FLYING DAGGERS

Jag har sällan sett en man med en mer ödmjuk framtoning än när jag såg intervjun med den kinesiska regissören Zhang Yimou i SVT´s kalasserie Bergmans Video. Han kändes så väldigt sympatisk att jag gjorde nåt jag procentuellt sett väldigt sällan gör: hyr en asiatisk film. Att jag hyr en asiatisk film som jag faktiskt redan sett är om möjligt ännu mer sällsynt.

Det här är vackörrt! Vackert så man dör. Skitsnyggt filmat, grymma fajtingscener, färgsprakande, fantasieggande, imponerande, en historia som engagerar, fin musik. Den har allt och ändå fattas nåt. Vet inte vad. Nåt. Kliar mig i hårbotten för att kunna uttrycka mig klarare. Kanske är det Tang-dynastin, kanske är det att filmen utspelar sig 859 e.Kr, kanske är det…..äsch. Jag vet inte. Det är ögongodis och det räcker långt. Men vad kort det blev. Texten alltså. Måste komma på en sammanfattning. Måste. Eller, äsch. Jag måste ingenting.

Zhang Yimou säger jag bara. Zhang Yimou.

5 svar på ”FLYING DAGGERS”

  1. God film, men synd med karrieren til Zhang, som ikke har kommet med en god film siden 2006 (har ikke sett Hawthorne Tree ennå). Skal visstnok være at han tilbringer for mye tid sammen med de røde. 🙁

  2. Gillar som bekant asiatiska filmer även om det ibland kan bli lite väl långt mellan varven. Den här har jag otroligty nog inte sett…..än. Tids nog så.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.