Vet du vad du äter? Vet du om det du stoppar i dig är bra mat, okej käk eller om det ens är det förpackningen utger sig för att vara? Jag trodde jag visste men efter att ha sett Food Inc är jag inte säker alls längre.
Att hela vårat samhälle är baserat på slit-och-släng-mentaliteten och på att pengar styr är inga nyheter och mycket av informationen i denna dokumentär kretsar kring just det. Samtidigt blir jag rätt illamående när jag får reda på att fyra stora livsmedelsjättar kontrollerar över 80% av USA´s matmarknad. McDonald´s är USA´s största inköpare av köttfärs, potatis, kyckling och äpplen och bönderna förändrar sitt sätt att hantera uppfödning direkt när höjdarna Mcknäpper med fingrarna.
Food, Inc guidar oss igenom köttuppfödning, kycklingfabriker och det hemska i att som mamma se sin 2,5-årige son gå från frisk liten knatte till död på tolv dagar på grund av e-colibakterier i en hamburgare han åt, till politiken och fuffligheterna som sker bakom stängda dörrar av lobbyister, politiker och advokater som sitter på dubbla stolar.
Det här är en viktig film. Den är mer viktig än bra. Att stapla information på varandra, visserligen snyggt packeterat, blir ganska tjatigt. Jag hade önskat mig lite mer jävlar anamma, lite mer pepp till oss som tittar vad VI kan göra för att förändra världen. Det kommer visserligen ett hallelujah-moment strax före eftertexterna och det är gott men jag hade önskat mig mer.
Filmen får mig att må illa och känna att jag vill matvägra resten av livet. Jag vet inte riktigt om det var filmarens baktanke.
Jag har inte sett den, men som du säger så känns det som en viktig film. Och en film som mer är viktig än så där riktigt sevärd. Påminner lite om vissa av Jarls samhällsundersökande filmer, som nu senast med Underkastelsen.
Dokumentärer funkar för mig som popcornfilmer ibland. Precis som lättsam action tycker jag en 90 minuters dokumentär passar perfekt efter jobbet när man inte vill tänka så mycket. Det där tänkandet har liksom nån annan gjort och sen presenteras resultatet. Well, det var ett litet sidospår och hänger väl mer ihop med ditt inlägg om varför man ser film.
Jojjenito:
Dokumentärfilmer kan ofta vara minst lika underhållande som ”vanlig” film tycker jag. Dessutom finns det i princip alltid en vettig mening och en baktanke med att göra en dokumentär. Det är något som kan ifrågasättas med en heeeeel drös vanliga filmer.
Fiffi: Nu var det egentligen inte underhållningsvärdet jag var ute efter utan att när man ser en viss typ av dokumentär (typ Michael Moore eller Morgan Spurlock eller Videocracy eller för all del The King of Kong) så behöver man inte hänga med så himla bra i det man ser. Tycker dokumentärfilm passar perfekt när man är lite seg i bollen helt enkelt. Det känns som man ser typ ett vetenskapmagasin på tv. Sen kan viss dokumentärfilm även vara underhållande. Vet inte riktigt om min poäng går fram.
Jojjenito:
Din poäng kanske inte riktigt går fram för att jag är seg i bollen och sitter och tittar på en dokumentär 😉
Efter att ha tänkt lite så tror jag tror faktiskt att det jag försöker säga är att jag inte bryr mig lika mycket om dokumentärfilm som ”vanlig” film. Med många vanliga filmer så känner jag att jag måste vara på rätt humör, inte trött osv för att verkligen kunna uppskatta den. När det gäller dokumentärer så kan jag tänka ”nåja, det gör ju inte så mycket om jag missar en del, kanske inte fattar eftersom jag är seg i bollen, det är ju ändå bara en dokumentär”.
Lite samma som för lättsammare vanligare filmer fast av en annan orsak. I dokumentärfilmen handlar det mer om min inställning till filmtypen medan det i popcorn-filmen mer handlar om att filmen faktiskt är gjord för att vara lättsam.
Jojjenito:
Jodå, jag tror jag förstår vart du vill komma. Att en dokumentär är lite som ”skval-TV” för dig, lite som hissmusik, typ.
Ja, varför tänkte jag inte på att uttrycka det så. 😉 Jo, faktiskt lite av hissmusik eller kanske mer skval-tv. Men grejen är att det är INNAN jag ser filmen, det är därför jag kan slänga på en dokumentär när jag är lite seg i skallen. Sen medan jag ser den och efteråt så kan jag betrakta den filmen som allt annat än hissmusik.
Jag såg filmen för ett tag sedan och gillade den aningens bättre. Men jag är lite småförtjust i när fakta staplas i en hög. Älskar ”faktaböcker” typ Listboken m.m
http://filmitch.wordpress.com/2011/03/01/food-inc-2008-usa/
filmitch:
Fakta är bra, speciellt i den här typen av film men det blev lite väl mycket upprapning här tycker jag.
Visst var det typ Jaquin Phoenix eller någon som var inblandad i den här? Eller var det en dokumentär som fokuserade mer på djurrätt? Anyhow, just med att stapla fakta är ju akilleshälen för den här typen av dokumentärer som har ett så brinnande viktigt Budskap att det får gå före berättartekniken i många lägen.
Sofia:
Jag har inte för mig att han var inblandad i just den här filmen. Jag kan ha fel men jag tror inte det.