Motorsågsmassakern från 1974 är som en vandringssägen. Många pratar om den, dom flesta har ingen aning om varför och ju mer det pratas ju mer fel blir det.
Sex år efter att filmen kom ut togs den upp som exempel på videovåld i TV-programmet Studio S. Det var 1980 och det blev tittarstorm och filmen har kallats den mest hatade filmen i Sveriges historia. Filmkopior beslagtogs och förstördes och videohandlare ställdes inför rätta, svenska folket skrek sig blå och krävde förbud. Varför då kan man undra. Vuxengenerationen var verkligen underlig på den tiden. Vad är det med den här filmen som upprör så förbaskat, den är inte blodigare än vilken Rapport-sändning som helst.
Motorsågsmassakern blev en jättesucce och en språngbräda för regissören Tobe Hooper. Utan den hade Steven Spielberg antagligen inte erbjudit honom att regissera Poltergeist, bara en sån sak. Leatherface blev en av dom klassiska skräckfilmsnunorna och Gunnar Hansen som gjorde sin filmdebut här som Leatherface har en given plats i B-skräckfilmsträsket än idag. Se bara lite längre ner i texten.
Att bara ana vad som händer, att inte se allt i extrem närbild, att inte översköljas av blod och kroppsdelar tycker jag är betydligt mer läskigt än motsatsen. Därför gillar jag Motorsågsmassakern och jag gillar den mer nu än när jag såg den som liten. När jag var minifigur och såg den tyckte jag inte den var otäck alls. Det var ju bara film. Vadå videovåld? Skulle folk gå ut på gator och torg med motorsåg bara för att dom sett filmen? Jag fattade aldrig den grejen.
När jag ska titta på den nyaste versionen av Motorsågsmassakern är mina förväntningar inte speciellt höga. Okej, dom är inte superlåga heller men jag inser att det inte är nån ny Gudfadern jag ska se. Att den visas i 3D gör varken till eller ifrån för mig men måste jag välja så är det mer ifrån än till.
Filmen börjar och precis som fortsättningen/remaken av The Thing började där originalet slutade så gör även denna och jag gillar det. Filmens första fem är riktigt bra. Suggestiva och hemska minuter och stämningen i förtexterna är otroligt likt originalfilmen. För mig visar det att filmmakarna har respekt för förlagan och kanske inte enbart gör detta för pengar.
En kvart in i filmen tänker jag helt annorlunda.
Jag vet inte var jag fått den här tanken ifrån men jag tror stenhårt på att det GÅR att göra en skräckfilm utan en bystig brud i linne i någon av huvudrollerna. Nånting säger mig att det går, allting går, bara man vill. Men antagligen är det väldigt många som inte vill ända på detta beteende, som vill att trenden med blöta vita genomskinliga linnen ska hålla i sig och som tror att det vad alla vill ha och att alla syftar till dom som betalar för biobiljetter, dvs killar i åldern 15-16,5. Själv blir jag bara trött. Med bröstvårtor som pekar uppåt, sådär som dom gör på omänskliga skyltdockor, så hade huvudrollsinnehavaren Alexandra Daddario varit precis lika fin i urtvättad hoodie.
Som i dom flesta nyproducerade skräckfilmer är det mycket gegg, klafs och blod. Grafisk skräck alltså. Jag tycker inte det är så läskigt, det funkar inte riktigt på mig och 3D:n är överskattad även om jag fattar det tuffa i att en motorsåg letar sig ut genom bioduken/TV:n. Jag ser mycket hellre om ”den riktiga filmen” igen, utan 3D och fixiga effekter även om Gunnar Hansen är med även här. Och om man tycker att det är bogus med originalfilmen för att man aldrig får se motorsågen användas ”på riktigt” så är den här nyinspelningen julafton.
The Texas Chainsaw Massacre / Motorsågsmassakern 1974
Speltid = 83 minuter. Perfa!
Story = Fem ungdomar i ett hus blir våldgästade av läskig man med motorsåg, uppväxt bland gravplundrade kannibaler.
Skådespelarinsatser = Samtliga skulle kunna bytas ut mot Glada Hudik-teatern och man skulle inte märka nån skillnad. Det är liksom vanligt folk som spelar, inget mer än så men det är ganska trovärdigt rätt igenom.
