Det finns en falang av oss filmintresserade som säger att dom alltid ser bra film. Denna grupp läser på, känner efter och väljer noggrant och eftertänksamt ut vilka filmer som ska ses, och jag tror faktiskt det är en lyckad metod om man känner att det är just bra filmer som är anledningen till att man vill lägga ner tid på en hobby som denna. Men för egen del – och extra mycket just idag – tycker jag lite synd om denna grupp.
Jag vet att det finns en del som tycker jag är helt fläng som envisas med att se filmer som jag på förhand borde veta är dåliga, som jag är totalt o-pepp på, som ”alla andra” tycker är kass (sett till ImdB-betyg med mera) och som hör till genres jag normalt sett inte ser som favoriter. Det må så vara och det är kanske sant. Men det en fläng filmtittare som jag får uppleva – och oftare än man kanske kan tro – är det som smarta och mer konsekventa filmväljare missar: jag får bli sådär extraordinärt positivt överraskad, sådär så hjärtat nästan svämmar över!
Nålen på min pepp-o-meter vad gäller Apornas Planet – Uppgörelsen (vadan dessa svenska titlar förresten? Ta bort!) rörde sig knappt, den låg still runt nollan och så är det ibland. Trailern lockade inte, en uppföljare till Apornas Planet: (R)evolution (ÄNNU sämre titel banne mig!) kändes inte direkt nödvändig och jag gillar ju inte djur, ändå behövde jag inte övertalas mer än tio sekunder när sonen ville gå på bio. Såklart vi skulle se apfilm. Ojoj så kul det skulle bli. Hehe. Not.
Två timmar och tio minuter senare sitter jag i biosalongen med stickningar i händerna och ihopbitna käkar. Stickningar av fascination att det går att luras nåt så inihelvete bra på film och käkkramp på grund av RÖVHATTARNA som satt en bit bort och pratade/skrattade/messade och facebookade sig igenom filmen. Dom kan vara glada att jag inte är en apa och att jag inte heter vare sig Caesar eller Koba, för med aningens sämre tålamod och bättre tillgång till vapenarsenal hade Filmstaden Söder kunnat förvandlas till APE HOME igår kväll. Jag hoppas det finns en särskild plats i helvetet för folk som medvetet förstör för andra på biografer. Och finns det inget sånt helvete kan jag ta på mig att skapa ett. Jag har kreativ fantasi och är bra på att få saker gjorda.
Vad gäller filmen så snurrar mina tankar mest kring tre punkter.
1. Det var modigt att ge den visserligen stabila men ändock birollskillen Jason Clarke den mänskliga huvudrollen i filmen. Det är alltid roligt när mod lönar sig, han är verkligen en fullpoängare här!
2. Jag tycker det är lite jobbigt att bli lurad till månen på detta vis. Aporna är (precis som i förra filmen) helt GALET bra gjorda. Jag blir fan förbannad så bra gjorda är dom. Jag vill inte tro att dom inte finns, att skådespelarna spelar mot Andy Serkis (som apledaren Caesar) och andra hittipåfigurer, jag vill att aporna ska vara lika verkliga som dom ser ut.
3. Det verkar som att en hel del filmrecensenter som sågade Trans4mers jäms med fotknölarna, som häcklade effektsökeriet, som spottade åt logiska luckor och garvade rått när Autobots kom ridande på Dinobots, hux flux köper dom allt med den här filmen. Denna film har antagligen färre icke-CGI:ade-sekunder än Transformers hade, det finns mängder av skrattretande logiska luckor även här (som att aporna pratar fåordig men korrekt engelska samt kan skriva klokskaper med krita på bergsväggen) och att se schimpanser rida på perfekt tränsade svarta hästar (hästar som dessutom inte verkar existera i några andra scener än när det ska krigas och jiddras) är inte mindre komiskt att beskåda än Optimus Prime på en metalldinosaurie.
