Oljeborraren Harry Stamper (Bruce Willis) är ingen bra farsa. Dottern Grace (Liv Tyler) vägrar kalla honom något annat än ”Harry”, mer än så behövs inte för att vi ska ana ett frostigt förhållande mellan far och dotter. Att dottern gökar med Harrys ”högra hand” (det lät äckligare än det är) på riggen, A.J (Ben Affleck), gör inte saken bättre.
Plötsligt blir relationen dessa män emellan kall som is, Harry får tag i ett gevär och börjar skjuta på A.J. Inte för att döda men för att förstöra en fot eller så. Tuppfäktning på oljerigg redan till förtexterna med andra ord.
Samtidigt är en asteroid på väg mot jorden i 35000 km/h. Det finns ingenting att göra, ingenting som kan förskjuta dess bana. Den kommer att krascha rätt ner på Jorden och vi kommer alla att dö den riktiga katastroffilmsdöden, dvs hela jordens befolkning och på direkten, no mercy. Inte ens bakterier kommer att överleva. Det enda som skulle kunna förgöra asteroiden och därmed säkra människans överlevnad är att borra sönder den i småbitar och vem är bäst lämpad för jobbet att åka upp i rymden med en jätteborr och fixa problemet? Jo, Harry, såklart.
En av mina bästa kompisar i gymnasiet sa ofta att jag kunde ”låta bitsk” när jag pratade om någon eller något jag inte gillade. Jag vet inte om bitsk är det bästa adjektivet jag kan beskriva mitt skrivande tonläge med men det skulle kunna vara så. Alternativet är ”hånfullt spydig” men det kan även vara en kombination av dom båda massivt kryddat med det värsta jag vet: uttala orden med gogi-gogi-bäbisspråk.
Jag avskydde Armageddon när jag såg den på bio 1998. Jag verkligen AVSKYDDE den. Jag gillade katastroffilmer redan då och hade antagligen ganska höga förväntningar men nej, filmen kraschlandade totalt för mig. Inför detta tema såg jag om den, tänkte att jag kanske kunde slippa dom värsta sura uppstötningarna av Ben Affleck (efter den positiva The town-upplevelsen) och kanske kunde jag lägga huvudet på sned och ha både förståelse och sympati för dom keckiga effekterna som nu i alla fall har 13 år på nacken (men som var riktigt undermåliga redan när filmen var ny). Jag tänkte att kanske kunde jag se förbi det faktum att filmen totalt saknar värme, att relationen mellan Harry-Grace-A.J är den enda stark och beskrivande nog för oss tittare att bita i, men vem bryr sig? Inte jag i alla fall.
Grace med sin ständigt lika läppstiftsmålade röda putmun i kombination med den obehagligt bårhusvita ljussättningen mot hennes ansikte som är konstant filmen igenom gör att hon blir lika levande som dom stackarna som ligger på britsar i kylrum med vita lakan draperade över sig och en liten identifikationslapp fastsatt med en gumminsnodd runt stortån.
A.J i Ben Afflecks gestaltning känns omysig, stiff och stört omöjlig att känna tycke inför vilket även stämmer in på Harry. Harrys borr-polare Rockhound (Steve Buscemi) och Bear ( Michael Clarke Duncan) är dom enda mänskliga varelserna i hela filmen och dom får båda skönt dräpande oneliners men vad hjälper det? Det är 150 minuter filmtid som ska fyllas upp och det finns vettigt material till kanske 40.
Det finns ett par infallsvinklar som i mina ögon gör Armageddon till en nästintill otittbar film.
Den första är att filmen fanimej är obegriplig. Första halvan av filmen är bitvis ganska tjommig. Det händer verkliga saker, karaktärerna presenteras och visst är det som en fontänorgasm av testosteron men det går ändå att ta sig igenom det utan att gnaga sönder knogarna. Men sen, sen kommer Uppskjutet! Killarna delas upp i två raketer som båda ska ta sig till asteroiden och det är där jag tappar allt intresse, då när det på pappret borde bli som mest spännande då håller jag på att krevera av tristess. Det är datoranimerade rymdkulisser, det är flygande stenar, det är kraschande raketer och jag vet inte vilka snubbar som är var, vilka som överlever (och varför) och jag vet inte varför dom promt ska docka med en alkoholiserad kosmonaut (Peter Stormare) som suttit fast i en egen raket i 18 år. Allt är mörkt, det pyser, ryker och exploderar och jag sitter och gäspar och längtar efter att känna kissblåsan fyllas så jag kan gå på muggen med giltigt förfall.
