Att ha presspass till Stockholms filmfestival betyder att man får gå gratis på vardagar innan klockan 17 i mån av plats. Dom där sista fyra orden har jag svårt för. I mån av plats.
Jag tycker inte det känns okej att ta ut semesterdagar för att blogga allt vad jag har och inte ens veta om jag är garanterad plats på visningar. Det är liksom inte värt mödan att kuska stan runt i jakt på en annan visning om det visar sig att jag inte fick plats på filmen jag valt att se. ”Dagtidsföreställningar blir aldrig utsålda, det är bara att gå dit, det finns alltid plats” sas det från festivalhåll men det kändes ändå inte okej. Filmfestivalen var till slut hygglig nog att göra skuggbokningar på dom dagtidsfilmer vi bloggteamare ville se och redan vid första visningen visade det sig vara ett en hiskelig tur. Visningen var nämligen – ta-daaaa – slutsåld.
.
Jag tillhör den typ av filmintresserade som gärna försöker mig på att se all sorts film, gärna film jag inte vet nåt om alls. Jag har inga problem med att denna typ av medveten icke-gallring medför att jag rätt ofta ser filmer som betygsmässigt är ”dåliga”. Livet kan inte bara smaka oxfilé, det måste silas lite havregrynsgröt mellan framtänderna också. Computer Chess är en film som jag fastnade för enbart av att se affischen. Svartvitt, 80-tal, gigantiska datorer och schacknördar, det låter som mumsmums i mina öron.
I programförklaringen står det såhär om filmen: ”Underfundigt porträtt av nördar och deras egenheter som sätter den samtida utvecklingen inom artificiell intelligens i ett charmigt perspektiv.” Nu såhär med filmen i färskt minne så känner jag att det är helt klart sant men det saknades ett tillägg: ”Sällan har 91 minuter känts längre än nu.”
Alltså, filmen är ERBARMELIGT tråkig. Den är OTROLIGT fånigt gjord. Den ska kännas som nån form av dramatiserad dokumentär om en schackturnering där dataprogrammerare tävlar mot varandra i grenen vilken dator är smartast men det enda jag ser är second-hand-glasögon och frisyrer som kammats åt olika håll för att verka nördiga (löjeväckande) och retro. Kanske är jag onödigt hård i min dom, jag kanske kunde nöja mig med att trycka fingret hårt och länge på en enda bokstavstangent istället.
Jag gör så.
Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.
Jag såg filmen tillsammans med Jimmy från Except Fear. Länk kommer vad det lider.
Håller helt med dig om detta med presspassen. För min del visade sig skuggbokningen vara verkningslös eftersom betalande besökare som köar till restplatserna går före press och volontärer. Då hade jag ändå varit där en halvtimme i förväg och skrivit upp mig på kölistan, trist.
Emma:
Jag var med om den grejen jag med på en annan film. Presspasset är helt meningslöst, känns som ett luftslott. Jag tänker köpa biljett om det är nån mer dagtidsvisning som känns aktuell, tänker inte stå utanför en biograf igen och känna mig dum. Min fritid är mer värd än så. Antar att du känner ungefär likadant.
Samma här. För oss som bara skriver om kvinnliga regissörer går det ju inte riktigt att planera om och springa över till någon annan film heller eftersom det i regel bara visas en kvinnoregisserad under varje dagspass. Jag tror det är rätt enkelt att komma in om visningen är i en stor salong typ Skandia, Sture eller Grand men på Victoria och Zita vågar jag inte chansa mer.
Hmm, intressant det där med platserna. Fast å andra sidan tycker jag det är rätt att de som betalar ska ha garanterad plats. Man kan inte stjäla platser från de som verkligen har biljett. Däremot ska de inte sälja fler biljetter till visningen om de nu ”bokat” biljetter till er. Inte helt oväntat dock, organisationen är inte alltid den bästa.
Filmen hoppade jag ganska tidigt. Lät inte särskilt lockande och av det lilla jag såg (trailer eller en scen från filmen) så tror jag att jag gjorde rätt som valde bort den…
Själv har jag sett festivalens bästa film igår natt på den sena visningen. Text om Metro Manila kommer under kvällen inne hos mig.
Movies-Noir:
Självklart ska dom som köpt biljett ha en garanterad plats men om skuggbokningar är gjorda borde dessa biljetter inte gå att köpa, vad ska man annars med dessa till?
Det är väl därför de kallas ”skuggbokningar” 😉 Precis som med skuggboxning är det inte på riktigt så man ska inte förvänta sig så mycket. Bättre att man får reda på det tidigt än när det verkligen gäller och man missar något man verkligen vill se.