Månadens val för Filmspanarnas gemensamma film föll för första gången på en skräckfilm.
Få saker är läskigare än att se en riktigt välgjord och fungerande skräckfilm på bio. Fy fan, det är otäckt. Då är jag inte så värstans kaxig hur mycket skit jag än är van med att se. Att jag hört Har du inte sett den-killarnas podcast om filmen och sett Eriks spjärnande framför mig gjorde inte saken bättre.
Sinister är en film som kan få vuxna män att nervöst skratta efter att precis ha lyft en halvmeter från stolen. Sinister är en film som kan få vuxna kvinnor att ligga dubbelvikta över sin pojkväns bröstkorg och snyftade säga ”jagvillgåhem, jagvillgåhem, kanviintegåååååå, jag vill gå heeeeeem”. Sinister är en film som kan få barn att mentalt stanna i växten, därför är det ingen film barn ska se. Alls. Och barn är man tills man fyllt 25. Minst.
Skräckfilm är en genre som lever på klyschor och Sinister är en film som utnyttjar många av dessa men drar dom liksom ett varv till. Jag VET i hela kroppen när det kommer en scen, en kameravinkling som ska få mig att hoppa till så hjärtat stannar och när denna kameravinkling kommer men ingenting händer, det är fan värre än att hoppa och slå huvudet i taket. Den där väntan, den där uppbyggnaden, den där tystnaden när hela kroppen är på helspänn, när ögonen fokuserar på allt annat än det som är i fokus på bioduken för jag tänker tamejfan inte bli lurad här, JAG tänker inte hoppa till, dom ska inte tro att jag går på det här och sen bara HUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHJ, jaha där sket jag på mig.
Det är bara att lägga sig platt på mage på golvet och erkänna sig besegrad. Sinister är en smart skräckfilm, så smart att jag blir glad. Den är klurig, välspelad och har en del scener som är riktigt riktigt jobbiga att se. Första scenen till exempel. Då gäller det gäller att stoppa alla tankar som drar sig mot mitt eget liv, mot mina egna barn, annars går det inte att titta.
Visst finns det en hel del logiska luckor och konstiga småsaker som det går att reta sig på att man vill, men jag vill inte. Jag försöker vifta bort funderingarna på varför författaren Ellison (Ethan Hawke) har beiga mockaskor på sig inomhus, varför han har en handskriven lapp på skrivbordet där det står att husnyckeln är borta fast den inte är borta, varför byns poliser verkar vara så väldigt osugna på att själva lösa gåtan om var den försvunna Stephanie tagit vägen och varför hans fru känns så väldigt distanserad och ganska….tom i bollen. Men det är petitesser. Sinister ger mig rysningar jag inte känt sen jag såg The Others och jag får härliga Seven-vibbar av både musiken och förtexten.
Jessica, Jojjenito-Johan, Joel, Sofia och Filmitch-Johan har också sett filmen. Gillar dom den lika mycket som jag?
Jag har nog aldrig sett en skräckfilm på bio. Det skulle väl vara Scream 5, men dess skräckfilmskvalitet var högst diskutabel.
Annars verkar det vara en härlig skräckis, som lyfts av den fokuserade stämningen i en biosalong.
Thohoo! Gött att höra! Speciellt när du drar kopplingar till The Others som i mina ögon är helt lysande och isande obehaglighetsfilm av bästa märke! 🙂
Tjohoo 2: att jag kommer att se filmen själv innan veckan är slut! Och då var det här ju en perfa recension som inte avslöjade något av handlingen..och istället laddar på den spänning som sipprat in även från andra håll…. 🙂
Steffo:
Perfekt, kul, härligt, mysigt att du kommer se filmen – och det snart! 🙂 Ska bli skoj att höra dina tankar sen.
Första scenen lyckades tyvärr mitt bakomvarande sällskap totalt förstöra, så med tanke på det gjorde Sinister en helt fantastisk comeback! Det är inte många filmer som man _inte_ kan nitpicka sönder, grejen är att om de är tillräckligt bra bryr man sig inte.
Exakt men i ärlighetens namn så brukar en hel del av mina granskningar/nitpicks komma efteråt men jag har inte stött på några förutom ballett scenen (jag förstår vad intentionen var men den blir bara en distraktion) och hur slutet hänger ihop. Se nedan under spoliern.
