NON-STOP

Jag hade tänkt skippa den här filmen helt av tre anledningar: trailern gjorde mig noll procent sugen på att se filmen, Liam Neeson är ingen favvo och nån kallade den ”Taken on a plane”.

Anledningen till att jag nu har sett den stavas M-a-r-k-u-s. När Har du inte sett den-podden skulle prata om filmen och Markus drog igång försvann alla mina till synes rationella anledningar att inte se filmen. Den brutala sågning han bjöd på var nog för att jag skulle omvärdera tittningsvärdet, den kunde väl ändå inte vara SÅ dålig? Inte SÅÅÅÅ? Väl?

Liam Neeson är en Federal Air Marshall på dekis – nähäää. Han har ingen fru, ingen nära familj och dottern är borta – nähäää. Han är alkis men försöker hålla sig nykter – nähäää. Han är flygrädd men har flygplan som sin arbetsplats – nähäää. Förstår man att han inte valt detta själv – jahaaa. Det är bara att bocka för samtliga rutor i fördomsanalys av en manlig huvudkaraktär i en actionfilm. Varför måste det vara så? Varför kan han inte ha fått vara gift, bög, nötallergiker och ganska glad?

Om man kan sprattla sig igenom detta irritationsmoment (att Liam spelar en roll som gjorts tusen gånger förut), om man kan släppa sargen och täppa igen lite logiska hål med använt tuggummi eller nåt annat segt, om man kan köpa att Julianne Moore antagligen tackat ja till den här rollen för att det var ett enkelt sätt att betala ungarnas skolavgifter ett par år till, ja, då är filmen inte så tokig. Kommer man inte förbi dessa filmiska vägbulor så är det nog kört för filmen betygsmässigt.

Jag hade inga problem med filmen – konstigt nog. Jag tyckte den var stabil, jag hade en rätt trevlig stund, det var en spännande historia som höll nästan hela vägen, det var snyggt filmat och sms-konversationerna funkade bra i bild. Att Liam Neeson är träig så till den milda grad att träd blir avis är en annan femma.

Så jag håller inte med Markus även om jag förstår precis vad han menar (lyssna på avsnittet här). Håller jag med Steffo, Johan eller Christian mer?