Skräckfilmsvecka: HONEYMOON

Om jag säger Rose Leslie så är det kanske inte så många som höjer på ögonbrynet. Om jag istället säger Ygritte i Game of Thrones så kommer det hummas  ”ahaaaaa” över nejden. Huvudrollen i Honeymoon innehas nämligen av Ygritte, eller Rose Leslie för att vara mer exakt.

Ygritte är en av karaktärerna i Game of Thrones som jag gillar minst. Jag tycker hon är svinjobbig, störig och får/fick alldeles för mycket plats. När man inte har sett skådespelaren ifråga i någonting annat är det lätt hänt att man blandar ihop karaktärens mindre bra sidor med skådespelarens eventuellt mindre bra prestation. Jag tyckte alltså så pass illa om Ygritte stundtals att jag med enkelhet hade kunnat avfärda Rose Leslie som en ”dålig skådis”. Efter att ha sett Honeymoon är jag glad att jag ibland biter mig i tungan för hon är allt annat än en dålig skådis.

Honeymoon är en film som – så många andra – tjänar på att man vet så lite som möjligt om handlingen innan man börjar titta. Det enda man egentligen behöver veta – och knappt det – är att Bea (Leslie) och Paul (Harry Treadaway) är nykära, nygifta och ska åka på bröllopsresa till en avlägsen stuga i skogen.

Jahaja. Stuga i skogen. Det vet man ju hur det blir med den saken. Guuuh så fantasilöst. Så kanske du tänker med din allra buttraste och bittraste vetabäströst men jag kan glädja dig med att även om du sett en ziljard skräckfilmer som utspelar sig i hillbilly-läskig-skog-och-knarrande-timmerhus-miljö så har du inte sett Honeymoon.

Det känns som att manusförfattaren och regissören Leigh Janiak på nåt sätt uppfunnit hjulet igen med Honeymoon. Det känns som att han gjort en indievariant av Under the skin (utan att gå in på mer djuplodande jämförelser) och jag gillar det som tusan. Historien håller från början till slut, Harry Treadway är bra men det är Rose Leslie som visar var skåpet ska stå.

Filmitch har också sett Honeymoon. Blev han lika hänförd som jag? Kika här så får du se.