Jag satte mig i Game of Thrones-bilen och sen gasade jag utav bara helvete. Precis så var det. För knappt sju veckor sedan såg jag mitt första avsnitt och mitt mål var att komma ikapp med alla säsongerna innan den femte börjar 2015 och man kan säga att det gick vägen.
Igår såg jag och Henke avslutningen av säsong fyra och för första gången någonsin får jag vänta på nästa avsnitt precis lika länge som alla andra. En allt annat än behaglig känsla. Fan. Serier är till för att ses utan avbrott och i sin egen takt, det här med väntan är inte min grej.
Efter en enastående första säsong, en andra som var lite svagare och en tredje som höjde pulsen på mig rejält är det nu dags att sammanfatta den fjärde.
Varning för grova spoilers här nedanför. OM nån mot förmodan inte sett serien och inte vill bli spoilad alls, sluta läs nu. Mitt hot på twitter om att göra en voodoodocka av den som spoilar finalen – en med jättejättejättemånga nålar i – gäller även på mig själv, men nu ger jag i alla fall alla en chans att SLUTA LÄSA här och nu innan jag börjar använda mig själv som nåldyna. Eller läs för allt i världen men se klart säsongen först.
Mina tankar om fjärde säsongen:
– Den som (för mig) ganska otippat glidit upp som en favorit jäms med Tyrion (Peter Dinklage) är hans ganska otäcka bror Jamie (Nikolaj Coster-Waldau). I början av säsongen (närmare bestämt i avsnitt två) händer nämligen två av dom mest intressanta händelserna hittills i serien: Jamie har blivit av med en kroppsdel och får en ny samt att en sjukt irriterande tonårskung dör. Jag fick en närmast utomkroppslig upplevelse av båda dessa scener och slutsekunderna med Joffreys vita ansikte och öppna ljusblå ögon hemsöker mig i mina drömmar ibland. Han hade extremt otäcka ögon även som död.
– Daenerys utvecklas åt ett rätt intressant håll. Hon känns mer och mer maktgalen, mer och mer osympatisk och ju längre tiden går ju buskigare och svartare blir hennes ögonbryn. Jag är inte riktigt lika betuttad i henne längre även om alla scener med drakarna känns som smågodis för ögonen.
– Avsnitt 9. Vad fan var det för nåt? En mammut! Jag som tyckte slagen i Sagan om ringen var dötrista ser mig själv liksom gunga med när det krigas och dödas och bränns, skjuts, klättras på isvägg, ramlas ner för isvägg och jaha DÄR kom en jätte också. Ett underhållande avsnitt med Jon Snow i fokus och att det var underhållande berodde INTE på Jon Snow. Det är alldeles för mycket Jon Snow över lag tycker jag. Det känns som att han har mest screentime av alla karaktärer i denna säsong och det retar mig för jag bryr mig inte det minsta om hur det går för honom. Han utvecklas inte ett dyft, han går fortfarande omkring med nån jävla björnfäll över axlarna, har sitt hempermanentade hår och ledsna ögon och ser precis lika fyrkantig ut som han beter sig. Klipp dig och skaffa dig ett jobb säger jag. Scenerna med honom är dom enda som kan få mina hjärnceller att dra iväg och tänka på annat. Podrick till exempel.
– Podrick och Brienne är en skön duo. Jag gillar dom där omaka paren som fortsätter tussas ihop. Littlefinger och Sansa är också finurliga ihop (om nu finurlig är rätt ord i sammanhanget?)
– Apropå omaka par och osmakliga scener så bjöd avsnitt tre på ett riktigt lågvattenmärke – eller högt kanske? Cersei och Jamie vid Joffreys döda kropp. Jag vred på mig i fåtöljen, det där var inge snyggt, det var jobbigt att se och i vilken annan serie som helst hade det känts så over the top att scenen antagligen försvunnit helt vid klippbordet. Men nej, inte här. Här gottas det åt incesteländet.
