Den tredje utvalda filmen på Filmspanarnas festivalträff i lördags var Tom at the farm. Filmen visades på Park, en vacker gammal biograf på Sturegatan som har Stockholms mest obekväma fåtöljer. Vi kom i god tid till filmen precis som ALLA ANDRA också verkar ha gjort. Det var så mycket folk i foajén att jag fick hallucinationer till Gravity. Jag fick nästan svårt att andas.
Jag börjar mer och mer tro att lösningen på mina biobesöksfrustrationer är att vinna hundra miljoner, bygga mig en egen absolut perfekt biograf och sen bli för biobesökandet vad The soup-nazi i Seinfeld var för sopprestaurangen. Jag ska hålla fast vid den drömmen så länge jag lever.
.
Det kan tyckas som en händelse som ser ut som en tanke men jag tror Xavier Dolan är för Tom at the farm vad jag hade varit för min biograf eller soup-nazin för sopporna. Jag tror att han varit rätt nöjd med att göra ALLT som har med inspelningen av denna film att göra.
Han har regisserat filmen, han har skrivit manus efter Michel Marc Bouchards pjäs, han spelar huvudrollen och när jag tittade på eftertexterna tyckte jag mig se att catering var det enda jag inte gjort själv (med viss överdrift).
Att han är en begåvad 24-åring står helt klart, att han dessutom är full av energi, tålamod, berättarglädje och vilja är också lätt att se. Att han skulle vara så klockren som skådespelare kanske förvånar fler, själv satt jag på biografen och försökte fnula ut var jag sett honom förut. Jag kom inte på det då men efter lite efterforskning har jag hittat svaret: Martyrs. Men här är han alltså på en farm och det är inte Bonde söker fru The Canadian Version vi får se, nejdå. Inga lugna sköna BAO-låtar i bakgrunden, inget som ens liknar Veronica Maggio, här är det harcorestråkar och trummor i en sjukt jobbig kombination att öronen vill säga upp sig och rymma till Sturebadet.
Tom at the farm har en stämning jag inte kan påminna mig att jag sett på film förut. En känsla av hot men inget hotfullt händer. En känsla av hemligheter som borde komma upp till ytan men det finns ingen yta. En incestuös familjesituation som håller sig på mattan. Jag vet inte om någon av mina förnimmelser stämmer. Jag får inga svar. En kalv föds. En kalv dör. Vad händer? Tom får stryk. Francis har en gömd ljudanläggning på logen. Bilen är borta. Nån gillar pasta, nån gillar the, det regnar. Det dansas. Ett trasigt ansikte, en död pojkvän, en söndersparkad GPS och Corey Hart sjunger Sunglasses at night, en låt som spelades på minidiscon 1983.
Det finns nåt med den här filmen jag gillar, det finns nåt som stör mig. Det fanns många situationer där jag fantiserade om en explosion, en splatterscen, tidelag, armageddon, anafylaktisk chock, naglar som trillar av och hamnar i morgongröten – NÅT som ruskar om, som ger filmen det där lilla extra som gör att den inte släpper. Nu gör den det. Den släpper mig direkt.
Det jag bär med mig är Xavier Dolan och hans allt annat än klädsamma 80-talsfrilla. En frilla som i hans egen fantasi säkerligen ser ut EXAKT som han föreställde sig den. Tio spänn på att han var Hair Stylist också.
Dom filmspanare som sett filmen och skrivit om den är Rörliga bilder och tryckta ord, The Velvet Café, Jojjenito och Except Fear. Har du inte sett den har inte poddat om filmen än. Länk kommer så småningom.
Intressant! Det känns som om du och jag har lite samma upplevelse av den — filmen lovar ändå någon form av förlösning som aldrig kommer. Men det är givetvis svårt att inte bli impad av Dolan själv, vilket jäkla driv på den killen. Han kanske bara inte är så bra på att laga mat 😉
Kul att du lyfter fram stolarnas komfort! Om man bortser från Bio Victor och Mauritz’ stolar i Filmhuset är Park nr 1 på den obekväma stols-listan.
