Jag kan lugnt säga att det snurrar i huvudet nu.
Fem-och-en-halv-timme på tåg, nervös så jag skulle ha kunnat spy i den för ändamålet lilla vägghängda prasselpåsen (eller….det kanske inte är som på flyget, man kanske ska kasta sopor i tågpåsen?), incheckning på hotellrum som har lika många kvadratmeter som min lägenhet och sen en väntan på att klockan skulle bli 16 och att seminariet skulle börja.
Sociala mediers makt över filmen är en bred programpunkt, kanske för bred för en timmes samtal? Regissören Andreas Öhman (I rymden finns inga känslor, Bitchkram) fokuserade på hur det går att föra en dialog med sin filmpublik och få ut reklam för sin film på bästa sätt, journalisten Julia Skott pratade om skillnaden mellan att skriva för tidningar och bloggar, reklamaren Emilia Molin fick fram innovativa tankar om hur man kan tänka rent PR-mässigt i den här djungeln och jag, jag pratade som vanligt mest om det som ligger mig närmast om hjärtat: Sylvester Stallone.
Skämt åsido (även om det låg en hel del sanning i detta också), jag var liksom ”tjommen” i den här kvartetten. Jag var den som stod helt utanför filmbranschen och pratade om och för alla oss som ser på film som underhållning, som en hobby, som ett fixintresse eller tidsfördriv. Vi som inte funderar så mycket, vi som ser en viss film för att vi känner för att se en viss film och inte funderar så mycket på varför och vad som ligger bakom vårat val (jag skriver vi/vår/vårat nu därför att jag vet att vi är många, jag är inte ensam om att se på film på det sättet).
Visst är marknadsföring av filmer viktigt, utan marknadsföring har vi inte en aning om att filmen i fråga finns. Men all marknadsföring är inte bra marknadsföring, ofta känns det som att pengar slängs rätt ner i sjön och missriktas å det grövsta. Gränsen är ett bra svenskt exempel på detta. En bra film som ingen gick och såg för dom flesta biobesökarna visste inte att den fanns.
Det pratades om makt och inflytande på seminariet. Hur mycket inflytande har jag som bloggare på vad du som läsare ser? Kanske mer än jag fattar. Kanske mindre än jag tror. Det är en svårmätt fråga men det jag vet är att det spelar roll vad som skrivs, vad som twittras och vad det pratas om. Jag vet ett tjugotal som köpt Gränsen på DVD efter att ha läst om den på min blogg. Bara tjugo? kanske du tycker, men tjugo sålda DVD:er är tjugo fler än det hade varit utan min text och det är bara på min blogg. Lägg till alla andras, lägg till alla andra filmer som läsare köper biobiljett till, hyr eller köper som dom kanske inte hade tänkt från början – bloggarna gör skillnad även om det är i liten skala.
Seminariet är över, så också mingel, invigning och visning av nya Hamiltonfilmen. Jag är fullkomligt slut men jätteglad, det här har varit hur kul och lärorikt som helst. Nya fina bekantskaper, en fullsmockad goodiebag som ska instagramfotograferas, massor med inputs, outputs, tankar och funderingar som jag ska försöka bena ut och kanske komma med en mer genomtänkt bloggpost vad det lider.
Seminariet kommer att finnas som en podcast på Svenska Filminstitutets hemsida. Uppdaterar när jag hittat länk.
Fan, jag fick min inbjudan samma dag som det var och hade glömt att det var just den dagen. Synd, hade gärna kommit. Kul med din sammanfattning iaf. Ska du hänga något mer under filmdagarna här i Malmö?
Joseph:
Jag åker hem imorgon men ska försöka hinna se nån film till innan tåget går.
Bra jobbat! Ska bli spännade att kolla sändningen därifrån när den kommer upp.
Joel:
Låter det förjävligt så berätta inget för mig. Jag behöver leva i ovisshet 😉
Wohoo! Grymt Fiffi! Lust att snacka lite om Malmö filmdagar i en podd?
Johan:
Javisst. Jag är uppe i prat-varv så det skulle absolut funka bara vi hittar lite ledig tid nånstans. 🙂
Bra jobbat! Låter som du kan ha varit en bra ”vanlighets”förankring i det sällskapet.
