Jag tror att alla som var över femton år sommaren 1994 minns precis vad dom gjorde då. Jag tror att alla vi som var lite äldre än så minns lukten, värmen och det totalt galna i att få vara med och uppleva nutidshistoria genom TV-apparaten under fotbolls-VM. Det var en glad sommar och för mig personligen ett av mitt livs allra bästa såhär långt.
När Speed hade premiär (just precis den sommaren) befann jag mig i USA. Keanu Reeves var stor fixstjärna efter Bram Stoker´s Dracula i allmänhet och Point Break i synnerhet och filmen var en riktig snackis på samtliga av hotellets TV-kanaler. Sandra Bullock var både en uppkomling och nykomling även om jag hade full koll på vem hon var efter Demolition man.
Jag bodde på ett fint hotell i New York och det var typ tusen grader varmt och biosalongerna fungerade som oaser med luftkonditionering och en stunds vila för skyskrapstittande ögon och promenerande fötter.
Att se Speed var – då – som att få sig en injektion med C-vitaminbrus, pulverkaffe och adrenalin rätt in i blodomloppet. Inte sedan Die Hard sex år tidigare kickstartade maxpulsen på samma brutala vis och detta trots att Speed, i princip utan konkurrens, har filmhistoriens absolut fulaste förtext. Speedresan börjar i en hiss nånstans i LA och slutar strax utanför Mann´s Chinese Theatre i Hollywood och däremellan får vi vara med om en åktur av sällan skådat slag.
Dagen efter jag såg Speed flög jag till Los Angeles för att titta på fotboll. Hotellet jag bodde på låg femtio meter från sista-scenen-kraschen och jag gick där, gatan upp och ner för att se om jag kunde hitta lagningar i vägen, konstiga asfaltskokor, bromsspår, ja några bevis för att allting hade hänt just där alldeles på riktigt. I min värld hittade jag bevis, fast jag hittade dom på Universal Studios ännu någon dag senare, strax efter att jag började grina för att jag fick en kram av mannen som jobbade där utklädd till ”Beetlejuice”.
Att se om en film nästan tjugo år senare som rotat sig fast så i djupet av mitt filmhjärta är vanskligt, det är på gränsen till idioti. Men i mitt tycke är och förblir Speed en av världens absolut bästa actionfilmer. Fan, det är nästan så jag behöver både pannband, vattenflaska och sekond för det här ÄR en svettig upplevelse.
1994:
2011:
Jag har ett stort problem med filmen och det stavas Sandra Bullock. Jag vet inte varför men jag klarar inte av den skådespelerskan. Jag har försökt och försökt genom årens lopp för jag VILL tycka om henne men icke, jag blir bara irriterad av att se henne. Enda filmen jag klarat av att se Bullock i är Crash. Märkligt mkt märkligt.
Trevlig berättelse om sommaren 1994 🙂
filmitch:
Jag tycker det är så synd att det inte klickar mellan henne och dig, hon är ju som en stoooor påse Polly hela hon. Men visst är det så tyvärr att ibland grusas en film av en skådespelares kemi (eller brist på) och det är ingenting man kan göra åt det 🙂
Jag gillar Speed, och Bullock gör bra ifrån sig. Kul trivia är att favoriten Joss Whedon, Firefly’s skapare, togs in som script-doctor och han skrev om en del plot och nästan hela dialogen…
Henke:
Firefly var det ja. Och snart är hösten här. Då blir det Firefly-maraton på kvällarna! YAY! 🙂
Haha, fyfan vad härligt att läsa! Inte minst då jag delar din kärlek till den här filmen 110%. Kan inte få nog av den, inte då och inte nu.
Här skrev jag lite om den http://www.plox.se/?p=1377.
Plox:
Härligt med en Speed-homie och du gav den helt rätt betyg dessutom! 😉
Alltså, det här är verkligen en fulländad actionfilm!
Nu var det väldigt länge sen jag såg Speed, men precis som filmitch skrev har jag alltid haft lite svårt för Sandra Bullock och den enda film där hon inte störde mig så mycket var i Crash (2004). Får se när jag ser om Speed och om jag tycker annorlunda då…
Movies – Noir:
Tyvärr tror jag nog att retar man sig på Bullock eller på Keanu, eller på trovärdigheten i samspelet dom emellan, ja då skiter sig hela filmen så det kanske är så att Speed inte funkar för dig även vid en omtitt. Vilket är synd. Och kanske lite dumt att inte våga chansa så se om den vettja. Undrens tid är kanske inte förbi 😉
Jag tycker Bullock och Keanu’s kemi är jättebra! Ryktet säger ju att Ellen DeGennero var tänkt i Bullock rollen först.
Det här är en modern klassiker på så många sätt.
Joel:
Vilken tur att Sandra knep rollen, i alla fall såhär med facit i hand.
Ellen DeGeneres? Ellen DeGeneres?
Ja, tydligen, var tvungen att dubbelkolla. Litade inte riktigt på Joel. 😉 Men, ja varför inte, det kanske hade funkat, vem vet.
Jag har faktiskt inte sett hela Speed riktigt ordentligt för att kunna uttala mig ordentligt. Det första jag kommer att tänka på är den där scenen när bussen ska flyga över ett stort hål i motorvägen och man använde nån sorts stor glasramp för att det skulle se ut som bussen flög. Det var liksom andra förutsättningar innan cgi tog över.
Jojjenito:
Andra förutsättningar, javisst, men det är kul att se att effekterna fortfarande håller. Allt blir inte alltid bättre av cgi 😉
Absolut, allt blir inte bättre med cgi. Snarare är det ju väldigt ofta tvärtom. Det blir sterilt, styltigt, tråkigt. Ibland blir det ju bra, som t ex Trolljegeren eller District 9.
Alltid lika underhållande och värmande att läsa om dina filmminnen. Speed är en actionpärla, så nära fulländning man kan komma tycker jag. Bra kemi, bra skurk, bra sidekick, bra action, bra spänning, bra allt!
Sofia:
Tack, kul att du tycker det och extra kul att du ”förstår grejen” med Speed. 😉
Tycker du lika mycket om Speed 2?
dan:
Nej, inte alls. Den går ju att se men den har ingenting av charmen från första Speed.