– Theon Greyjoy är väl annars den figur som bjussats på den stadigaste karaktärsutveckligen av dom alla. Att han själv säkert hade skippat den är en annan femma men för egen del har han gått från att vara svinbeige och totalt ointressant till en ganska….färgstark…personlighet.
– Men herreguuuuud vad folk fortsätter dö, det är liksom ingen hejd på det. Ingen går säker – fortfarande – även om jag har mina funderingar kring vilka två personer i serien som skaparen George R.R Martin faktiskt inte kan ta livet av. (Klicka på bilden för att se den större och därmed fatta grejen —->)
– Hur var då säsongsfinalen? Jo, den var mastig. Matig. Mycket. Lång. Många tankar snurrade i huvudet. Hur kommer det sig att scenen med Brandon, Hodor och den mänskliga treögda kråkan påminde så mycket om slutet i True Detective, om labyrinten, om The Yellow King? Samma scenograf? Ett medvetet mindfuck?
– Dom sekunder TV-seriemagi jag kommer minnas allra mest och längst från denna säsong har ingenting med Tyrion och avsnitt åtta att göra, inte heller med The Hound och Arya i sista avsnittet eller Tywin som sitter på muggen. Jag går tillbaka till avsnitt tre när Jamie tittar på sin systerson – och tillika sin egen son – Tommen som precis förlorat sin bror och Jamie säger: ”How are you?”. Kanske dom hittills mänskligaste sekunderna i hela Game of Thrones.
Henke, Cecilia och Steffo har också summerat säsongen.
Finemang recension men en sak måste jag protestera om. Jon Snow har gått från mobbande priviligierad snorvalp till att få ha upplevt svält, kyla, tragisk kärlek, krig, andra kulturer, fula tricks under slagsmål och vägen till att bli en god ledare, men som inte är fullt så 100%-ig by the book som fick hans pappa och bror dödade. Jag kan förstå att vissa ser honom som en trist karaktär (jag gör det uppenbarligen inte:) men att säga att han inte utvecklats är helt enkelt bara fel.
Joseph:
Med tanke på att Jon Snow varit med om allt detta men att det _ändå_ inte händer mycket åt nåt håll med hans personlighet tycker jag känns som en rätt dåligt visad karaktärsutveckling. Att skådespelaren dessutom har utstrålning som en plåtlåda gör inte saken bättre, Samtidigt inser jag att om man gillar skådisen kanske man ser på karaktären på ett annat sätt och jag tror att fler håller med dig än med mig i det här fallet. 🙂
Bästa säsongen hittills tro jag bestämt! Sista avsnittet var otroligt bra och första säsongen som ett avsnitt 10 var klart bättre än 9:an.
Mer tankar om säsong 4 kommer upp på bloggen inom några dagar.
PS, Jamie förlorade en vital kroppsdel i tredje avsnittet i säsong 3. Vad var det du menade ovan?
Henke:
Sorry, det var jag som var otydlig i texten (den är omskriven lite nu) – man ska nog inte skriva Game of Thrones-recension samtidigt som man tittar på Ghana-USA och klockan tickar mot 02.00. Hjärnan spretade fast jag kände mig fokuserad, så kan det bli ibland 😉
Sista avsnittet var verkligen jättebra. Många – massor – med trådar att fundera på tills det är dags för säsong fem 🙂
SVÅRA SPOILERS I MINA KOMMENTARER NEDAN:
Gaahhh! Tänkte du också på finalen i True…!!?? Visst var det lite läskigt!?
Annars…mmm..aah…lite svårt att höja finalen till skyarna…kanske var jag FÖR bländad av det ENASTÅENDE ep9? Säsong fyra har annars utvecklat karaktärerna rätt bra. Spot on på Daenerys! Känns mer och mer…opålitlig. Vad händer med förvisade Jorah? I vilket sammanhang dyker han upp härnäst?
Dock bra med finalen: Stannis uppdykande i norr. Och att det ÄNTLIGEN hände något med Brandon och gänget! DET har känts lite segt emellanåt…bra benrangelsaction där!
