Jenny (Kelly Reilly) och Steve (Michael Fassbender) är ett relativt ungt och väldigt förälskat par som åker iväg för att spendera en weekend i tält vid Eden lake.
Det börjar bra, solen skiner och dom parkerar sig på den till synes öde stranden. Efter en stund kommer ett ungdomsgäng till stranden med stereo på maxvolym, en äcklig lössläpt hund och grava attitydproblem. Steve ber ungdomarna sänka ljudet och sen är det hela igång…
Om det här är ett inlägg i nåt slags dagens-ungdoms-beteende-debatt eller om filmmakaren bara vill ge vuxna tittare en släng av hur illa det kan gå och vilka monster man skapar om man struntar i sina barn, det vet inte jag. Med lite tur kanske filmen retar upp även ungdomar och ger dom lite perspektiv på hur fullkomligt vidrigt aggressiva och livströtta ungdomar i grupp kan bete sig.
Eden lake är som Fredagen den 13:e möter Flugornas herre och jag tänder på alla cylindrar av det här. Tändstiften och tändhattarna glöder, det finns inget på jorden som retar upp mig på samma sätt som idioter i klunga som förstör livet för oskyldiga, sen spelar det ingen roll om gruppen består av nazister, maktfullkomliga poliser, psykopater, mutbara advokater eller empatistörda ungdomar.
Som skräckfilm betraktad så vete fan om det är skräck faktiskt. Jo, det är det, för det är våldsamt och blodigt och kleggigt men samtidigt har filmen mer hjärta och baktanke än vanliga ordinära skräckfilmer. Nu är det här en engelsk film och inte en amerikansk mainstream-löpande-band-inget-nytt-under-solen-film och antagligen gör bara det stor skillnad.
Huvudrollsinnehavaren är för övrigt tjej, tuff och har definitivt gjort sin Grynet-läxa: hon tar ingen skit!
Det finns en scen i filmen som säger allt och det är när Jenny i sin jakt på hjälp ramlar in i en fest bestående av enbart vuxna som högt lyssnar på Mel&Kim´s gamla 80-talshit Respectable – och respektabla är det sista dessa vuxna är.
Så länge det finns vuxna som beter sig som svin så kommer det alltid finnas ungdomar som gör detsamma.
Now… we're talkin – kan bara lägga karbon i munnen och hålla med. Hade gett den full pott om det inte varit för nååågra logiska luckor
Nemo:
Det var vääääääldigt nära en fullpoängare för mig med. Väldigt nära.
Tack för tipset!
Visst blir man förbannad på snorugesvinen, men inte fan är filmen bra!? Dessutom är det en total rip-of på franska "them".
Gubbkepsen:
Jo, jag tyckte den var bra. Finns så jädrans många filmer som inte berör det allra minsta så blir man så förbannad som jag (och du?) blev av att se den här så måste dom ha gjort nånting rätt.
Jag blev ganska besviken måste jag säga — den var ju så otroligt uppenbar. Inte skrämmande utan mest äcklig, primärt vad gäller tortyrscenen. Och budskapet blev alldeles för övertydligt — inledningsvis hade de lika gärna kunnat åka förbi en gigantisk billboard: "Kids are baaaaaad" (uttalas bräkande för att få lite intelektell Orwell-känsla)
Sofia:
Filmen visade verkligen vilka jävla bad-ass ungar kan vara, men också VARFÖR dom blir så. Föräldrarna var ju inga myspysande bullbakande lyssnande och inkännande vuxna direkt…
Jo, men även det kändes ganska tradigt och o-originellt, "the sins of the fathers" och så vidare…
Riktigt bra film som var både spännande och obehaglig, jag gillande den men var lätt upprörd mot slutet. Kelley Relly var bra i huvudrollen.
filmitch:
Var du bara lätt upprörd?
Jag satt och önskade mig en päronboll och Rocky-handskar 😀
Jag vet inte vad jag ska tycka om filmen. Vissa filmer vet jag inte vad jag ska tycka om, som till exempel I Rymden Finns Inga Känslor. Vet inte om det beror på att jag är mållös eller om jag inte har bestämt mig vad jag ska tycka än. (Det här verkar vara en filmblogg? Läste lite fort i menyn till höger. Ska definitivt kolla vidare.)
Men det här är en av de få skräckfilmerna jag sett, där jag vill slå ihjäl mördarna. Eller rättare sagt, den s.k "alfahanen/ledaren". Aldrig har jag blivit så arg på en mördare, eller karaktär överhuvudtaget, i en film.
Sandra:
Hej! Jo, det här är en filmblogg 😉
Bara filmer högt och lågt, det är bara att läsa vidare om du vill 🙂
Angående Eden lake så håller jag med dig. Jag blev också aggressiv och hatisk, men jag antar att det är det som är meningen.