Har dock fortfarande själv inte funderat ut vad jag tyckte om filmen. Så märkvärdig jag kan vara…
dan:
Är det du eller filmen som är märkvärdig om den behöver så pass lång tid på sig för att få sig en liten betygsstämpel? 🙂
Haha, ja du… det är väl oftast en kombination. Men tror att upplevelsen tog stryk iom att jag fick en lång lirare framför mig (Park har ju noll sluttning f ö), vilket gjorde att jag såg halva undertexterna genom hela filmen. Och min franska är inte vad den borde vara. Därför vill jag nog se den igen.
dan:
Oj, ja då förstår jag att du tvekar, du måste ju ha missat en hel del av handlingen. Det pratades ju en hel del 😉
Jag vill också ha en egen biograf. Enda filmen hittills som jag inte behövt begrava huvudet i halsduken för att undvika att bita huvudet av folk som prasslar sönder filmen, fipplar med strålkastarljus-mobiler eller PRATAR (?!) är ”Blå är den varmaste färgen”. 3 timmars komplett tystnad framför duken. Det säger något om filmen, för övrigt. Skriver om den idag.
iaburman:
Fasiken vad trist det där är, dessa jävla marodörer! För egen del har jag haft tur under nästan hela festivalen, jag har råkat ut för väldigt få störningsmoment. Kors i taket!
Ska läsa din recension av filmen, jag har inte sett den själv.
Jag har en egen biograf! Dadada-dada-dadidi-didi! Hihihi. Men jag missade denna pga magknip. Det var triiiist.
Henke:
Passa på att se den här filmen i din biograf när du får chansen. Det vore intressant att se om jag eller Jojje får rätt, om du gillar den eller inte. 😉
Xavier Dolans frisyr ser nog exakt så *ful* ut som han ville att den skulle göra. 🙂 Med tanke på att han alltid vandrar omkring med en ”pretty boy”-look och garanterat vinner många procent av sin popularitet från fans på grund av den så tror jag att stilen han har i den här filmen är ett sätt att ta några steg ifrån sitt standardutseende och göra sig ful som ett slags ställningstagande. Och ibland känner jag att jag överanalyserar små saker också…
Jag tyckte filmen hade en skev känsla som höll mig intresserad hela tiden, men slutet var mindre än vad jag hoppades på och förväntade mig. Samtidigt blev slutet aningens bättre medan eftertexterna rullade och slutet fortsatte, men visst kunde det gett mer ändå. Knutit ihop det lite.
Jimmy:
Jag hade aldrig sett Xavier Dolan innan jag såg denna film, inte en enda bild. Jag visste bara att han skulle spela huvudrollen. Kanske hade han känts _ännu_ bättre om jag haft någon annan bild av honom att jämföra med.
Jag har också en anings svårt med slutet.
Jag kände inte heller igen Dolan även om jag sett bilder på honom tidigare. Jag gillade ju filmen, en av mina favoriter under festivalen faktiskt. Kanske säger mer om de andra filmerna alternativt hur gnällig jag varit.
Jaha, hade vi olika uppfattningar om vad Henke skulle tycka om filmen. Du trodde inte han skulle gillade den och jag trodde det? Mm, nog tror jag Henke skulle gilla den. Den är ju bra! 🙂
Dolan har inte fotat filmen heller. Psschy, vilken lat snubbe. Kan han inte göra nånting själv. 😉
Jojjenito:
Jag sätter en tia på att han tycker filmen är en medeltrea och lägre. Sätter du emot?
Ja fast när Henke sätter en trea så gillar han en film. Om du säger att han sätter en tvåa så sätter jag emot. En trea är det jag tror han sätter, och då gillar han alltså filmen. Inte tokgillar men gillar. 😉
Jojjenito:
Okej. Då tror jag en tvåa. 🙂
Aaaah, the bet is on. 🙂 Filmutmaning istället för pengar?
Jojjenito:
Jag är på! 🙂
Nu ska vi bara få Henke att se filmen 🙂
LOL. Klart jag se filmen. Inte minst nu, efter ert vad!
Jag väntar mig mutor i massor! 😀
Henke & Jojje:
Så om Henke tycker 1/5 eller 2/5 = jag vinner
Om Henke tycker 3/5 eller 4/5 = Jojje vinner
Om Henke tycker 5/5 så ser vi alla ut som fågelholkar.
Ok?
Låter bra även om även om det känns som att jag fuskar. 3/5 är liksom det vi bägge tror känns det som. Fast å andra sidan brukar Henke vara digital. 😉
Jojjenito:
Henke får helt enkelt vara betygstydligare än han någonsin varit förut. Eller så kan jag hävda fusk hur det än slutar. 😉