Min o-pepp visade sig i alla fall göra nytta. Jag känner mig glad nu. Upprymd. Positivt överraskad. Jag tänker drista mig till att använda det klyschiga uttrycket att ”det bjöds på filmmagi” för det var precis vad det gjorde. Filmen var tänkvärd, känslosam, spännande och en fröjd för ögat och jag tänker ge den samma betyg som jag gav förra apfilmen dock med det lilla tillägget att detta är en film som kommer stanna kvar i magen, det gjorde inte den förra.
Härligt att läsa Fiffi, jag förstod att du skulle gilla den!!
Jag är en av de som tycker Transformers sög gnupung! 🙂 Och visst är det väl lättare att köpa, och ingen logisk lucka, att aporna som fått i sig viruset ALZ-113 kan tala och skriva, allra helst som Caesar lärt dem det!! Sedan kan jag hålla med om hästarna till viss del. De verkar försvinna och dyka upp helt magisk 😀
Underbar film som kommer att stanna hos en väldigt länge!!
Tommy:
Då förstod du mer än jag förstod 😉
Jag undrar om inte den största logiska luckan med filmen är våra egna hjärnor? Som i första scenen, den med alla antiloper (är det antiloper? Rådjur? Renar? Sorry, jag är svindålig på djur ;)). Hela scenen bara skriiiiiiker CGI och då är det antiloperna hjärnan menar, inte aporna. Som om antiloperna är gjorda liiite ”sämre” för att aporna ska kännas ännu mer verkliga. Typ.
🙂 det är liksom det som är grunden till att aporna blir smartare! De har nog inte lagt ned allt för mycket krut på rådjuren i den scenen och kanske just av den orsaken du säger! Det gäller ju att sälja det man vill skall vara ”äkta”!
Underbart! Fast jag blir lite nyfiken på varför du var så extremt o-pepp med tanke på att du gillade första rebooten? Och ok, den filmens svenska titel var kanske lite åbäkig men ändå påhittigare än ”Rise of the Planet of the Apes”. Tycker jag, då 🙂
Sofia:
Jag kände mig ganska ap-mätt (häpp!) efter förra filmen, den var bra men det räckte liksom. Den eventuella fortsättningen kändes inte jätteviktig för mig. Men hade jag vetat vad som väntade hade jag definitivt varit mer pepp 🙂
Kan vi tycka mer olika om denna film? 😉
Det lustiga är att min pepp-ometer var ganska hög av någon outgrundlig anledning. Jag är knappast något fan av Apornas Planet-filmerna, har inte sett den som föregår denna (2011), däremot gillar jag konceptet i originalet från 1968. Men jag såg ändå fram emot att bli ”svept away”, vilket jag inledningsvis blev tack vare fokus på apornas värld. Men sen gick det åt skogen enligt mig… Angående de logiska luckorna som du nämner hade jag mindre problem med dem än med storyn. Men kul spaning, hästarna bara försvann när de inte behövdes. Och man undrar ju vad de ska med hästarna till uppe i djungelskogen?! 🙂
Cecilia:
Haha, nej kanske inte, vi tyckte verkligen olika eller vi fokuserade på olika saker snarare. Det är mycket i detta manus som är mer genus-unket än det hade behövt vara men det störde inte mig. Det som stör mig när jag läste din text är VARFÖR det INTE störde mig? Du har ju helt rätt i allt du skriver.
Ibland gillar man något alltför mycket för att fastna i neggonätet helt enkelt 🙂 Jag har nog också nån sån film, eller flera, där allt inte är ”korrekt” enligt genusbibeln osv, men som jag gillar ändå. En av mina favorit-Tarantino-filmer, Death Proof, är en sådan tvetydig film där jag inte kan avgöra om han är supersexistisk eller feministisk. Jag skrev ett inlägg där jag förklarade varför den INTE var feministisk trots att det handlar om brudar som får revansch, men jag är egentligen fortfarande osäker. Nu var det ju inte bara könsrollerna som satte snubbeltråd på min upplevelse, utan även storyn i sin helhet. Men jag är fortfarande nyfiken på om NÅN mer än jag tyckt att ”settingen” påminde om den i bästsäljarromanen The Passage/Flickan från ingenstans (som jag egentligen inte heller är så förtjust i men jag tog mig ändå igenom dess 800 sidor). Du har möjligtivs inte läst den?
