.
.
Eftersom det är min födelsedag just idag tänker jag fira med att re-posta ett inlägg jag skrev på bloggen redan för fyra år sedan. Det handlar om en film från 1984 som förtjänar all uppmärksamhet den kan få och det känns som att hela texten behöver upprepas, det är nämligen inte alltid helt lätt att vara ”Stalloneofil”.
Det har hänt många gånger att jag får försvara Sylvester Stallone som skådespelare som ett mobbat barn i en sandlåda och lika många gånger som jag fått försvara min egen mentala hälsa och/eller filmsmak men det är ett jobb jag gärna gör. Jag minns nämligen när det var annorlunda. Jag minns när jag var liten och hur det var när han gjorde filmer ingen jävel mer än jag såg. Jag minns också hur det var när Stallone var man nog att inte behöva gömma sig bakom trimmade handeldvapen och tatueringar för att skådespela, när det räckte bra med en mikrofon.
I Rhinestone spelar Stallone Nick Martinelli, en New York-baserad taxichaffis som hamnar mitt i en vadslagning. Jake (Dolly Parton) är countrysångerska och har slagit vad om att vem som helst kan sjunga country och att hon kan göra en countrystjärna av just denne vem som helst. Vem är då vem som helst? Jo, taxichauffören Nick såklart!
Det här är sååå charmigt! Jag smälter som en smörklick i en redigt upphettad gjutjärnspanna. Stallone och Dolly är ett sånt omaka par i varenda sammanhang jag kan komma på att bara idén att sammanföra dom gör mig alldeles varm i bröstkorgen.
Rhinestone är en komisk pärla i filmhistorien och en film som det knappt går att få tag på nuförtiden men jag har till och med soundtracket på LP-skiva! Det borde ha blivit en sån platta som finns i alla svenska hem (lite som Främling med Carola, Sarah med Mauro Scocco och Forever young med Alphaville) men av nån outgrundlig anledning känner jag mig rätt ensam om att ha den på en hylla i vardagsrummet.
Får du chans att se filmen – ta den! Du har aldrig sett nåt liknande, så mycket kan jag lova.
Det här var dagens sista film i temat Back to the 80´s. Nästa tisdag fortsätter det med tre filmer från 1985.
Haha, jaaa du…. Den här ska bli mycket spännande att ta sig an…
Sofia:
Ja, ja, jaaaaa det ska bli kul även för mig 🙂
Jag kan hålla med om att den är one of a kind… 😉
Sofia:
Och det var väl det enda du höll med om egentligen 😉
Kollar bara in betyget då jag ska ta mig an denna film med stor förväntan men det får vänta till våren.
Grattis på födelsedagen 🙂
filmitch:
Jag ska med stoooor glädje läsa din och Sofias text i vår, ser fram emot det så mycket så du anar inte. Eller jo, du anar nog förresten 😉
Tack så mycket! 🙂