SEMI SPOILER SEMI SPOILER
Dvs relationen mellan found footage och den vanliga världen.
@Joel: Just den relationen fick jag inte heller ihop till 100% när jag funderade på det i efterhand men jag kan ärligt säga att det inte störde mig det minsta.
Hmm, vad menar du med realtionen, vad är det som inte stämmer? Förstår inte vad du syftar på?
Om vi nu ska fortsätta nitpicka det som nitpickas kan. 😉
@Jojjenito: Jag kan ju inte svara för Joel men jag tänkte på hur reglerna för gränsdragningen mellan Mr. Boogies värld med kidsen och vår ser ut. Hur tar man sig emellan, när, osv.
Kul att du gillade den. Missade att nämna musiken i min blogg den var fantastisk om inte det bästa med filmen. Jag räknade som sagt till tre hopp under filmen men fann den mer mysryslig är handsvettigspännande.
filmitch:
Musiken är verkligen wanna-have-soundtrackvarning på men jag skulle antagligen aldrig våga lyssna på den hemma 😉
Instämmer med att den är klurig, smart och får en att aktivt tänka själv. För mig är det nog huvudargumentet varför den funkar så bra som den gör. Problemet med många filmer som använder samma typ av grepp är att de blir obegripliga och ibland lite pretto klappande på huvudet.
Joel:
Klurigt är oftast bra. Att bli serverad alla lösningar för tidigt/för enkelt är något man ser alldeles för ofta på film och speciellt i skräckfilmssammanhang. Men det är riktigt kul att du är så nöjd! 🙂
Kul att den gick hem även hos dig. Jag var glad att jag fick se den på festivalen och tycker nog Sinister lyckas väldigt bra med att bygga upp stämningen. Den är ryslig och vuxen. Det riktas inte till korkade tonåringar.
Movies-Noir:
Vuxen? Ja, den kanske är det. Har inte tänkt på den på det sättet men det är klart, det var inga halvnakna kåta femtonåringar som sprang omkring och skrek och det är ju ett steg i rätt riktning 🙂
Vad jag menade är att det handlar om vuxna och riktar sig till vuxna. Den är inte så korkad som många av dagens skräckfilmer är som riktar sig till de mellan 11-15 år (därav låg åldersgräns på många ”skräckfilmer”).
Aha, den måste ses 🙂
Staffan:
Klar du måste se den. MÅSTE! 🙂
Va kul att du tyckte om Sinister! Hur var publiken i salongen? När vi såg den så var det helt knäppt-tyst, vilket gjorde allt lite läskigare =)
Markus:
Det kändes som om publiken var väldigt fokuserad, jag hörde inte många ”onödiga” ljud alls, inte mer än kroppsljud och uttryck som slinker ut när jag/man/folk blir rädda. Att salongen var fullsatt gjorde inte saken sämre.:)
”Åh fy fan, åh fy fan” hörde jag några gånger, haha. 😉
Håller med folk ”skötte sig” verkligen och var fokuserade på filmen.
Kul recension som fångar upplevelsen perfekt. ”Att skita på sig”-upplevelsen. 😉
Jojjenito:
Jaså det hörde du? Det var väl nån med tourettes på raden bakom, det måste det ha varit 😉
Jag var nog inte fullt lika rädd som du och därmed inte heller lika entusiastisk. Men visst var det en helt ok skräckis, om än lite klichefylld. Kul att så många var så glada i den här filmen!
Jessica:
Visst är det häftigt med en film som vi alla är odelat positiva över 🙂
Såg den för ett tag sedan och är inte imponerad… Se Mama, recensera Mama. Lite plastig här och där, men det fanns ögonblick i den som fortfarande får mig att hoppa mellan tröskeln till sovrummet och sängen ibland… Och så var den sorglig… Jävligt sorglig.
Brossan:
Jag ser jättemycket fram emot Mama men jag vill se den på bio och den har inte premiär förrän 3:e april. 🙂
ta med blöja och näsdukar. Och som sagt, något tafflig cgi till trots så kommer vissa saker att fastna i skallen på dig.