Nu är det nästan två månader sedan jag såg En dag/One day på en pressvisning. Två månader och jag har ännu inte lyckats att fullt reda ut mina tankar om den i skallen.
För dig som kanske missat det, En dag är en bok jag tycker väldigt mycket om. David Nicholls har lyckats skriva en roman som både är komisk, tragisk, nostalgisk och alldeles omöjlig att sluta läsa. Men det är trots allt en bok på över 400 sidor och filmen är blott hundra minuter, är det en ekvation som går ihop? Nej, jag tycker nog inte riktigt det.
Historien om Emma Morley (Anne Hathaway) och Dexter Mayhew (Jim Sturgess) tar sin början den 15:e juli 1988. Filmen, precis som boken, beskriver deras liv under exakt samma datum dom efterkommande tjugo åren.
Tjugo år på en timme och fyrtio minuter. Hmmmm….Hur tänkte dom då? Alltså, det är ju inte så att det är tjugo händelsefattiga år eller att nån av dom låg i koma tio av åren eller att något år endast är beskriven med ett ensidigt kapitel i boken, vore det så vore det inte mycket att irriteras över. Det känns bara som att väldigt mycket handling hoppats över, alltså VÄLDIGT mycket. Så pass mycket att jag flera gånger tänker ”meeeeh, det här går ju inte ens att förstå om man inte läst boken”. Jag kände så under större delen av filmen. Jag fyllde själv i information jag fått genom läsningen och då blev filmen begriplig men långt ifrån så supercharmig och finurlig som boken. Långt ifrån.
Många många händelser som jag skrattade mig igenom när jag läste boken finns inte med alls i filmen och en del är nedklippta från värsta zebran till nåt encelligt djur. Frågan är hur någon som inte läst boken reagerar?
Anne Hathaway är toppen som Emma med tjugo olika peruker och nästan lika många par glasögon och Jim Sturgess är….oh-la-laa….så JÄVLA BRA att jag BAXNAR tamejfan! Vilken kille, vilken begåvning och dom är så fina tillsammans trots att dom egentligen inte passar ihop.
Det tidstypiska försöket till soundtracket når sin peak redan i början av filmen med Tears for fears ”Sowing the seeds of love”, sen är det ofattbart beigt och träigt. Typsnittet under förtexterna förtjänar också en del uppmärksamhet då jag vill att den ansvarige räcker upp handen och offentligt bespottas för sin outsägliga dåliga smak, alternativt får tusen nålar på underarmen av en hungrig Ronald Niederman under ett par timmars tid. Det går inte att INTE bli förbannad på sånt, det går inte. I-landsproblem, yada yada, visst är det så, men för helvete, hur svårt kan det vara?
Om jag nu ska lugna ner mig och samla mig en smula så tycker jag Anne Hathaway och Jim Sturgess som filmpar är betydligt bättre än filmen i sig och filmen är mycket sämre än boken. Ändå fick jag en klump i magen av filmen. Ändå tänker jag på den, fortfarande. Eller om det är på Jim Sturgess. Jag vet inte riktigt. Snurrigt det här men helt okej på nåt vis, samtidigt som jag bara vill skrika: LÄS BOKEN ISTÄLLET!
(Filmitch har gjort det. Läst boken alltså. Klicka här för att läsa hans tankar om den.)
Ah det här blir ju görspännande!
Jag har precis börjat läsa boken efter tips från bekantskapskretsen. Naturligtvis kommer jag väl även att se filmen, så blir det ju för det mesta..
…men misstänker att det blir som vanligt när man ska föra över bok till film, och dina ord ovan bekräftar väl DEN tesen… 🙂
Steffo:
Hoppas (och är ganska säker på) att du kommer få en angenäm läsupplevelse 🙂 Det är en svår bok att göra film av och jag kan väl säga att jag inte tycker det gick såååå bra direkt. Det är inte en stark trea jag gett i betyg.
Hmmm har en del bra om boken men de flesta verkar lite missnöjda med filmen faktiskt. Låter som att de skulle sållat mer bland åren helt enkelt.
Joel:
Jag tycker nog inte dom skulle sållat bland åren, jag tror det hade blivit en ganska ”hoppig” film då, mycket hoppigare än den är nu. Däremot hade det inte skadat om filmen var längre.
Jag är skeptisk till filmen just för att det verkar svårt att klämma in alla år från boken på ett vettigt sätt. Dessutom gillar jag inte riktigt castingen, inte från det jag sett i trailern. Jag får inga biljetter till pressvisningar, men som stolt guldkortsinnehavare i sf:s kundklubb kom jag över ett par biljetter till förhandsvisningen igår, som jag gav till min 17-åring och hennes kompis. Dottern har INTE läst boken, men gav den överväldigande recensioner och sa att jag bara MÅSTE se den. Hon och kompisen grät för fulla muggar och tyckte den var fantastisk och kommer nog att sprida goda vitsord om den i sin bekantskapskrets. Så de förhandsbiljetterna hamnade verkligen i rätta händer!
Jessica:
Jag tror säkert att upplevelsen av filmen blir mycket bättre om man inte läst boken innan, precis som det blev för din dotter. Själv tänker jag försöka minnas Jim Sturgess men annars förtränga filmen och så småningom läsa om boken 🙂
Det känns som att det skulle vara ett smart drag att se filmen först och läsa boken sedan. Så får det nog bli…
Sofia:
På en blogg nära mig kommer jag att få reda på om det var en bra idé eller inte. Så småningom. Hoppas jag 😉
Det gör jag också 😉
Det var precis det jag misstänkte för att halvt om halvt citera dig Fiffi: Boken var Calzonen på pizzerian på hörnet, filmen Billys varianten 🙁 Men när jag tänkte efter har filmen om den nu ska hålla sig till boken nästan ett omöjligt uppdrag. Filmen lär jag vänta med.
filmitch:
Hahaha, minns du den meningen fortfarande? 🙂