Cecilia:
Nix, har inte läst den boken så jag kan tyvärr inte svara på din fråga. Men vettuvettuvettu? Apropå Neil Gaiman som jag ju inte visste vem det var när du köade för att träffa honom, alltså det kom en kund häromdagen och gav mig en bok som hon tyckte jag skulle läsa. Neverwhere. Neil Gaiman. Älskar när en sak leder till en annan till en tredje. Så nu ska jag läsa Neil Gaiman!
Åh, ha ha vad roligt. Det är livets kedjereaktioner i ett litet nötskal det 😉
Jag har inte läst Neverwhere, så berätta gärna om den när du läst klart!
Kan tänka mig att Sofia läst den, så jag ska nog kolla med henne.
Nope, jag är dåligt påläst när det gäller Gaiman. Men det är ju en trevlig lucka att fylla 🙂
@Sofia: Jag syftade på boken The Passage av Justin Cronin, har du läst den? Och har du sett nya Apornas?
Ah, The Passage står faktiskt och väntar på årets AttLäsa-hylla. På samma sätt som Aporna står och väntar på AttSe-listan
Jag har däremot läst Neverwhere inte hans bästa men väl den första jag läste av honom och sedan var jag fast. Klart rekommendabel. Tanken var att det skulle bli en tv-serie men det drog ut på tiden så Gaiman skrev en bok istället.
filmitch:
Kul att höra positivt om boken. Ska verkligen försöka hinna läsa den den här veckan 🙂
Äntligen har jag fått bokat – ska se den ikväll och ser fram emot den ännu mer efter den här recensionen!
Magnus:
Då önskar jag dig en trevlig filmkväll och hoppas få höra/läsa dina tankar om filmen sen 🙂
Såg f.ö filmen igår och var nog inte så värst nöjd – skulle nog ha valt Hercules istället 😉
filmitch:
Whaatt? Tjurisch framme igen? 😉
Rövhattar. Tror aldrig jag hört det uttrycket. 😉 Fattar inte att du ofta råkar ut för såna. Delvis otru men det är nog också kopplat till tid och plats för visningarna. Jag gick ju och såg apfilmen på Saga kl 11.30, haha. 🙂
Vänta nu, att aporna kan skriva, skulle det var en logisk lucka? Hur menar du då? De hade ju en förhöjd intelligens, no? Prata kändes mer tveksamt, där kan jag hålla med, eftersom det förmodligen inte är möjligt rent fysiologiskt men det får väl nån biolog svara på. *host*Sofia*host*
Haha, bra kommentar om hästarna. De hade väl ett stall nånstans i närheten men det fick vi aldrig se. 😉
Jojjenito:
Att jag ofta kommer i kontakt med rövhattar beror nog på tre saker: 1. Jag går en hel del på bio på kvällstid vilket jag inte borde men gör ändå 2. Jag går på storfilmer/blockbusters/popcornfilmer OCH på kvällstid 3. Jag är gravt överkänslig mot idioter och jag är en psycho-magnet.
Tre fel av tre möjliga således. Kan bara bli tok. 😉
Men okej, aporna har en förhöjd intelligents, det är en sak men dom kan hantera en skolkrita med mer grace än min fröken Britt i första klass – och hon var GRYM! Så jag kan köpa en hel del men att dom kan rita och skriva så rakt och snyggt med dom där tassarna känns bra överdrivet. Då tror jag mer på att dom är bra ryttare. 🙂
Helt rätt, i nuläget (man vet ju aldrig…) är apors stämband inte funktionella för tal. Det är därför man försökt hitta andra sätta att kommunicera med dem, symboler eller tsp
Det ska bli SÅ kul att se den här filmen. Det jag minns från den första rebooten är att aporna skådespelade bättre än James Franco, så det bådar ju gott.
Adrianna:
….vilket å andra sidan inte är särskilt svårt 😉 (tycker inte så mycket om herr Franco)