HOME

Oh (som på svenska heter Å) är liten, lila och älskar att ordna fester. Oh tycker det är jätteroligt med fester när dom han bjudit in kommer men det är nåt Oh sällan får uppleva. Hen är liksom lite utstött, oklart varför. Oh ser nämligen ut exakt som dom andra utomjordningarna, det verkar bara som att resten av befolkningen bestämt sig: Oh är udda och hen ska inga polare ha.

Oh och hans utomjordingsklan har beslutat sig för att inta Jorden och så blir det. Alla människor förflyttas till nån form av läger (inte tältläger, mer radhusläger) i Australiens torrlagda delar och i den här förflyttningen kommer Tip och hennes mamma ifrån varandra. Tip blir ensam kvar i stan och försöker hålla sig borta från utomjordingarna så gott hon kan, samtidigt har den lila lilla tjommen Oh gjort ännu en brutalmiss och bjudit in både alla ufo-bekanta OCH galaxens antagonister (monstren/the bad guys) på inflyttningsfest. Han är därför wanted dead or alive kan man säga. Tip är ensam, Oh är ensam och självklart stöter dom ihop och självklart blir dom vänner.

Den här premissen har man sett hundra gånger förut och speciellt i animerad film. Omaka personer/varelser blir vänner för livet och inte sällan är det figurer som på ett eller annat sätt känner sig mobbade, utstötta och helt enkelt ensamma men som hittar ett sammanhang där dom får plats och duger precis som dom är.

När jag hör barnens reaktioner på filmen i biosalongen slår det mig hur viktig denna typ av film är. Det tjoades, ropades, hejades och gräts och oftast när jag som vuxen ser denna typ av barnfilm kan jag förstå reaktionerna rent logiskt men jag känner dom inte själv. Men när jag såg Home kände jag mig som fem år i kroppen. Jag var med, jag var där, jag njöt av filmen, av åkturen som den bjuder på. 3D:n var jättebra och jag var glad att jag såg filmen med svenskt tal utan text (i brist på engelsk tal utan svensk text), jag tror nämligen att frånvaron av textning gjorde att jag hamnade ännu mer INUTI filmen.

Home är en charmig, härlig, rolig film med en grymt skriven och ritad kvinnlig huvudkaraktär i tuffa Tip som klarar biffen iklädd jeans och Converse. Och den lille Oh är alldeles ljuvlig. Nästa gång jag känner mig som ett ufo ska jag titta mig i spegeln och tänka på Oh. Kan Oh, kan jag.