När jag sitter inne på den kalla biografen och det är trettio grader varmt ute och kroppen skriker efter en såndär saltsten som marsvin brukar ha fastsurrad med ståltråd på burkanten och jag ser först Washington sen Chicago och, om det vill sig riktigt illa, hela världen bli erövrad av onda Decepticons så tänker jag: Nämen! Vad härligt! Är det katastroffilmstidag?
När jag sitter där och ser skyskrapor bli fullkomligt demolerade på dom mest fantasifulla och tekniskt perfekta sätt kliar jag mig i huvudet och skakar på det samtidigt. Herregud. Undrar hur många övertidstimmar filmens hundratals datorprogrammerare och effektmakare har haft det senaste året? Undrar hur många äktenskap som gått åt pipsvängen för att den ena partnern vägrar höra ett ord till om Optimus Prime, Autobots och Bumblebee? För helt ärligt, jag häpnar av filmen. Jag blir fan förstummad. Jag har ALDRIG sett totalgalna effekter så verklighetstrogna som här. Aldrig någonsin. Det är filmens stora styrka och samtidigt dess svaghet.
Sam Witwicky (Shia LaBeouf) är självklart med även i denna den tredje delen. Självklart säger jag, för jag kan inte tänka mig dessa filmer utom honom och definitivt inte denna. Snyggingen Megan Fox är utbytt mot en annan ögongodisbabe, Rosie Huntington-Whiteley, men jag sätter tänderna i henne lite senare. John Malkovich är med på ett hörn, den mest populära asiaten i Hollywood just nu (fast han egentligen är infödd amerikan) Ken Jeong har en ”rolig” roll, Frances McDormand är CIA-chefen Mearing och John Turturro är tillbaka som Simmons. Men inget av detta hjälper nämnvärt för att få bort den plastiga känslan av filmen. Ingenting är ju på riktigt. Allting kan fixas med ettor och nollor och att alla dom där skådespelarna egentligen spelar mot ingenting märks, det märks på alla utom på Shia LaBeouf. Han skriker och gormar, får panik, springer, hoppar, skrattar, gråter, fixar och trixar och jag tror på honom. Jag tror på att han finns, på att han känner riktiga känslor och på att han får lite ont i tonsillerna när han skriker som en galning.
Att som tjej se Transformers 3 gör nästan lite ont. Filmen är så manlig att biografpersonalen borde kräva Y-front och en doft av Axe Temptation i armhålan av samtliga åskådare redan vid entrén och tittar jag mig omkring i biografen kan jag nästan tro att den tanken är verklighet. Det är väldigt få personer av kvinnligt kön i salongen. Det är jag, min dotter och EN tjej till från rad fyra och framåt – och biografen är fullsatt – och jag hör killarna med keps på raden framför skratta hårt och länge åt skämt jag inte visste fanns, än mindre att dom var roliga.
Dom enda två av kvinnligt kön i den 157 minuter långa filmen är nämligen Frances McDormands torra och arga översittarchef som tyvärr inte kan beskrivas med något bättre ord än bitterfitta (hon är en sån som säkerligen får den belevade frasen ”Du kan fan inte ha fått kuk på länge” efter sig) och Rosie Huntington-Whiteley, ja…..vad ska jag säga om denna mänskliga Bambi?
Okej, jag vet, det är tokfel att jämföra henne med 1. ett fyrfota djur och 2. någon av manligt kön men det är det första jag tänker på när jag ser henne.
Jag förstår att hon är med som mänsklig Viagra för männen i publiken världen över men det känns bara så jävla…banalt. Jag hade önskat att jag kunde hitta några hippa små indiefilmer i hennes CV eller kanske en teateruppsättning av Ibsens Ett dockhem på nån liten scen lokaliserad på någon av Londons mindre upplysta gator men nej, inte så mycket som en skolpjäs hittade jag om man nu inte kan kalla ett gäng The Victoria´s Secret Fashion Shows som teatralisk utbildning. Hon springer omkring i sina svarta 15-centimeters-klackar fast världen håller på att rämna men samtidigt ska hon ha cred för att hon inte falsettvrålar sig igenom filmen för det kunde mycket väl ha hänt.
Transformers 3 är den tyngsta och den mörkaste filmen av dom tre men också den med mest gadgets. Att använda sig av små knasbolliga effekt-sidekicks funkade fint i Men in black (dom där avlånga alien-tjommarna som kokar kaffe och röker till exempel) men mindre bra i dom nya episoderna av Star Wars (tänker såklart på Jar Jar Binks). Här funkar det väl okej. Dom är ganska söta, jag skulle gärna ha en hemma men jag är nog egentligen inte målgruppen för att flina åt dessa filurer.
Jag är nog egentligen inte målgruppen för denna film alls vad det verkar men jag hade en trevlig stund i biomörkret, jag hade hög effekt-puls flera gånger men spännande blev det aldrig. Inte en enda sekund.
En sak till. 3D är ett SKÄMT!
Här kan du se vad jag skrev om Transformers 1 och 2.
Att 3D är ett skämt och en fluga på väggen har jag fastställt sedan länge. Och då har jag inte ens sett en 3D film. Men när det kostar lika mycket att gå på bio som det gör att köpa filmen på DVD, då borde fan folk reagera och inse att något är galet.
Lina:
Det är just därför som jag ibland blir så arg över
att jag inte kan välja. Vissa filmer visas i vissa städer enbart i 3D, det är bara att köpa biljett och se glad ut. Men 3D är verkligen en överskattad uppfinning.
Eftersom jag totalt avskydde tvåan, det kan till och med vara en av de tråkgiaste filmer jag någonsin har sett, ska det bli ett rent nöje att se den här. Den kan ju knappast vara sämre. Och om den mot förmodan lyckas med det, då är det imponerande. Det enda som oroar mig är Michael Bays huvudvärksframkallande filmskapande.
Märks det att jag inte gillar Tramsformers? 😉
Kul att du gillade den iaf. 🙂
Pladd:
Jo, läser jag mellan raderna kan jag aaana viss avsky för denna filmserie 😉 men ang tvåan håller jag med. Den var ett skämt även i 2D.
Om tvåan och speciellt Megan Fox har jag mycket att säga men det kan man spara till ngn annan gång. Jag läser till min fasa att filmen är vääääääldigt lång min korta fråga är om den kändes lika lång som den var?
Efter tvåan svor jag att det fick vara nog men det gjorde jag även efter Pirates nr 3 och de löftena håller inte längre än tills man står i biokön våndandes över vad man ska se 🙁
filmitch:
Min hjärna tyckte inte filmen kändes väääääldigt lång men mina skinkor tyckte annorlunda.
Riktigt bra skrivet och som vanligt blir man ju lite less på den genusmässiga snedvridningen i den här typen av filmer. Till och med Pirates försöker ju i alla fall (även om det i en viss tolkning blir lika illa i alla fall)… Men visst kommer jag att se den, no doubt about it, även om tvåan var rejält sugig.
Sofia:
Den här filmen är så snedvriden att det är larvigt. Som om det bara finns två typer av kvinnor i världen.
Japp, horan och madonnan och madonnan är en bitch eftersom hon inte släpper till 😉
Megan ville nog inte ligga med Michael Bay, det var nog därför hon fick kicken.
Micke:
Ja, vem vet…