Jag och T såg Lukas Moodyssons film ”Tillsammans”, på video. Den berörde mig mycket mindre den här gången än alla gånger förut. Mest för att det är så jävla keckigt att se film på VHS nu för tiden. Det var så burkigt ljud att trots att TV-ljudet stod på typ 40 (av 45) så förbannade jag att inte finns en lag som säger att alla svenska filmer ska textas. Jag låg i sängen och tittade och fick mecka om kudden och täcket hela tiden för att det inte skulle ligga för något av öronen. Jag ansträngde mig för att läsa på läpparna och flera gånger tänkte jag ”undrar om T hänger med i handlingen nu för nu kan ingen människa på jorden höra vad Gustaf Hammarsten mumlar genom det där röda vänsterskägget”.
Att se ”Fucking Åmål”, ”Tillsammans” och ”Lilja 4-ever” skulle vara en del av läroplanen på högstadiet om jag var skolminister. Sen skulle det bli prov på avslutningsdagen i 9:an och dom som kuggade och inte fattade vad filmerna egentligen handlade om fick gå om från femman.
Alternativet kunde vara att erbjuda Lukas Moodysson Jan Björklunds jobb direkt. Bara man inte gör tvärtom. Fast det känns rätt lugnt. För om Jan Björklund skulle få göra Moodysson-provet skulle han få gå om han med, ända från femman och det finns inga regissörer av värde som går i femte klass.
Jag skulle bra gärna vilja veta vad det är som gör att Moodysson får ut tusen procent mer av sina barnskådisar än resten av Sveriges samlade regissörskår.
Sofia:
Intressant tanke, men jag måste säga att slår man ihop alla barnskådespelare i Sverige till EN och sen slår man ihop alla vuxenskådespelare i Sverige till EN och så jämför man, då är vuxenskådespelarna Danny DeVito och barnskådespelarna Jeremy Irons.
Kan ligga något i det. Fast vuxenskådespelarna kanske snarare blir Michael Nyqvist — ibland undrar man om han är den enda vuxenskådis som finns i Sverige. Eller möjligen Michael Persbrandt
Sofia:
Och Lena Endre och Pernilla August 🙂
Eller möjligen Susanne Reuter om det ska vara roligt
Sofia:
Ja. Eller möjligtvis Maria Lundqvist.