Det är lite inne med filmer om grekiska gudar just nu. Clash of the titans är just precis en sån.
Perseus (Sam Worthington) är son till Zeus (Liam Neeson) och därmed en halvgud och han ska rädda sitt folk från den arge Hades (Ralph Fiennes) läskiga undervattensskapelse Kraken som riskerar att lägga hela den grekiska staden under vatten.
Clash of the titans påminner mycket om den gamla skolans äventyrsfilmer: Jason och det gyllene skinnet, Sinbads tusen äventyr och i viss mån även Spartacus. Det känns som om dom dåliga effekterna har en baktanke och jag förstår precis hur det måste ha känts att vara elva år 1959 och gå på söndagsmatiné med kaffepaus i halvtid.
Sam Worthington kommer att bli denna generations Harrison Ford och jag har inget ont att säga om det. Han verkar vara en trevlig prick med en bra agent som fixar big-bucks-roller på löpande band. Resten av gud-tjommarna med den trista Ralph Fiennes i spetsen gör väl sitt jobb mot en bluescreen, men ja, jag tycker det här är så urbota jävla tråkigt att tiden stannar.
1981 spelades Clash of the titans in förra gången med Laurence Olivier som Zeus och Harry Hamlin från Lagens Änglar i rollen som Perseus. En restaurerad version av den hade banne mig varit intressantare.
