Det är nåt med baseballfilmer som gör att även dom träigaste är bra mycket mer sevärda än okej filmer i andra genres. Jag vet inte vad det beror på för jag är inget stort fan av baseball, jag tror inte ens jag greppat reglerna riktigt. Hur som helst, sportfilm i kombination med Clint Eastwood i kombination med oscartider gör att intressesirenen på skalpen börjar tjuta som tusan.
Clintan spelar Gus, en åldrad gumpy talangscout som lätt skulle kunna vara tvillingbror med hans karaktär i Gran Torino, Walt Kowalski. Det är ett jävla surkart till karl, otrevlig rent utsagt, det går inte att ana så mycket som ett uns charm även om man gnider honom med sandpapper. Dottern Mickey (Amy Adams) är en framgångsrik advokat som sliter som ett djur för att bli delägare i firman och det är rätt övertydligt att det mesta hon har gjort i livet har hon gjort för att den frånvarande pappan ska se och bekräfta henne, vilket har gått sådär. Han skiter liksom en hel hög i henne liksom han skiter i allt som inte har med framtidens baseballspelare att göra.
Det blir hur som helst en liten roadtrip av det hela, en sista chans för far och dotter att närma sig varandra, en anledning för dottern att tänka igenom sitt arbetsliv och sin (brist på) relationeroch det är där Johnny (Justin Timberlake) kommer in i bilden.
Trouble with the curve är inte regisserad av Clint Eastwood men det märks knappt alls. Filmens regissör Robert Lorentz har nämligen varit Clint Eastwoods högra hand ända sedan Broarna i Madison County-tiden och det är som om han lagt ett kalkeringspapper över Clintans repertoar. Det finns ingenting personligt i hans regi och jag som gillar Clintan mycket mer som regissör än skådespelare har inget emot det alls.
Det jag gillar absolut bäst med den här filmen är Amy Adams och Justin Timberlake. Scenerna dom gör tillsammans är sitter fast på näthinnan och var för sig visar dom att dom är framtidsskådespelare att räkna med, båda två. Clint Eastwood känns skrämmande gammal. Han närmar sig sin 83:e födelsedag och det syns och märks. Ibland känns han mer som en fågelskrämma än man och själva agerandet är det väldigt si och så med.
För att vara en baseballfilm är den knappt godkänd, för att vara en eventuell oscarsnackis är den superbeige men jag tycker ändå den är sevärd på sitt eget lilla vis.
Har samma inställning som du till baseballfilmer och är därför rätt sugen till den här. Vi delar också samma uppskattning till Clintans filmskapande.
Det mesta talar därför för att jag också komma tycka som du i betygssättningen, vilket i detta fall ser lovande ut. 🙂
Pladd:
Då får jag hoppas det, vore ju trist om du tyckte det var ett bottennapp. 😉 Men, jag tror inte du kommer tycka det. *håller tummen*
Clintan alltså, har så mycket ”hatkänslor” inför honom, dels för hans politiska ståndpunkter och dessutom spelar han ofta sexistiska, bittra gubbar (såg om ”I skottlinjen” som jag älskar men hade glömt bort all löjlig sexism). Men så den andra sidan, en väldigt bra (men lite ojämn) regissör som har gjort några personliga favoriter som Mystic River, Changeling och Broarna över Madison County.
Rebecca:
Och här regisserar han inte, han är bara überbitter så kaaaanske att denna film inte är nåt för dig 😉
Nej, precis..det är väl kontentan av det hela. 🙂 Men samtidigt: gillar Amy Adams och Justin så det blir nog en titt ändå.