Är man dotter till Ridley Scott och beger sig in i filmbranschen är man ganska modig.
Efter ett par kortfilmer fick Jordan Scott chansen att regissera en långfilm med pappa Ridley och farbror Tony som producenter och hon var själv med och skrev manus efter Sheila Kohlers roman Cracks.
På ett flickinternat nånstans i England nångång på 30-talet jobbar lärarinnan Miss G (Eva Green). Hon är mycket speciell, smugglar in spännande litteratur i flickornas sovsal, berättar historier som trollbinder dom unga eleverna. Hon är gåtfull, vacker, annorlunda och i jämförelse med dom äldre stofiltanterna framstår hon som värsta rebellen.
Bland flickorna är det Di (Juno Temple) som är ledaren. Med sin tuffa yta håller hon sina undersåtar i schack ända tills den fina spanska flickan Fiamma (María Valverde) kommer till klassen och vänder upp och ner på allt Di och resten av klassen trodde sig känna till. Även Miss G börjar bete sig underligt. Fiamma sätts på pidestal och det beror inte bara på att hon är grymmast i klassen på simhopp.
Som studie i kvinnlig gruppdynamik är den här filmen intressant men å andra sidan visar det inte upp något direkt nytt. Däremot bränner den till när den kommer fram till sista fjärdedelen och då vaknar jag liksom till liv, precis som flickorna på filmen. Låt mig säga att astmamedicin har en framträdande roll i filmen, liksom Juno Temple som jag tycker är alldeles glimrande och Imogen Poots som visar framfötterna fast hon vara har en liten biroll att jobba med.
Eva Green tillhör inte någon av mina skådespelarfavoriter och jag kan inte låta bli att känna att med en annan – bättre- skådespelerska i rollen som Miss G så hade filmen blivit både intressantare och fått mer genomslagskraft. Eva Green spelar på precis samma sätt som i Dark Shadows och det får mig att tro att det är exakt vad hon klarar av, inget mer än så och det räcker inte riktigt för att charma mig. Dom yngre tjejerna gör det däremot OCH Jordan Scott. Tyvärr har hon inte filmat mer efter detta, det är fyra år sen nu. Fick hon nog?
Green är helt ok och filmen verkar vara bra tackar för tips 🙂
filmitch:
Varsågod 🙂
Jag har länge velat se denna film! Eva Green är ju bra? Jag har bara sett henne i ett par filmer men då har hon visat bredd (Bond och Dreamers). Juno Temple är en ny favorit.!
Rebecca:
Jag tycker inte Green är totalusel, det är inte så, jag tycker bara att hon är väldigt snäv i sitt agerande. Antingen gillar man det eller så gör man det inte. Precis som med Keanu Reeves 😉
Green gillar jag. Har inte sett henne i så mycket, men hon har något speciellt, även i så mediokra sammanhang som exempelvis Dark Shadwos.
Pladd:
Det speciella hon har, är det att hon är snygg eller är en duktig skådespelare? 😉
Snygg OCH duktig, naturligtvis! 🙂
Snygghet bryr jag mig egentligen inte om, men Greens främsta egenskap är att hon pratar på ett härligt sätt. Har nämnt det innan i något sammanhang, men hennes röst är anledning nog för mig att se filmer med henne.
Duktig skådespelare? Sånt kan jag inte bedöma, men hon är åtminstone sällan anledningen till att filmer inte fungerar.
Pladd:
Har aldrig tänkt på hennes röst, ska göra det när jag ser henne nästa gång. Eller hör. 🙂
Det var värst vad många Green-kramare det fanns här. Jag sällar mig nog till ditt led, hon är snygg men lite talang för skådespeleri.
Och varför denna svenska titel? Jag trodde ju direkt att du sett Scorsese-filmen…
Sofia:
Det är en jättedum titel. Alltså JÄTTEdum. Jag tycker Cracks är en alldeles utomordentligt bra titel även på svenska.