Nya äventyr för Tyrion!? Och Ayra? Men…The Hound! Är jag den ende som gillade honom? Dog han verkligen…? Hrm…
Gnällde lite på sms till Henke att jag inte var lika begeistrad som er över finalen…men kanske den ändå var ganska bra som säsongs-ihopknytare….? Mycket att fundera på. I vilken riktning vill man nu ta seriens utveckling?
Fast Tyrion borde banne mig ha satt en pil i Lena Heady också! Irriterar ihjäl mig på kungamodern! Ett bevis för att hon är bra som sjutton i rollen förstås! 🙂
Svår väntan på säsong 5 följer. Som sagt; serier vill man se DIREKT! ALLA säsonger på en gång!
Steffo:
Jag var inte liiika bländad av avsnitt 9, satt mest och väntade på Tyrion och sen poff var avsnittet slut, lite snopet. Men jag tyckte sista avsnittet var jättehärligt, en massa karaktärer man inte sett på länge som man fick återse – och lite drakar på det.
Jag gillar inte The Hound men jag gillar honom tillsammans med Arya. Jag tycker dom är toppen som partners-in-crime, en spännande combo där dom båda hade en hel del att lära av varandra trots den stora åldersskillnaden. Hon är badass, Arya. Vilken scen….”Killlll meeeeeee”.
Sista scenen med The Hound (som jag verkligen gillade!) var episodens mest svårtolkade. Jag hade en inläsning av den, Fiffi lite annorlunda, Patrik hade helt annorlunda syn på scenen… Intressant.
Skriver mer om det så snart jag får tid att skriva om S4.
Grym recension! Har du läst böckerna – och i så fall hur väl tycker du att det fungerar med översättningen från bok till film?
Magnus:
Hej! Tack! 🙂
Jag har inte läst böckerna så jag kan inte svara på din fråga, jag vet bara att många som läst böckerna verkar vara mer än nöjda även med serien. Det känns som folket bakom GoT gjort det mesta rätt hela vägen hittills.
Jag har läst de två första och tyckte nog att säsong ett och två fungerade ganska bra, men jag har hört att bok tre och bok fyra har varit svårare att följa… Fast oavsett vilket är ju serien värd att se…
Ser inte Jon Snow ut som en ung Erik Haag?
Bra final och nu börjar rota i ännu oskrivet mtrl samt jag undrar om man skippat en o annan linje i berättelsen. Spännande.
filmitch:
En ung men ocharmig Erik Haag i såna fall. Tänk om Jon Snow haft samma sätt att prata på som Erik. Vilken grej! En helt ny dimension till Historieätarna 😉
Tro inte att Italien tog Game of Thrones-begäret ur mig! Jag såg finalen i måndags, uppkrupen i en plastig fåtölj som inte andades och med bruset från vespor utanför mitt fönster som fond. De är sålda på GoT här också, de säljer hans böcker överallt.
Jag är helt med dig om att avsnitt 9 var rätt tråkigt. Jag gillar ju vanligtvis fantasy som genre, gillar icke-mänskliga varelser och Sagan om Ringen var mina favoritfilmer när de kom (framför allt första filmen), men i GRRM:s värld känns inslagen av jättar, mammutar och skelettspöken mest… jaha? Intrigen är tillräckligt bra utan dem, därför känns det nästan överflödigt. Plus att man får se dem så sällan att det bryter lite mot resten av serien. Jag tycker också att Jon Snow är SÅDÄR spännande. I början gillade jag honom, kanske mest för att han var en snygg bastard till Ned Stark och underdogen i gänget. Och det var svinkul att se Ygritte sopa mattan med pojkstackarn, men så fort han är på egen hand… Vill nästan snabbspola när det handlar om The Wall och Jon Snow ärligt talat. Det är mycket roligare att följa Sam där, än Jon.
Det som gjorde starkast intryck på mig under säsongen (utan inbördes ordning):
1. The King is Dead! Äntligen dog den lilla sadisten. Rysligt bra avsnitt. Gjorde high five med mitt tv-sällskap (i mitt huvud vill jag minnas det så i alla fall).