Det andra som gör att jag tycker väldigt illa om filmen är att den är som en jävla propagandafilm för USA som nånslags världsfader. När presidenten talar till det amerikanska folket så stannar inte bara USA upp utan hela världen, alla tittar på TV, alla lyssnar och begrunnar och det filmas från allsköns platser, från Europa till nån öken i mellanöstern till Taj Mahal. Detta fenomen kan man visserligen se i många katastroffilmer (speciellt) men sällan är det gjort på ett osmakligare sätt än här. Det är virveltrummor, det är ett par tre bläckblåssektioner med onormal lungvolym, det är scen efter scen efter scen med hallelujah-moments där Stars & Stripes är i förgrunden och jag blir bara så ända in i benmärgen trött. Trött och äcklad. Den där torrborstningen med spagettisleven när jag ligger i fosterställning i duschen känns inte helt offside faktiskt.
Det tredje som gör filmen så skitdålig är detta: FÖRSÖK INTE LURA MIG ATT DET GÅR ATT LANDA OCH STANNA EN RYMDFÄRJA PÅ EN FLYENDE ASTEROID GENOM ATT FÄLLA UT EN FUCKING JÄVLA MINISKIDA UNDER CHASSIT! MICHAEL BAY, FÖRSÖK INTE ENS! EN SKIDA? HUR DUM TROR DU ATT JAG ÄR??
För alla som vet med sig att dom borde gå en kurs i ilskekontroll (likt Adam Sandler i Anger management) – se Armageddon. Om vardagsrummet är intakt efteråt finns det mycket latenta aggressioner att lura fram. Om vardagsrummet däremot ser ut som en hotellsvit dagen efter att Keith Richards haft efterfest, ja, då är du mentalt frisk. Åtminstone förstår JAG dessa aggressioner.
Hahahaha! Fantastiskt! Och såklart håller jag med dig på varenda punkt. Även hos mig väckte den här filmen en enorm ilska, men framför allt äckel. Äckel pga patriotismen. Ilska pga att det fanns pengar till att göra skiten…
BlueRoseCase:
Äckel är ett ganska sammanfattande ord även för min upplevelse av Armageddon. Jag tror jag kände ungefär alla jättedåliga känslor som finns under dessa timmar av mitt liv 😉
Tack Fiffi tack! Jag var rädd att du skulle gilla gilla eländet men istället fick jag en underhållande slakt på en tafflig film. Du glömde en sak: Willis tal islutet. Den platsar med lätthet bland de värsta filmscener jag sett jag. När jag såg filmen på bio och letade desperat efter en skämkudde hör jag till min fasa hur två tjejer brevid mig sitter och bölar när Willis håller sitt patetiska tal. Där och då dog en del av min tro på mänskligheten.
filmitch:
Trodde du jag skulle gilla den? Alldeles på riktigt? Haha, ja, det betyder ju i såna fall att min filmsmak inte går att läsa som en öppen bok 😉
När Bruce Willis höll sitt tal satt jag med spyhinken framför mig och fingrarna spelandes Für Elise på gomseglet.
Du gillade 2012 så man kan aldrig riktigt veta 😉
filmitch:
Det är ju en kanonfilm. Klart jag gillar den! 😉
Underbart skön massaker i ordform!
Fast jag är den då som går emot er lite och tycker att den är förbaskat underhållande i all sin tramsighet.
När jag tänker efter är jag nog lite förtjust allt som Bay får för sig att göra film av. Inte för att det är klass på historierna direkt, utan för att det är så härligt over-the-top-framställt…så galet svulstigt!
Jag dras nog lite till sådant.
Michael Bay och logik har aldrig varit två begrepp som passat ihop! 🙂
Steffo:
Tackar för att du gillade läsningen trots att vi inte delar åsikt 🙂
Det konstiga i kråksången är att även jag normalt sett gillar Michael Bay (okej, Pearl Harbor var ett lågvattenmärke men det går ju att skylla på Ben Affleck och The Island var ingen höjdare men alla kan ju ha en dålig dag på jobbet) men det här är SÅÅÅÅÅÅÅ dåligt, SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ himla dåligt att det retar gallfeber på mig. Jag blir nästintill galen så jävla dåligt är det. Det går liksom inte att filma ALLA actionscener ENBART i närbild. Det går ju inte att se vad som händer! Detta är så undermåligt att vore det en maträtt skulle den klassas som otjänlig.