Sofia:
Ja, jag hoppas det 🙂
Tjommar behövs definitvt i det där sammanhanget. Hoppas du kan rapportera lite mer därifrån när du smält dina intryck!
Jessica:
Det kommer, på ett eller annat sätt 🙂
”…reklamaren Emilia Molin fick fram innovativa tankar om hur man kan tänka rent PR-mässigt i den här djungeln”. Skulle vara intressant att veta vad hon/ni kom fram till för slutsatser. Kanske du i alla fall kan summera ungefär vad tankegångarna gick ut på?
David:
Jag hoppas verkligen att den utlovade podcasten från seminariet kommer upp på SFI´s hemsida för jag kan ärligt säga att jag var så pass fokuserad på mig själv och att inte trilla av pallen att jag inte har superkoll på exakt allt som sades.
Men tankegångarna gick ut på – i väldig korthet – att försöka få fram inom vilka filmområden sociala medier är viktiga, vad det går att använda sociala medier till (som regissör eller filmbolag till exempel), inom vilka områden sociala medier används för ”dåligt” nu, vilka läsare bloggare når som andra inte når, osv. Det var ett väldigt brett ämne för en timmes diskussion.
Okej, Fiffi, uppskattar mycket att få en hum, dom också det enda jag bad om. Jag ska i vilket fall ladda ner podcasten så får vi se när jag får ork och ro att lyssna igenom det. Tack! /D
Du var kanske ”Tjommen”, men en mycket uppskattad sådan! Det var just poängen att visa att andra än den inre kretsen kan ha relevanta åsikter, och relevant inflytande.
Tack för att du var med – och vad jag förstått kommer sändningen läggas upp på måndag.
Anna:
Tack för informationen om inspelningen, nu vet jag vad jag ska svara dom som frågar.
Det var kul och läskigt och givande på alla sätt och vis att vara med på detta, tack för att jag blev inbjuden. Det ska bli spännande att se var diskussionen leder.
Du gjorde det bra 🙂
Selv likte jeg Annas / seminarets utgangspunkt: distributørenes forvirring over hvorfor man kjører tradisjonelle PR-gigs som Malmö filmdagar når man nå har tusen kanaler direkte til publikum.
Men så mistet jeg tråden.
For som Filmdagarnas logikk er den ”gamle”: for å nå publikum må man gå gjennom gatekeepere som journalister og andre opinionsbyggere, er også seminaret logikk gammel: Nå har vi fått andre gatekeepere, som bloggere, som man kan markedsføre filmer gjennom. Samme modell, nye aktører, altså.
Men det er jo ikke der potensialet i sosiale medier ligger, som Öhman demonstrerte, det er i dialogen med publiken. Derfor var din verdi i panelet ikke som ”hoppsan, her er ny opinionsbygger vi kan sende gratis dvder til”, snarere som et eksempel på at sättet man bygger troverdighet på nettet handler om personlighet, humor, tydlighet og ydmykhet,
Filmere skal ikke se på deg som en shortcut til billettsalg. De skal se på deg som et forbilde for å bygge en fanbase. Og distributører skal riktig nok skjelve i buksene, for de taper terreng med sin gamle måte å tenke på. Dette syns jeg seminaret burde ha handlet mer om.
Har Malmö filmdagar relevans som markedsføringsevent? Tja, som bransjeevent har det stor verdi, men jeg merker meg følgende interessante observasjoner fra torsdagens lunsjvisning av klipp fra ”Hyponotisøren”, ”Skyfall” og ”The Hobbit”:
1. Bransjepublikummet forsynte seg villig vekk av lunsj men ga ikke en eneste applaus til distribusjonenes introduksjon av klippene (hvilket kan bero på at…)
2. klippene som ble vist ligger allerede ute på nettet og i sin form er de både bevisst om og skreddersydd for sine fans
Hvilken målgruppe skal man satse mest krefter på? Goodiebag-overlessede filmjournalister eller fansen. Hmmmmm.
Til SFI og Anna Serner har jeg følgende tips: Neste år, sett de gamle gatekeeperne i panelet: Filminstituttet, filmfond, tv-kanaler og filmdistributører. Og få en ekspert på sosiale medier, gameplay og interaksjonsdesign til å spørre dem hvordan publikumsvaner og synkende billett- og dvd-salg bør få oss til å revurdere både finansieringsmodeller, historiefortelling og markedsføring på filmområdet.