Läskighet = En del. Den är läskig på ett psykologiskt sätt, inte grafiskt (så som nutidens skräckfilmer oftast försöker vara)
Charm = Om charm kan likställas med nostalgi så har den en hel del av den varan.
Mardrömmar efteråt =Njääää, inte så mycket alls.
Texas Chainsaw 3D 2013
Speltid = 92 min. Tummen upp!
Story =En ung kvinna åker till staden Newt i Texas då hon ärvt ett stort gammalt hus. Man kan säga att den här filmen fortsätter där originalet slutar.
Skådespelarinsatser = Standardungdomar, no more no less.
Läskighet =
Charm = Första fem var charmiga med återblickar från originalfilmen men sen dalade det.
Mardrömmar efteråt = Inga. Alls.
Jag har även skrivit om The Texas Chainsaw Massacre från 2003. Den var inte så pjåkig.
Japp vi tycker lika – skilnaden är bara att jag betalade mer för att se filmen (bio)
Undrade inte du också vart b:h tog vägen?
Roligt att vi även tycker lika om originalet även jag tänkte först att den var lite trist men den blev avsevärt mer spännande och skrämmande vid en omtitt i vuxen ålder.
http://filmitch.wordpress.com/2013/02/25/texas-chainsaw-massacre-3d-2013-usa/
filmitch:
Haha, jadu, det är ett MYCKET konstigt klipp i filmen. Att INGEN i filmprocessen kunde bemöda sig att rätta till den scenen åtminstone liiiite i logisk riktning är jättekonstig. Det hade nånstans varit vettigare att låtit henne hänga där spritt språngande naken.
Jag gillar originalet, har en skönt bisarr stämning. Av den anledningen har jag ännu inte letat mig fram till någon av nyversionerna. Hur var det, visst var du rätt positiv till den där versionen med Biel?
Sofia:
Ja, jag tycker det är en stabil trea, trots Biel 😉
Hör och häpna, jag har inte sett originalet. Fattar faktiskt inte varför. När jag var liten trodde jag iofs det var en svensk B-film (Motorsågsmassakern, haha). Vid rätt tillfälle ska den dock ses…
2003-filmen har jag sett och den var inte usel, men inte heller bra. Minns den som en tvåa av något slag.
Movies-Noir:
Ja verkligen hör och HÄPNA, det är ju en KLASSIKER du missat och en sevärd sådan. Buss på Leatherface nu på en gång!
Jag älskar originalet och räknar den som min tredje största skräckfilmfavorit. Det är en sådan film som får en att koka över av kreativ skaparglädje att få göra film då den med sina genomtänkta b-filmsgrepp når höjder som sträcker sig utanför skräckgenren.
Remaken från 2003 innehåller väldigt stämningsfullt miljöbygge och sheriffen lockar till intresse, men i övrigt är det en jävla MTV-soppa med unga modeller som råkar illa ut och tanken på att de valt bort 70-talskläderna bara för att snygga till de totalt ointressanta modellerna ännu mer gör mig spritt språngande galen! 🙁
Texas Chainsaw 3D ger mig en viss dos av ingredienser som visar på kärlek för originalet på ett bra sätt som du också skriver, men mina förväntningar är givetvis låga då det finns modeller även här (usch!). Att Gunnar Hansen finns med gör mig iaf glad!
Det ska tilläggas att jag också av kärlek till originalet har undvikit att se alla de tidigare uppföljarna då jag inte vill att första filmen ska avdramatiseras ännu mer genom billiga upprepningar eller humoristiska undertoner.
Restaureringen de gjort av originalet är för övrigt helt fantastisk – dock föredrar jag oftast ändå den mer slitna ursprungskopian av filmen. 🙂
Jimmy:
Fördelen med att se remakes och/eller uppföljare som kanske inte är så värstans genomtänkta är ju att originalet framstår som ett mästerverk. I just det här fallet blev det extra tydligt för mig. Det är ”roligt” när filmmakare försöker ”poppa upp” filmerna och göra dom mer anpassade för nutida kids. Frågan är om det behövs?