I jämlikhetens namn tycker jag att alla som sett och reagerat positivt på Blå är den varmaste färgen skulle se Främling vid vatten.
Det skulle vara väldigt intressant att se hur många av alla som hyllar närgångna grafiska sexscener mellan två kvinnor som säger detsamma när det handlar om män. Det är bara en tanke och kanske en simpel fördom, men jag betvivlar att männens sexuella övningar i närbild ses med samma – blida – ögon. Jag har dock mer än gärna fel.
Hela filmen Främling vid vatten utspelar sig vid en enormt vacker strand, vid vatten som är alldeles turkostblått och ser lika varmt ut som det klorerade ditot i ett extra tempererat badhus. På dom vita stenarna ligger nakna män och solar, smala, tjocka, fula, snygga, unga, gamla, spanar på andra nakna män och inte sällan ligger dom på rygg med bresade ben och kameran är som ett öga mitt upp i hela ”härligheten”. Det behövs bara en blick, en nick männen emellan för att gemensamt ingå pakten som betyder ”halloj, ska vi gå upp i skogen och göra det skönt för varandra medans det står ett par tre fluktare och smårunkar bredvid i uttänjda badbyxor?” Det hela känns otroligt okomplicerat för alla inblandade, i alla fall precis där och då.
Franck (Pierre Deladonchamps) är en av dom unga, snygga, smala, solbrända killarna som upptäckt hur enastående enkelt det är att få ragg på stranden. Han går dit varje dag, simmar lite, pratar lite med en man som sitter en bit bort för sig själv – påklädd. Franck har kollat in en mustaschprydd man, en duktig simmare, som inte sällan smyger upp i skogen med inget annat på kroppen än sina vita gympaskor. Mustaschmannen, Michel (Christophe Paou), visar sig ha en svartsjuk pojkvän som lurar i busken.
En sen kväll när Franck haft dagens sista ”skogsdejt” tittar han ut över vattnet och i månljuset ser han Michel och pojkvännen simmandes, lekandes, busandes i vattnet. Men så händer nåt. Michel trycker ner den andre mannen under vattenytan och en stund senare simmar han mot land – ensam. Trots att Franck sett detta kan han inte låta bli att falla för Michel när denne dagen efter närmar sig Franck. Passion, ack denna passion.
Hela historien utspelar sig alltså på en enda plats, i princip alla skådespelare visar sig nakna i princip hela tiden och man skulle kunna benämna filmen som ett homoerotiskt krimdrama. Det är inte en typ av film jag ser varje dag men det är en film jag tycker bra om.
Det är otroligt fina miljöbilder, jag blir jättesugen på att simma (kanske för att det ser ut som att det existerar noll procent djurliv i den där sjön även om det pratas om malar) och jag förundras varför ingen går och säljer kondomer på stranden. Borde kunna vara ett lukrativt sommarjobb för vilken ung entreprenör som helst.
Jag förstår att du nämner Blå är den varmaste färgen (det gjorde jag med), men tycker inte riktigt jämförelsen är rätt. Blå… är en film om kärlek mer än passion/lust. Här är det tvärtom. Däremot håller jag med om det nakna och att sexscenerna i båda fallen är mer grafiska än vad man är van vid.
Fann filmen ganska intressant faktiskt, trots de nakna männen, haha. Den var helt klart fascinerande och en film man inte glömmer i första taget.
Sen noterade jag att den mustaschprydda mannen påminde om Tom Selleck (Magnum), vilket var lite extra kul. Lär ha varit orsaken till varför regissören valde skådespelaren för rollen.
Min text om Stranger by the Lake utan spoilers 😉
Movies-Noir:
Håller med, filmen har nåt, en känsla som gör att jag funderar på den och att den inte släpper taget (och nej det beror inte på den nakna Magnum-lookaliken med gympadojjor). Kanske för att den helt enkelt var väldigt annorlunda med stranden och området därikring som enda inspelningsplats.
Menade du att min text innehöll spoilers?
”Menade du att min text innehöll spoilers?”
Det var det där med vad herr Mustasch gör i vattnet och som vår huvudperson ser som jag tycker är lite spoiler. Men det är nog bara jag 😉
Movies-Noir:
Alla texter jag läst om filmen har berättat detta så jag hade inte en tanke på att det skulle kunna vara en spoiler, men du har antagligen rätt. Asch. Gjort är gjort 😉
Jag skulle tippa på att människor med ”generell” homofobi har svårare med närgångna sexscener mellan män än mellan kvinnor, på grund av vad porr har skapat för ideal (där sex mellan två tjejer är typ standard, medan motsvarigheten klassas som bögporr = mycket tydligare skiljelinje mellan normalt och icke-normalt) och för att mäns sexualitet värderas utifrån makt (dominans). Två män som har sex skapar en maktkonflikt, vilket ingen bryr sig om när det gäller man/kvinna. Kanske är det provocerande att se en vuxen man ”kuvas” av en annan man…
Cecilia:
Jag tippar på samma sak som du utan att egentligen ha några belägg för min åsikt, annat än vad jag ”tror”. Sexscenerna i denna film är inte lika extremt utdragna som i Blå är den varmaste färgen men dom är närgångna och på riktigt och bara det kan säkert kännas provocerande för en del. Fast å andra sidan, dom som blir provocerade av sex mellan män ser antagligen inte den här filmen.
Nä precis, de kollar nog på Blå… istället 😉
Kan inte skillnaden helt enkelt ligga i att när det är två kvinnor kan en man tänka att de bara sysselsätter sig lite medan de väntar på en man? Det känns som att den allmänna attityden är att ”alla” kvinnor är lite nyfikna på sex med en annan kvinna och att det inte är så märkvärdigt. Inte alls lika avdramatiserat/tanskestrukturskapande när det gäller män.
Sofia:
Jag tror du har rätt i det du skriver. 🙂