Beste katastrofefilm som er, Michael Bay rocker hardt! Du glemte den mest menneskelige karakteren i Armageddon, den alltid undervurderte Will Patoon. Blir alltid rørt over hans historie.
Deep Impact for jentene, Armageddon for guttene, enkelt og greit. En film som må nytes på Blu-ray med høyt volum.
Captain Charisma:
Du har rätt, jag glömde Will Patton. Han är bra, precis som alltid, han gör det han ska och kan åka hem till familjen en välförtjänt lönecheck utan att skämmas.
Om det är så att katastroffilmer går att genusklassa, ja då får ni killar mer än gärna behålla Armageddon för er själva 🙂
Haha, här kom motorsågen fram igen, skönt att se att du håller den i trim 😀 Jag måste ställa mig på Steffos sida (skönt att det inte är en helt ensam sida i alla fall). Håller med om precis allt du (och de andra nej-sägarna) säger, relationerna är ytliga, den är osannolik, den är patriotisk, Peter Stomare är stereotyp och ändå tycker jag att det är otroligt underhållande.
Den här hade precis allt det jag saknade i Deep Impact och om det betyder testosteron och hjärndöd action istället för family values tills man spyr och intressanta frågeställningar som aldrig blir något av, inte mig emot.
Men Willis tal hoppar jag också gärna över.
Sofia:
Motorsågen skar av överhettning 😉
Alltså, jag kan förstå att du och vissa andra tycker detta är underhållande men jag vill inte riktigt förstå ändå. Det får mig att förlora lite av min tro på mänskligheten 😉
Yes! Då har jag nått mitt mål, moahahaa 😀
Underhållningsfilm som underhåller!
Henke:
Jaså det tycker du? Ingen etta i din bok alltså? 😉
Hejsan!
Jag tänkte bara påminna om att jag har bytt bloggplattform och numera hittas på:
http://jojjenito.wordpress.com
PS. Jadu, Harmagedon har länge varit vid min sida… i form av min absoluta hatfilm (i konkurrens med Van Helsing och Godzilla). För några år sen var avskyn betydligt mer aktiv och fräsch. Nu har avsmaken för filmen bleknat lite. Men det ändrade ju din recension på. Tack för det. 🙂
J:
Såg att du bytt plattform och jag har redan ändrat adressen på bloglovin men har glömt min egen länk-lista. Fixar det direkt.
Hmm, kan du ändra adressen på Bloglovin’? Jag trodde jag var tvungen att lägga till en Bloglovin’-knapp på min nya blogg först (har inte hunnit med det än) och sen får min klicka där för att följa den. Men man kan alltså göra det själv direkt i Bloglovin’? Jag använder inte Bloglovin’ själv för att följa bloggar, men kommer nog börja göra det nu eftersom WP inte har en liknande funktion för att få upp de senaste inläggen i en lista som Blogger hade.
Jojjenito:
Det är hur enkelt som helst. Det finns en sökruta hos Bloglovin där man skriver in adressen på den bloggen man vill följa och det går alldeles utmärkt även om bloggen i sig inte har en följa-via-bloglovin-knapp.
Och det var någon som hann före mig dessutom så du har två prenumeranter (just nu) på nya bloggadressen 🙂
Jag var den förste 🙂 om nu det egentligen skulle spela ngn roll?
Ok, tack för infon! Ska lägga till en knapp också.
Förresten, varför är ditt svar i en vit ruta så att man måste markera texten för att kunna se den. Har sett förut på din blogg några gånger, ser helsnurrigt ut.
Jojjenito:
Jag vet, det är skitskumt. Vet inte vad som händer men det händer bara när jag är inloggad på bloggen och kommenterar. Det enda som hjälper är att radera kommentaren, logga ut och skriva om den som utloggad.
Ibland missar jag att det blir fel…när det går undan liksom. Men det är bra att du säger till. 🙂
Anger Management är däremot en film som får en etta av mig. Vedervärdig film och en osund människosyn.
Henke:
Haha, jadu, den är inte frisk nånstans.
Sentimental Amercansk dynga. Vill ni se komet film se Depp Impact istället för den här ger ingenting 1/5