2. Rättegången mot Tyrion, och Tyrions ”speech to the crowd”. Ägd.
3. Fighten mellan The Viper and The Mountain. Sjukt jävla äckligt. Och jag gillade Oberyn jättemycket.
4. Arya och The Hound. Överlag bara. Klockren dialog hela tiden. Aryas asgarv utanför porten till Castle Eyrie! Och vilken skön fajt mellan The Hound och Brienne!! Kul att de fick mötas, de känns som två ändar av samma kaliber: den ena nobel och den andra så icke-nobel man kan bli. Som The Hound sa: ”I’m not a knight”.
5. Sansa har fattat galoppen. Äntligen. Ser fram emot vad hon och Littlefinger ska hitta på.
6. Jo men finalen var ju lysande. Mörk, mordisk, onda aningar. Och @Steffo: Jag har full förståelse varför Tyrion satte två pilar i Tywin och inte i Cersei. Det är Tywin som förnekat Tyrion respekt och hållit honom utanför familjen. Det är han som uttalade dödsdomen, fast han med lätthet hade kunnat förhindra det. Det är hans hat som har gött Cerseis. Och han tog det enda som Tyrion verkligen älskade ifrån honom: Shae. Om han dödade Cersei skulle han skada Jaime, och det vill han ju inte. Han må hata Cersei, men hans broderlighet med Jaime har ju blommat ut likt en riktigt fin kärlekshistoria 😉
Vilken lysande scen förresten, den mellan Tywin och Tyrion. Så vass och bisarr på en och samma gång. Tywin sitter på dass och försöker manipulera Tyrion, men trycker på fel knappar. Ah. Tywin förtjänade de där pilarna i bröstet. Maken till arrogant, känslokall skitstövel har jag sällan sett. High five Tyrion!
Men vad händer med alla förbindelser mellan husen Tyrell och Lannisters, när Tywin är död? Vem bestämmer nu? Cersei?
6. Khaleesi sätter bojor på sina drakar. Vad kommer detta att innebära? Kommer hon inte att kunna kontrollera dem vid ett angrepp mot Kings Landing t.ex? Spännande.
Säsongens minus:
* Syskonen Mysko. De där som Bran hänger med. Dåliga skådisar och heeeelt ointressanta. Brydde mig noll när brorsan dog.
* Bran Stark. Buhu osv. Tycker hans jakt på den treögda kråkan och allt det där är svintråkigt och jag hänger inte med på vad det hela går ut på.
* Jon Snow. Som sagt. Han har två ansiktsuttryck: sammanbiten och förvirrad/lite ledsen.
Cecilia:
Tackar så mycket för den långa och innehållsrika kommentaren 🙂
The Hound och Brienne, jag hade hoppats på love at first sight där och att det skulle ploppa ut små (eeeeeh?) vildbasingar med inbyggda spjut så småningom. Lite som drakarna, fast människor liksom. Men troligtvis lär det aldrig hända, men vem vet, ÄR The Hound verkligen död?
Och Tywin, snacka om att bli tagen med byxorna nere. Helt rätt. Om det krävdes körkort för att bli förälder så hade den mannen kuggat på uppkörningen vareeeeenda gång. Ett sånt as! Må han ruttna i sitt eget bajs.
Frågan är vad som händer med Bran, det känns som att historien har nåt på G där, kanske till och med nåt intressant. Man vill ju gärna bli ”belönad” när man följt det där sällskapet med kälke så länge men jag vet inte heller vad det går ut på. Syskonen som Bran hänger med förresten, killen som dog, det är ju han den lille trumslagarpojken i Love Actually, han vars mamma dog (Liam Neesons styvson). Det gör honom inte bättre, jag får mer bara lust att säga ”vad stoooor du har blivit” varenda gång jag ser honom.
Jon Snow….haha…..ett ämne för sig. Jag skulle nog säga att han alltid ser lite förvirrat ledsen och sammanbiten ut. Alltså ETT uttryck, hela tiden. *gäääsp*
Men nu undrar jag ju såklart, om du nu såg GoT i Italien, hur har det gått med fotbollen? Såg du Italien-England eller kom du dit den matchen redan var spelad?
