Om man ser planschen med Denzel Washington i flygkaptensuniform, läser det finstilta och ser att Robert Zemeckis regisserat, köper en biobiljett och tror sig få se en actionfilm, ja då kommer man bli grymt besviken. Flight handlar nämligen inte om nån spännande flygplanskapning, inte ens om nåt annat fränt, Flight handlar om nåt helt annat: alkoholism.
Whip Whitaker (Denzel Washington) vaknar bakfull i en bred säng bredvid en naken och för honom någorlunda okänd kvinna när telefonen ringer. Två timmar senare ska han vara på jobbet. Bredvid sängen står en urdrucken vodkaflaska. Urdrucken? Kanske finns det en droppe eller två på botten. Whip provar, sätter flaskan till munnen och hoppas. Sen drar han en lina och åker till jobbet.
Att vara alkis, gå till jobbet och ha ansvar för ett fullsmockat flygplan är en inte direkt klockren kombo. En dag går det helt enkelt åt helvete. Planet kraschar och även om Whip lyckas landa planet på ett mirakulöst snyggt sätt så kan det mycket väl ha varit hans fel att det sket sig från början.
Jag har sett att det skrivits en del om själva kraschen, om att det är den mest trovärdigt filmade flygkraschen någonsin. Jag tycker fortfarande att den i Alive är jobbigaste och att det finns en handfull flygscener som är minst lika bra som denna men visst är det otäckt och visst är det snygg gjort. Denzel Washington i rollen som Whip är bra, inget snack om saken, men om han är SÅ bra att han förtjänar en oscarsnominering för Bästa huvudroll, nej, det tycker jag inte. För mig är han en trasig Denzel, en full Denzel, en Denzel som gör sitt jobb, han är inte Whip Whitaker.
Den delen av filmen som jag har svårast för är John Goodmans entré som nån överspelande knarklangare. Jag antar att han ska fungera som nån slags comic relief med sin tjommighet, sin tjocka mage, sin fula skjorta men jag blir bara trött. När han kommer till sjukhuset och dom ledsna stråkarna utbyts i ett huj mot en trumelitrum-trummande gladsång, alltså, näääää. Det behövs inte fniss. Det är inte den typen av film. Kunde Robert Zemeckis inte bara lita på grundhistorien? Tänk om Luis Mandoki hade slängt in ett musikalnummer i When a man loves a woman? Vilken vidrig tanke.
Som helhet är Flight en bra film, sevärd och välgjord men på tok för lång. 138 minuter är minst en halvtimme för mycket.
Jag tyckte kraschen och John Goodman var det enda bra med filmen. Allt annars kändes som en seg och svårsmält kaka som fått för mycket moraltopping.
Joseph:
Då tyckte du lite tvärtom som jag – men ändå inte 😉
Håller med dig, Fiffi. Goodmans karaktär var bara för mycket och sänkte definitivt filmen. Det var onödigt och passade inte in. Däremot tycker jag Denzel, som jag inte har som någon favorit, gör bra ifrån sig och Oscarsnomineringen kändes inte helt fel (i ett svagt filmår bör tilläggas).
Flygkraschen är bra gjord, utan tvekan. Fanns väl någon liten del där jag tänkte på att det var cgi, men inte mer än så. Tänker på United 93 där jag nog hade starkaste känslor inför en flygkrasch. Men det hade med hela situationen att göra och uppbyggnaden dessförinnan.
Gav också Flight 3/5. Inget mästerverk, men ändå sevärd.
Moves-Noir:
Sevärd, visst är den det. Men förtjänar han verkligen en huvudrollsnominering? Ja, kanske. Jag vet inte. SÅ imponerad blev jag nog inte.