”Från producenterna av Millenium-Trilogin”, så står det på filmaffischen, så säljs filmen in. Intressant det där.
När Liza Marklunds första bok Sprängaren blev film 2001 gjordes ett i mina ögon superfatalt misstag: Colin Nutley fick regissera filmen och som ett brev på posten fick Helena Bergström huvudrollen som journalisten Annika Bengtzon. Jag tror alla som har läst böckerna kan hålla med mig om att bokens Annika är väldigt långt ifrån filmens Annika och att Helena Bergströms kändisskap är problemet som ligger där emellan.
Tänk om dom rollbesatt annorlunda redan då, tänk om dom gett en någorlunda okänd skådespelerska chansen och därmed också gjort bokens huvudperson rättvisa. Så blev det inte och två år senare var Nutley/Bergström på´t igen med nästa bok, Paradiset, men efter det tog det slut. Det blev tyst som i graven. Böckerna fortsatte sälja som smör men några fler filmer blev det inte, inte förrän nu.
Fyra filmer kommer under 2012, varav Nobels testamente är den första, regisserad av Peter Flinth. Annika Bengtzon spelas nu av Malin Crépin, ett val som känns betydligt mer klockren än det förra. Björn Kjellman och Leif Andrée i återkommande biroller gör inte heller ont. Just den här boken har jag inte läst och kan alltså inte jämföra historien på detaljnivå men filmen är föga spännande. En kvinna blir mördad mitt på dansgolvet på Nobelfesten bara några meter från Annika Bengtzon och som nån slags nyckelvittne förbjuds hon att skriva om det som hänt. En journalist som inte får skriva är som en sångerska som får talförbud men Annika jobbar på lite ”alternativt” med redaktionens goda minne. Hon kör research, letar upp info om den döda kvinnan och hamnar – såklart – i händelsernas centrum.
Vilka är det då som förväntas se, hyra och köpa den här filmen? Är det Beck-folket? Är det Maria Wern-fansen? Är det dom som idogt väntar på att nåt vettigt ska göras med Camilla Läckbergs romaner? Är det tyskarna? Om jag tänker efter så det knakar, om jag tjongar till med en gissning så vild att mitt hår krullar sig så det ser ut som Elisabet Höglunds, om jag verkligen försöker sätta mig in i situationen att JAG var den som skulle sälja in den här filmidén till konsulenter och sponsorer och då förväntas kunna svara på frågan, alltså helt oavsett anledning så skulle mitt svar inte kunna bli annat än ett ljummet kraxande jag vet inte.
Att böckerna har en stor läsekrets förstår jag, det är relativt välskrivna böcker, skönt enkla att läsa i hängmattan, på flygplatser och den där kvarten innan man somnar en vardagkväll. Men filmerna. Ahuuummmm. Jag vet faktiskt inte.
Nobels testamente har en aura av löpandebandkänsla över sig, precis detsamma som vissa Beck-filmer har. Kanske beror det på att jag ser så väldigt mycket film, kanske beror det på att jag är överkänslig för smitvägar och plastighet, kanske beror det på att manuset inte är välskrivet nog men slutresultatet duger inte. Har man inga som helst krav, tycker man att alla-pratar-svenska i kombination med en ytlig deckargåta är gott nog för en filmkväll – precis som jag kände alldeles nyss – då duger filmen absolut men den behöver glass, latte, skön filt, fluffig kudde och möjlighet att ta en powernap som frivilligt tillval.
Det kommer alltså fem till filmer i serien, jag är inte direkt sådär jättepepp på dom men samtidigt känner jag mig själv. Håll koll efter Studio Sex, Den röda vargen, Prime Time, Livstid och en Plats i solen, dom lär dyka upp här på bloggen vad det lider.
Ahh..meget intressant fundering om fenomenet Svenska-KonceptFilmer-Som-Spottas-Ut i tid och otid.
Ja du känner ju till min inställning till 97 procent av svensk film…men naturligtvis ligger den här redan i att-se-högen inför semestern….egentligen mest för att jag vill se hur Malin C sköter sig i huvudrollen. Och visst är det skönt att slippa tjut-Helena B?!!
Även det man kritiserar måste ju studeras med jämna mellanrum! 😉
Steffo:
Vad gäller Helena Bergström så har jag inget emot henne sådär överlag-alltid-i alla filmer men hon överanvänds, precis som väldigt många andra stora svenska skådespelare gör och det är synd både mot alla nybakade skådisar som sällan får en chans, mot halvetablerade som borde bli större än dom är och mot dom gamla rävarna själva som blir hackkycklingar. Inte för att jag tror att den sistnämnda gruppen bryr sig nämnvärt om detta men faktum kvarstår.
Ska bli intressant att läsa din sågning av denna vad det lider 😉
Det kommer inte bara tre filmer till utan FEM filmer till i år. Såg Prime Time igår och jag kan säga att det hela blir inte bättre…snarare tvärtom. Jag kände mig som ett levande frågetecken efter filmen för den rörde inte upp några känslor alls inombords. Helt intetsägande och….ja bara existerar…tråkigt för det kunde bli så mycket bättre!
Tommy:
Oj, FEM! Jag fick min info från Imdb samma dag jag skrev recensionen men vilka är dom övriga två, dom vars titlar jag inte skrev?
Nobels Testamente
Prime Time 4/7
Studio Sex 18/7
Den röda vargen 1/8
Livstid 18/8
En plats i solen 29/8
Tommy:
Tack 🙂
Nu känns inte jämförelsen med Beck helt offside, i alla fall inte om man ser till släpptempo.
Nej helt klart inte. Dock känns detta mer taffligt och slarvigt gjort än vad någonsin Beck har gjort. Stressen man haft vid inspelningarna lyser igenom som en fyr i natten. Tråkigt!
”Från producenterna av Millenium-Trilogin”, men de orden lyckas men effektivt få Filmitch att springa åt andra hållet.
Mitt intresse för denna filmserie är iskallt så jag överlåter tittandet med varm hand till dig Fiffi 😉
Försökte läsa första boken men fall den inte värst intressant och läste aldrig klart.
filmitch:
Tack för överlåtandet. Du tar Bond, jag tar Annika Bengtzon. Det är en bra deal va? 😉
Tyckte väl inte att Bergström var en så värst dålig Annika Bengtzon, problemet är ju snarare att karaktären som sådan är rätt jobbig och idiotisk. Och med tanke på att Marklund i höjd med Nobels testamente börja klämma ur sig riktigt dåliga och hafsiga böcker, finns det inte mycket som talar för att jag skulle ta i den här med tång…
Sofia:
Jag kan hålla med om att några av dom nyare böckerna känns som riktiga hafsverk men en av mina favoriter från bokserien – Studio Sex – blir också film och _den_ ska bi kul att se på film. Eller inte. Vi får se 😉
Tror inte jag har någon direkt favorit. De varierar mellan halvbra och sämre för min del. Men Katarina Ewerlöv gör väldigt bra inläsningar, det måste erkännas.