skrumpen och lite fyllig (låter som jag pratar om en pizza). Däremot är ju gubben över 100 år och i den åldern ser man givetvis jävligt gammal ut – en liten livslängd äldre än en jävligt gammal gubbe i 80-årsåldern exempelvis.
Jag hade hellre sett en äldre man spelat honom från början och kanske en mer okänd skådespelare så att man inte har ett referensutseende att gå på, men jag störde mig inte så mycket på utseendet då han ju är typ 110 år och dessutom behandlad som en fryspizza. 🙂
Det smink sällan fixar är ju att göra de där utmärglade, riktigt gamla ansiktena och helst hade han kunnat se ut mer som en dödskalle där huden har sugit åt sig runt som ett vakum, då det är mer den formen vi går åt i väldigt hög ålder, snarare än fyllighet.
Jimmy:
Jag har sett kanske 25-30-nånting 3D-filmer på bio och jag har haft glasögon på mig på hälften av filmerna och linser på hälften och jag har haft samma problem med suddig och knappt läsbar text varenda gång. Kanske beror det på synfelet i sig men jag är ”bara” närsynt, har alltså inga brytningsfel och liknande, det känns liksom inte som att det borde vara ett handikapp i filmtittarsammanhang. När jag och min son var och såg Tintin till exempel då gick texten inte att läsa ens för honom som har perfekt syn och inte ett glasöga nånstans.
Kanske sitter ”problemet” nån annanstans? Jag vet inte. Tröttsamt är det hur som helst.
Vad gäller Guy Pearce så måste ju Ridley Scott ha haft större planer för honom än enbart denna film, varför annars använda honom och inte en naturligt gammal och struttig gubbe? Svindålig mask, hånskrattvarning på den.
Hmm, då har du helt klart bra fakta som faktiskt krossar min teori.
Det lär ju inte vara så att alla projektionister där nere i ditt område har glasögon och skevinställer 3D:n till varje visning.
Det kan inte bara bero på att de 25-30 3D-filmer du sett är ganska kasst producerade 3D-filmer då vi ju sett åtminstone några stycken likadana filmer.
Att även dem med linser och utan glasögon håller med kan i en del fall bero på att vi människor har en förmåga att ställa in oss på att tycka likadant som våra nära och kära, men det försvarar inte heller min teori.
Att just du även ogillar de 3D-filmer jag tycker fungerar kan kanske bero på glasögonproblemet i just dessa fall (vet dock inte om du sett någon av typ The Avengers, Avatar, Tintin eller Prometheus med linser vilket i så fall är 1-0 till dig) men med tanke på hur mycket du sett 3D-filmer så borde även din inställning för formatet ha sjunkit helt naturligt eftersom det inte görs så pass mycket ”riktig 3D” som dessutom är bra.
Längre än så kommer jag nog inte i den här konstiga analysen, men om det inte vore så att jag redan gjort min C-uppsats hade publikens reaktioner på 3D helt klart varit ämnet jag valt – trots att jag egentligen inte har mycket alls för det fenomenet. 🙂
Dock är det egentligen som sagt väldigt få filmer som redan är bra, som förstörs av 3D:n. Det görs ju typ ändå bara 1-2 sevärda 3D-filmer om året enligt mig och så länge alternativet ”2D” finns hämmar det inte mina filmupplevelser. Samtidigt är det ett jättebra argument för att dra ner på formatet och jag kommer inte gråta när det sker.
Jimmy:
The Avengers – glasögon
Avatar – linser
Tintin – linser
Prometheus – glasögon
På alla dessa fyra filmer var jag tvungen att ”tänka bort” texten för alternativet hade varit migrän och/eller kaskadspya över raden framför mig.
Jag vet inte om du minns dom där hologrambilderna, dom där pixliga teckningarna som fanns i tidningar och på affischer som man skulle titta på och liksom ”glida in i” för att kunna se den i typ 3D? Vissa människor kunde ”glida” in i bilden på två sekunder, vissa tog det minuter för och vissa fattade inte ett skit och hade kunnat glo sig halvdöda på bilden utan att få en wow-effekt. Kanske är det så att hjärnan spelar oss ett spratt även när det gäller 3D-film? Kanske har vissa av oss helt enkelt svårare för att se och uppskatta detta just för att hjärnan stretar emot (eller nåt)? Jag vet inte. Det går att spekulera till dödagar om detta och det finns antagligen inte en sannare lösning på detta problem än det gör på Prometheushålen men det som är mest störande är när man inte har något val, när man inte kan välja bort 3D om man vill se en film för att filmen bara visas i det formatet.
Många boende på mindre orter tycker säkert att detta är värsta I-landsproblemet då filmer inte ens visas där varken i 2D eller 3D men…sånt är livet.
Då är jag väl sist med att se Prometheus, men det gör inget. Jag har väntat med att läsa vad alla andra tycker, och det är jag glad för 😉
Kul att du nämner Jekyll och Hyde, för jag var länge Hyde, men blev Jekyll under filmens sista tredjedel eller så…
Movies-Noir:
Om du har lyckats undvika att läsa om Prometheus har du då haft datorn avslagen i ett par veckor då? 😉
Det var länge sedan vi upplevde en liknande snackis, eller hur?
Jag har mina knep 😀 Jag har helt enkelt klickat vidare när ”alla” skrivit om den. Jo, det har blivit en snackis och det är inte så konstigt. Den har mycket man vill diskutera…
Movies-Noir:
Och ju mer man tänker på filmen ju mindre klok blir man.
Nu: Läsa. Håller med om dina invändningar. Tempot i filmen är konstigt och ibland hoppade man fram i handlingen som Bob Beamon hoppade längdhopp. Haha, ja, Guy Pearce, sjukt dålig sminkning eller om det var en blandning av smink och cgi.
Facebookuppdaterare på bio förtjänar att bli uppdaterade själva… av en facehugger. 😀
Jojjenito:
Undrar hur snacket gick egentligen, ja, angående Guy Pearces mask alltså. Dom måste ju ha varit vrålnöjda själva men hur faaaan är det möjligt? Jag säger som Markus sa igår, det är som att han hade ihopknölade pannkakor i ansiktet.