Markedsføring er ikke noe du starter med når filmen er finansiert. Det er noe du starter med allerede før du søker SFI. Dialogen med publikum er en del av din historie, ikke en jobb du må gjøre for å selge billetter. Og frågan er om SFI ikke burde erstatte kravet om distribusjonsavtale med kravet om publikkontakt i sine tildelingsrutiner.
Jeg kunne selvfølgelig reist meg opp og sagt dette på seminaret, men da jeg satt der var jeg bare veldig forvirret over hvilken samtale vi egentlig bevitnet.
Bedre sent enn aldri 🙂
Cecilie:
Tack för din långa och tankeväckande kommentar. 🙂
Jag kan förstå att du kände dig förvirrad på seminariet. Det är en stor och bred diskussion och vi fyra i panelen representerade så olika delar av detta att det var svårt att hitta en röd tråd eller EN väsentlig fråga, det finns ju så många.
Jag satt och skrev ner mina tankar igår kväll (kommer ett inlägg senare idag som förhoppningsvis summerar dessa) och jag tror att du och jag har kommit fram till exakt samma kärna av frågeställningen: díalogen. Biopubliken, regissörerna, läsare, lyssnare, bloggare, twittrare, alla vill ha en dialog. Det är ingen som köper översitteri eller tystnad längre, vi vill vara med och påverka, säga vår mening, få svar, diskutera och filmbolagen är inte vana vid det här. Jag tror att dom kommer behöva tillsätta team bestående av mestadels tonåringar för att hänga med i svängarna i framtiden. Det ska bli spännande att följa och det är nästan så jag önskar att jag var sjutton igen för jag hade gärna varit med på såna brainstormningsmöten. 😉
Jag tror inte heller att filmdagar och andra happenings kommer se ut som dom gör nu om fem-sex år. Jag tror det krävs mer av en interaktivitet, möten – dialoger – än det är nu och jag tror att hur spretig seminariet än var i måndags så gjorde den nytta.
Jag vill också tacka för tips.
Visserligen tycker jag att vi mitt i all förvirring kom fram till just det; att det handlar inte om att använda sociala medier som marknadsföring men att sociala medier kan bli marknadsföring. Tack vare dialog, tack vare att sådana som Fiffi är sig själva och inte representanter för en marknadsföringskanal (recentioner i traditionella medier).
Och jag kände själv där och då och nu att vi borde haft distributörer och producenter i panelen. Filminstitutet var ju på plats via mig, och vi har ingen makt eller inflytande över lanseringar. Men de borde ha fått vara delaktiga. Inte för att ställas mot väggen utan för att det hade varit intressant att höras deras syn.
Det var ett första samtal på en branschträff i detta ämne. Uppenbart att fler behövs!
Anna:
Sociala medier är verkligen en perfekt plattform för marknadsföring när det används rätt, när det skapas ett icke påtvingat intresse för något och det bloggas/twittras för att det känns kul och vettigt, inte för att det blir ett krav eller måste.
Det finns dom som har jättebra koll men det är än så länge inte många så en liknande debatt med producenter, filmbolag och distributörer i fokus skulle vara väldigt intressant.
Men allting måste ju börja nånstans och tack vare ditt initiativ så är det gjort nu. Toppen ju!
Anna: Men det fanns väl producenter och distributörer på plats bland publiken?
Annars skulle det antagligen vara ett lysande tillfälle att köra ett liknande seminarium på årets Filmkonvent. Där brukar ju 90% (om inte mer) av branschen att vara på plats speciellt från produktionssidan.
Ja Joel, de var där i publiken. Men de interagerade inte. Men säkert något för konventet (som jag antar syftar på Luleå och Filmpool Nord?) vilket de kanske läser här?
Ja jag syftar på Filmpool Nords filmkonvent. Är inte så säker på att de är bevandrade inom svenska film bloggosfären. Nya VD:n Susann Jonsson är en extremt påläst person men jag tror ändå att de/hon skulle behöva en puff i rätt riktning.