Härom månaden skrev jag om tre filmer som Hollywoodlegenden David Mamet varit inblandad i (här är det inlägget) och här kommer en liten parentes till det inlägget.
Spartan är nämligen i allra högsta grad en David Mamet-film då han både skrivit manus och regisserat, en kombination som enligt mina djupgående studier sällan är helt lyckad.
Om du tänker dig vuxna män som leker krig, alltså inte roar sig med tönterier som paintball utan bara leker krig i största allmänhet i skogen iklädda kamo-kläder och allvarsam uppsyn, precis så börjar Spartan. Scott (Val Kilmer) är The Alfaman of the Alfamen, sitter på en stubbe och är förbannad, talar om för dom andra hur dom ska göra, vad dom ska säga, ser ner på dom för att dom inte orkar springa mer och det hela går ut på att ett gäng män i militärkläder jagar en väl sminkad kvinna över stock och sten.
Scenen hade kanske kunnat vara begriplig om den varit precis vad det ser ut som, ett gäng familjefäder som leker krig en ledig söndagseftermiddag, men så är inte fallet. Det är Secret Service som har en övning. Ja, precis, United States Secret Service, den polisiära organisationen som ska beskydda presidenten och dennes närmaste.
Det känns som om David Mamet suttit på sitt gubbrum och fantiserat ihop hur han tror att Secret Service arbetar. Den där hittipåvärlden genomsyrar hela filmen och jag tror inte på ett enda scenario, inte på en fläck. Okej att Val Kilmer spelar över så man tror det är på skoj (men det är det inte), det är en liten del av allt det usla, det jävliga är att varenda sekund av filmen är skrattretande genomrutten. Och det är en thriller vi snackar om här, det är ingen komedi, inte en spoof, inte ett familjedrama. Det är meningen att det ska bli spännande, att jag ska bry mig om den försvunna flickan som filmen handlar om, att Secret Service-männen ska kännas handlingskraftiga, intelligenta och trygga men ingenting av det fungerar. Det blir bara pannkaka, översaltad, understekt pannkaka med möglig sylt och sur grädde.
David Mamet, det dröjer ett tag tills vi ses igen. Jag behöver en paus.
Och det var en jävla käftsmäll ska jag säga! 😉
Och jag dårå…som tyckte den var helt ok…rentav underhållande. Jag gillade Kilmers mer överhårda stil här!
Det är klart, jag är ju dessutom ett hopplöst fan av Mamets sedvanliga konspirationsteorier han ofta vräker ur sig som manusnisse….
Steffo:
Jag gillar (ju) också hans konspirationsteorier men det får ju vara nån måtta på fånerierna, det får inte bli Falkenbergrevy av det hela. 😉
LOL. Vem i hela världen ska man lita på? Fiffi eller Steffo…?
Henke: finns bara ett sätt att avgöra…du får ta plats i filmrummet och veva igång den!
Henke:
Du får vara domare. Fast jag skulle kunna sätta en peng på att du håller med Steffo i den här frågan. Det är en snubbegrej, jag tror ni köper hela den där machovinklingen i filmen bättre än jag. Men överbevisa mig gärna, ingen skulle vara gladare än jag 😉
Du skulle bli glad om jag sätter mig ner och ser en film och tycker att den är sååå kass att jag ger den en etta? Tjena! Tack så mycket!
😉
Henke:
Jag skulle bli glad över att ha dig på min sida. Det står ju redan 2-1. Gillar du filmen blir det 3.-1 och jag blir återigen en tombola 😉
Såg denna för länge sen och är mer inne på Steffos spår. Den var helt ok vill jag minnas, dock inte alls som en ”vanlig” thriller. Den är skum, vilket Mamet har en tendens att vara. Det är lite teatraliskt i skådespeleriet och man vet inte riktigt hur det ligger till, om det är allvar, lek eller något annat som ligger bakom. Var en tio år sen jag såg den så jag kan mycket väl tänka mig att den inte skulle funka om jag såg om den idag.
Ser att du även gav The Spanish Prisoner (av Mamet) en tvåa, men den tycker jag är klart tillfredsställande. Såg om den och gillade den fortfarande. Även den lite skum och skådespeleriet är något teatraliskt, men gillar att den är lite annorlunda. Den är helt klart att föredra.
Sen vill jag tipsa om en annan Mamet (om man gillar hans stil) och det är hans regidebut House of Games som är en klurig film där allt inte är som det verkar vara – eller är det det? 😉
Hans filmer är som sagt lite speciella, men vissa gånger får han till det. Om man köper stilen vill säga…
Movies-Noir:
Tack så mycket för tipset, jag ska hålla ögonen öppna efter den. Jag kommer säkerligen se den men just nu behöver jag en redig paus från Mamet och hans manus 😉