Den 16:e december har den sjunde delen i Star Wars-sagan premiär på svenska biografer. Jag tänkte ge mig på lite av en nedräkning fram till dess genom att varje lördag skriva litegrann om dom tidigare filmerna i serien.
Jag skriver litegrann för det är så det kommer bli, jag kommer inte bila ner mig jättelångt under skorpan utan hålla mig lite uppepå, flytande och helt enkelt ”flumma ner” mina tankar om filmerna precis som dom dyker upp när jag ser om dom.
För det är ju så att det här är omtittar som både stör och berör. Det finns filmer i serien som jag levde med under hela min barndom och det finns filmer – och rollfigurer – som retar mig till max. Det här är dessutom sex filmer som jag inte riktigt längtat efter att se om. Alltså, det är verkligen inte så att jag tyckt någon av filmerna varit rätt igenom dålig men jag känner mig helt enkelt ganska mätt på hela franchisen och är inte speciellt pepp på film nummer sju, i alla fall inte just nu.
Men, herregud, mirakel har skett förr, blinda har fått synen tillbaka och nu beger jag mig ut i George Lucas rymdfantasi och så får vi se vart mitt rymdskepp landar.
Idag börjar jag med film nummer ett, den med originaltiteln Star Wars episode 1 – The Phantom Menace. George Lucas skrev manus och regisserade. Sommaren 1999 kom den till Sverige och jag såg den i Vimmerby av alla ställen på jorden efter en heldag på Astrid Lindgrens värld (kanonställe btw!). Fullsatt, varmt och en småländsk förväntan i luften – och barnvakt! En härlig kväll!
Nu när jag ser om den ser jag den själv. På datorn. Med hörlurar. Allt är annorlunda. Jag är annorlunda. 1999 känns som hundra år sedan. Effekterna i filmen som jag tyckte nästan var FÖR snyggt gjorda då känns faktiskt ganska bleka nu. Och sen är det den där jävla Jar Jar Binks. Jag retade mig på honom även 1999 men nu har jag noll tålamod med den fan. Noll.
Anakin Skywalker (Jake Lloyd, som även han blivit sexton år äldre) var liten, söt och typ synsk. När jag ser honom köra podracet minns jag hur det sög till i magen när jag såg filmen på bio, nu är det nästan lite gäspvarning (14 minuter lång). Den scenen känns som den är tagen ur vilket rea-på-rea-TV-spel som helst. Att Pernilla August spelade hans mamma Shmi Skywalker var ju också stort – då. Alltså väldigt stort! Det där med att hon spelat både Ingmar Bergmans och (soon to be) Darth Vaders mamma på film är rätt kaxigt ändå.
Natalie Portman var bara arton år när hon spelade Padmé/Queen Amidala och hon ser verkligen ut som ett barn men hon är bra i rollen. Ewan McGregor passar bättre som Obi-Wan Kenobi än jag mindes och Liam Neeson är Qui-Gon Jinn och duktig på att hålla blicken på rätt green-screen-punkt. Han pratar med hittipåfigurer i väääldigt många scener.
På plussidan måste jag säga att LJUDEN är extraordinära. Alla små ljud från maskiner, farkoster och robotar, sånt gör mig jätteglad. Ljuden som kommer ur R2D2 tar sig rätt in i hjärtat. Sen tycker jag om all sand. Och förtexterna och musiken såklart, jag får rysningar även om jag försöker hålla emot.
Men det roligaste med att se om Det mörka hotet är att den känns lika ”retromysig” som jag tyckte att dom första filmerna kändes 1999. Det kanske HAR gått hundra år?
Betyg när jag såg den 1999:
Betyg när jag såg den 2015:
Nästa lördag är det dags för episod 2. May the force be with you tills dess!
Jag måste erkänna att jag också är lite svag för Phantom Menace. Som du säger, allt har inte hållit samma klass som när man såg det för första gången men ändå…
För övrig anser jag att Jar Jar borde raderas ut filmhistorien.
Sofia:
Förvånande ändå att den känns så pass….mysig. Ja, förutom den-där-onämnbara-JJ-då 😉
Coolt med en genomgång inför sjuan. Jag ska se om det hinns med jag också. Det kanske blir en ”Filmserier” på dessa filmer… Återkommer i frågan.
