Titta på bilden här bredvid. Vad säger den här postern dig?
Om jag själv spånar fritt så är det bara en Robin Williams-nuna, en elefantbak, en husvagn eller en Disneylogga ifrån känslan av en riktigt lågkomisk familjefilm, en sån som alla kan se, ingen reta upp sig över, ingen skrattar högt men alla säger hö-hö eller fniss nån gång OCH det är en film som går direkt till videohyllan.
Stämmer den känslan? Är Did you hear about the Morgans en familjefilmsflopp? Förtjänar filmen det dåliga rykte, dom dåliga betygen och dom usla recensionerna som den faktiskt fått?
Jag tycker inte det.
En otroligt korkad originaltitel, en sån som inte ens ger dom riktiga Hugh Grant-fanatikerna fuktig blick, i kombination med en filmaffisch lika genomtänkt som att micra en oöppnad plastförpackning bruna bönor gör att filmen är dömd på förhand.
Få är lika nördiga som jag och ger filmen en chans oavsett detta. Dom flesta hittar något mer intressant på hyrfilmshyllan och jag förstår det. Däremot tycker jag det är synd.
Paul Morgan (Hugh Grant) och Meryl Morgan (Sarah Jessica Parker) är gifta men separerade. Dom bor båda på Manhattan, han är advokat, hon fastighetsmäklare.
En kväll bevittnar dom båda ett mord och eftersom det råder fara för deras liv så länge mördaren är på fri fot tvingas dom leva under vittnesbeskydd på hemlig ort. Dom blir förflyttade till en riktig hillbillyhåla i Wyoming och paniken kommer krypande när det inte finns kabeltv, bredband eller möjlighet till hämtmat och att dom faktiskt måste umgås och bo under samma tak!
Det räcker så. Jag berättar inte mer. Det gör inte filmen rättvisa att avslöja mer om handlingen. Det räcker med att säga att Hugh Grant är Hugh Grant, fenomenal på dräpande oneliners och att se Sarah Jessica Parker som något annan är Carrie Bradshaw funkar inte riktigt, men Carrie är min homie och att se henne på film är som att titta på en gammal kompis. Så jag låtsas att hon är Carrie.
Sam Elliott och Mary Steenburgen är perfekta som sheriffsparet Wheeler, det är en ren fröjd att se dom båda precis som det är att se Kim Shaw som är en nykomling för mig och ett riktigt komiskt geni.
Tja, för min del skulle den ju totalgåbort tack vare huvudrollsinnehavarna men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Som det är nu får jag nog vänta tills den går på TV.
Sofia:
Så du gillar ingen av dom?
Nä, Hugh Grant hann man ju tröttna rätt rejält på med alla de där stammande "befuddled brit"-rollerna, även om han har börjat hämta upp sig lite. Och SJP fick jag nog en överdos på iom SATC.
Sofia:
Hugh Grant är ju Hugh Grant, varken mer eller mindre. Det är nog så att antingen gillar man honom eller så gör man det VERKLIGEN inte.
Detsamma tror jag gäller SJP.
Jag hatade henne förut, innan jag blev polare med Carrie ;D
Pga Sarah Jessica Parker klarade jag inte av att se filmen.. Den kvinnan ger mig myrkryp, hon är hemsk.. Inte ofta jag inte gillar en skådis men hon går fett bort, urk.. Huge Grant gillar jag o hans tidigare filmer har varit bra, den här var totalt kass det lilla jag såg…// Lydia
Lydia:
Jag tror alla har någon/några riktiga HAT-skådis-objekt som det inte spelar någon roll hur bra en film är, visar skådespelaren i fråga upp sitt äckliga fejs så går filmen bort – direkt.
Du har SJP.
Jag har Ben Affleck.
Intressant att ingen av de som kommenterat verkar ha sett filmen.
Det har jag. Tycker du är väl snäll, Hugh var riktigt stel och inte alls som när han är bra det skiner igenom glimtvis men beror som jag ser det mer på hans egen förmåga att improvisera. SJP spelar en carrie variant här, inget snack om saken men hon kämpar igenom filmen på ett bra sätt trots väldigt okompetent regi hon visar hela tiden en ambition att göra scenerna så bra som möjligt och är oftast bäst i alla scener.
Lyssnade för övrigt på kommentarspåret som är rätt underhållande speciellt Hugh Grant som driver ganska friskt med sig själv och jag får nästan intrycket att han inte är supernöjd med sin egen insats, vilket jag tycker är helt korrekt.
jodokast:
Missade att lyssna på kommentarspåret vilket var synd för även om jag gillade filmen så lär det nog dröja innan jag ser om den.
Om jag någonsin gör det.