Ha ha, ploppa ut små vildbasingar!! Det vore nåt 😀 Jag trodde att Arya skulle bli upplärd av Brienne, men det hände inte heller 🙂 Hon är ett riktigt wild card den där Arya… Och ang. The Hound. Vi får väl se! Fast jag har svårt att se hur han skulle överleva?
Jo jag vet att han är den urgulliga trumslagaren från Love Actually. Och samma här, det har inte hjälpt ett dugg. Tänker bara: barnskådis som försöker spela betydelsefull halvvuxen. Funkar ej.
Eh… fotbollen bryr jag mig ungefär lika mycket om som Jon Snows fotsvett. Jag är nämligen av den sorten som inte kollar på fotboll om det inte RÅKAR vara så att jag AV EN HÄNDELSE ser matchen, eller om mina fotbollsintresserade vänner ordnar ett trevligt tillfälle att se en match och där finns öl och popcorn, visst då är jag helt okej med det. Har spelat fotboll halva mitt liv och är fortfarande förtjust i sporten i sig – men börjar jag kolla är det lätt att jag fastnar. Så det är en mix av, jag bryr mig inte och jag VILL inte bry mig eftersom jag anser att jag har bättre saker att spendera min tid på 😉
Så nej, jag vet inte hur det gick heller mellan Italien-England? och jag tror den spelades innan jag kom (söndags).
@Cecilia: Du har naturligtvis helt rätt om Tywin, Tyrion och Cersei! Tywin hade väl gjort sitt i serien nu, fått ut max av sina dåliga sidor? Cersei kan ju fortfarande hitta på galenskaper i släktens namn….så det ska bli kul att följa vidare! 🙂
Dessutom: HELT rätt om de där kråkjagande ungarna. Tristaste kapitlet utan tvekan!
MEN…vad är det jag hör om fotboll!!?!?! Nästan lite hädelse här tycker jag! Straffet borde bli att du fick titta på matcher HELA midsommarhelgen…eller hur Fiffi!? 🙂
Steffo – och Cecilia:
Ja, jag tycker det borde vara ett bra, rimligt OCH roligt straff! 😀
Ha ha, det blir nog inga problem att ordna med det ”straffet”. Min familj gillar fotboll och jag ska tillbringa midsommarhelgen med dem 😀
Cecilia:
Då kan det bli en jättemysig midsommar med andra ord 😉
Ja den blev lite lång. He he.
Håller med om att Daenerys äntligen fick en intressant utveckling. Det är ju rätt ofta som de här revolutionärerna bara visas när de med goda intentioner river ned de onda strukturerna. Att de sedan är helt vilsna och oförmögna att faktiskt bygga upp något bättre lämnas utanför historien. Men inte här alltså, utan hennes ogenomtänkta samhällsomstörtande problematiseras lite. Att hon tvingades inse att hon helt tappat kontrollen över basen för hennes makt (drakarna) och fick slå dem i bojor efter att hon härjat runt för att just bryta bojor är mäktigt.
Lite av det där förtas kanske av att hon länge varit så självgod att fallet var välkommet, men hon hade i alla fall viss grund för den där självgodheten. Återstår att se om det kommer någonting konstruktivt ur allt eller om serien bara vill visa en värld där godhet är en svaghet och den enda vägen att överleva är att kliva över lik.
Det är här Jon Snow ändå är en någorlunda intressant karaktär eftersom han brottas med frågor om lojalitet och frihet och lite sådant. Jag tyckte att det var en fantastisk utveckling att den där jättearmén med vildingar visade sig vara desperata flyktingar som också ville få skydd av muren. Helt plötsligt framstår det civiliserade riket som Jon skyddar som lite främlingsfientligt. Kul vändning.
Carl:
Intressanta tankar där om främlingsfientlighet. Det visar hur mycket det finns att skrapa fram under ytan på denna serie. 😉
Daenerys, vad ska det bli av henne? Jag tycker hon är så himla intressant, tänk vilken resa hon gjort sen dom första avsnitten.