Jag var ganska nöjd med Ep 1 när den kom ut. Fast jag håller med om att Jar Jar Binks är horribel.
Henke:
Det är klart att du ska ge dig i kast med att se om dessa filmer. Perfekt för ditt tema OCH som uppladdning. Ju. 🙂
Hoppas det görs en remake i framtiden. Det finns mycket i den här historien som tilltalar, men det är gjort med så otroligt dåligt omdöme. George Lucas hade väl ingen som vågade säga ifrån när han tänkte att Jar-Jar kunde vara kul. Fast han kanske inte är personligt ansvarig för castingen av Jake Lloyd och Pernilla August, så fler delar skulden.
Carl:
Finns det verkligen plats för remakes av dessa filmer? För mig känns det ungefär lika orimligt som att göra remakes på Harry Potter-filmerna men man ska aldrig säga aldrig förstås. Och blir vi riktigt gamla kommer vi nog få se remakes på filmer som vi ALDRIG trodde vi skulle få se.
Jaha, du kör DEN ordningen. Jag undrade själv hur jag skulle köra. Efter när de gjordes eller efter ”episod-ordning”? Tror inte det det blir episod-ordning utan jag börjar med Star Wars från ’77. Känns mer rätt eftersom filmerna gjordes så.
Med det sagt så är peppen inför detta spektakel ganska låg. Det är liksom en film, och den har inte ens haft premiär. Och med sagt så har jag redan fixat en biljett. Gahaha.
Jojjenito:
Ja jag kör DEN ordningen, historien-i-ordning-ordningen. 🙂
Har du köpt IMAX-biljett? 😉
Hade ingen aning om att du diggade filmen. Det framgick inte här nedan i länken i vilket fall. Dock trodde jag att du gillade Jar-Jar 🙂
http://filmmedia.se/2010/10/04/6-forklaringar-star-wars-episode-one-the-phantom-menace-ar-skit/
David:
Haha, ser man på, minnet spelade mig ett spratt där helt klart. Jag hittade gamla anteckningar som jag skrev direkt efter att ha sett filmen och där var Binks ingen favvo direkt. Jag måste ha omvärderat honom i hjärnan. Nåväl, jag hoppas och tror att den känslan jag har NU håller i sig för nu lär jag knappast se om filmen på väldigt många år 😉
Jag såg om samtliga filmer i våras, men började med del IV-VI och då i de versioner som George Lucas inte förstört med sina Special Editions (de gavs ju ut på DVD för ca tio år sedan). Såg sedan I-III på BluRay och även om de gjorde sig riktigt bra i det formatet är filmerna en annan historia. Episode I har i sin misär åtminstone två styrkor: John Williams fantastiska musik och att Hayden Christensen inte medverkar – än…
BlueRoseCase:
Hahaha, Hayden Christensen….ja jävlar vilken klåpare!
Även om det är lååångt från några favoritfilmer kan jag trots allt uppskatta ett och annat. Iden här filmen Neeson, McGregor och Darth Maul ligger på plus resten not so much om man säger som så.
Blev lite förvånad över ditt betyg efter jag läst din text trodde det skulle vara lägre.
filmitch:
Ja…..jo den har en del som hamnar på minus för mig men stämningen i filmen är kanon, det kan inte bli annat än en fyra. Och jämför jag med filmerna som komma skall så känns betyget ännu mer givet.
Så, nu är jag igång med Filmserier: Star Wars och jag kör episodnummersordningen. Jag tyckte att ep 1 var helt ok när den kom ut. Inte magisk likt de gamla filmerna men snygga effekter och allmänt lite underhållande. Men det var då det. Nu har jag sett om den och det var två timmar jag aldrig kommer få tillbaka. Fy satan vad uselt det var. Helt utan stakes. Usla karaktärer. Helt ointressant storpolitik i fokus. Bara en massadravel för att få sälja leksaker. Fan ta Lucas.
http://fripp21.blogspot.se/2015/12/star-wars-episode-i-phantom-menace-1999.html
Henke:
Kan man säga att omtitten inte riktigt gick hem hos dig? 😉 Undrar vari den stora skillnaden ligger eftersom du ändå tyckte den var okej sist?