Igår eftermiddag var jag på förhandsvisning av Bad Grandpa. Pressvisningar är oftast väldigt lugna tillställningar. Det låter inget från snacks och påsar, är det nåt ”kroppsljud” som hörs så kan det vara en snarkning (eller två) men det är sällan någon som hostar, suckar, hulkgråter eller tokskrattar.
Det sistnämnda skulle det bli ändring på i och med denna visning. Jag bjöd nämligen med mig en av dom få människor jag känner som tycker kissåbajshumor är roligare än vad jag tycker, min gode vän och tillika arbetsgivare H, på jobbet även känd som ”mannen som inte riktigt kan det där med punkt och komman”. Det skrattades således mer enbart till förtexterna än vad jag hört sammanlagt på nästan fyra års pressvisningar.
Dagen till ära kommer min gästrecensent H att skriva sina åsikter om filmen, filmen som handlar om en inte helt vanlig morfar (Johnny Knoxville) och hans roadtrip genom USA tillsammans med det 8-åriga barnbarnet Billy (Jackson Nicoll). Tillsammans ska dom ta sig till Billys dräggiga pappa som ska ta hand om Billy när Billys mamma återigen åkt fast för knarkinnehav och ska in i finkan. Morfar orkar nämligen inte bry sig om barnbarnet. Han har precis blivit änkling och ÄNTLIGEN är han och kroppsdelen ”Leroy” fria att ragga upp allt någorlunda kvinnligt som harpuls.
Hade ingen egentlig aning om vad jag skulle se, Förutom att det skulle vara sjukt galet snuskigt roligt, Och det var det. Hade dock inte förväntat mig klumpen i magen som kom och gick under stora delar av filmen. Har förmodligen att göra med att jag har en just 8 årig son själv. Att det skulle vara en ”dolda kameran film” viste jag inte innan men insåg det ganska snart till en viss förvåning. Jag råkar vara en stor fan av busiga roliga snuskiga skämt. Och det bjöds det på i gigantiska mängder. Hopppas bara att Billy 8 år får hjälp att inse att det är FILM. Tycker själv att jag är ganska frispråkig med mina barn om det mesta på gott och ont. Och känner mig själv inte speciellt vuxen och har aldrig gjort. Vet inte heller om det någonsin kommer att ske. Men va fan jag har kul och familjen mår bra. Kan dock inte låta bli att blicka mot framtiden. Kommer jag att bli crazy grandpa? Inte bad men crazy, Förmodligen. Ett gott skratt förlänger ju som bekant livet. Och det fick jag av den här filmen. Men den fick mig också att betrakta mitt föräldraskap på ett lite annorlunda sätt. Nyttig och rolig på samma gång. Känns dock som man har sett det förut men det går ju hem. Jag ger filmen en Stark 3a.
Filmen får alltså en stark trea från H och en stark trea från mig. Jag skrattade så sminket rann samtidigt som jag många många gånger sa ”nämenneeeeeeej” och skruvade på mig på ett sätt jag inte varit med om sedan Borat. Den här filmen är nämligen gjord på samma sätt som Borat. Statisterna vet inte om att dom blir filmade, det är på riktigt fast ändå inte och utan den infallsvinkeln på svinigheterna hade dom nog inte funkat. Men vi skrattade och jag tror inte vi var ensamma om det. Men vi skrattade nog högst.
