Jag har allt inom armlängds avstånd. Jag vet att det kanske inte kommer finnas tid att ens fylla på kaffe, än mindre ta kisspaus, det är lika bra att organisera ordentligt.
Kaffe, vatten, läsk, smörgåstårta, kladdkaka, Remikakor, en oengagerad skål med ruccola och mandlar som jag trodde mig vara sugen på, dator, back-up-dator, mobilen och en lista över alla deltagare i Oscarstävlingen och deras gissningar. Jag hade dragit fram fåtöljen så jag satt mitt framför TV:n med perfekta kuddar uppbullade i ryggslut och fotpall framför. Chattprogrammet var up-and-running, allt funkade, nu kunde Oscarsgalan börja!
Och det gjorde det. Oscarsgalan började. Neil Patrick Harris ställde det blå skåpet mitt på scenen och där stod det kvar. Tyvärr fick man se för lite av det, det var alldeles för lite av NPH. Underutnyttjad skulle jag säga. Jag tycker alla hans skämt satt som en smäck även om publiken inte alltid var med på noterna. Publiken var dock med på noterna när jag inte var det. Det gräts så tårarna sprutade åt det musikaliska numret Glory från filmen Selma och jag vet inte om det beror på att jag inte sett filmen eller om jag helt enkelt är en iskall jävel men jag berördes inte alls.
Det var lite mer stående ovationer än vanligt också, till och med Lady Gaga lyckades få en när hon helt oironiskt framförde ett potpurri av sångerna från Sound of Music. Jag fattade ingenting. Varför gjorde hon inte sångerna till sina, varför stod hon bara där och….sjöng? Gillade att hon hade en ”gäddhängstatuering” av en trumpet, eller ja, den satt där gäddhänget brukar sitta – om man har sådant.
Över lag var dom musikaliska delarna av galan under all kritik. Sömnmedel bättre fungerande än Valium och vi som ihärdigt chattade försökte göra vårat bästa för att hålla ångan uppe under dessa dötrista pauser samt under reklampauserna då vi slungades till en SVT-studio med fyra pratande och frenetiskt klädbytande kvinnor (nåja, bara två av dom om man ska vara ärlig) och det var sju resor värre än alla John Legendsballader i världen.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är ganska komiskt med kvinnor. Där sitter fyra kvinnor och diskuterar hur pass upphetsade eller inte upphetsade dom blir av Benedict Cumberbatch. Vad hade hänt om fyra män suttit där live och samtalat i exakt samma ordalag om exempelvis Scarlett Johansson? Jag behöver inte ens svara på meningen, den är självklar. Det hade höjts röster om kroppsfixering och alla möjliga grejer, sånt som tydligen är irrelevant när det är kvinnor som håller i taktpinnen.
Jag försökte in i det längsta att tänka att SVT-panelen inte var en del av Oscarsgalan men ju längre in på morgonkvisten vi kom och ju mer bubbel-som-inte-bubblade det dracks i studion och ju mindre tålamod som fanns kvar i min från början gigantiska ork-burk desto mer förbaskad blev jag. Jag saknade Filip och Fredriks närvaro så himla mycket men jag inser också att vilka som än sitter i en uppesittarpanel av detta slag så kommer dessa få skit. Massiv skit. Det går inte att blidka alla. Frågan är om någon blidkades igår.
När det kom till prisutdelningarna kändes det som en noll-skräll-kväll. Jag hoppades in i det längsta att Boyhood skulle knipa statyetten för Bästa film men där gick jag bet. Jag hoppades även att Patricia Arquette (som såg så skönt rasslig ut på röda mattan) skulle vinna Bästa kvinnliga biroll och hålla ett fylletal världen sällan skådat men där fick jag både rätt och fel. Hon vann och hon höll ett bejublat tal som handlade om kvinnors rätt till lika lön.
Det var många tacktalare som spräckte sin tidsgräns. Musiken började, jag skruvade på mig, musiken blev högre, musiken tystnade och började om och mannen på scen fortsatte orera, inte sällan glada och charmiga men vafan SLUTA PRAAATAAA MÄNNISKA!
Eddie Redmayne höll ett känslosamt och lyckligt tal, J.K Simmons repriserade sitt tal från Golden Globe och BAFTA där han pratade om sina ”above average children”, Julianne Moore var så värdig och så glad över att ÄNTLIGEN få ta emot en statyett hon borde ha fått för många många år sedan och Graham Moore, vinnaren av Bästa manus baserad på annan förlaga för The Imitation Game, höll det finaste talet av alla.
Det känns alltid tomt när den här natten är över. Så mycket förberedelser, funderingar, förväntningar och sen bara *poff* borta. Att sitta och blogga/chatta sig igenom galan är otrooooligt kul och jag vill verkligen tacka alla som var med under natten, alla ni som var med från början till slut och alla ni som ”bara” var med i bakgrunden och hade vårt ”prat” som sällskap.
Vi får se om det blir Fiffi blogs Oscar the old fashion way nästa år eller om chattminglet blir på en annan plats, det är hur som helst otroligt mycket enklare att hålla sig pigg, fräsch och vaken under en tämligen långsam gala om man fler än om man sitter ensam.
Till sist, ett STORT grattis till Ann-Margret Holmgren i Arvidsjaur som vann Oscarstävlingen. En av få som prickade in Birdman som Bästa film. Vinsten kommer som ett brev på posten.
Håller med om kritiken mot studiosnacket, det var riktigt uselt. Jag saknade också F&F. Ingen höjdargala annars heller.
Voldo:
Nej….galan var förvånande sömnig. Tänk om NPH hade fått gå ännu lite mer bananas.
Jag har inget emot att en del inte var jätteinsatta i film. Det tråkiga var att de kändes som att alla tyckte de var för bra för sitt sällskap. Och när Hannapee gjorde en megapinsam grej hade det lätt kunnat vändas till något kul bara genom att bekräfta henne och den konstiga situationen men de bara låtsades som att det där samtalet aldrig ägt rum.
SVT får ha studion i ditt vardagsrum nästa år. Det hade varit awesome!
Johan:
Håller med dig helt och fullt där. Det fanns ingen värme i studion, ingen gemenskap, det var liksom bara….knastertorrt. Jag tror att dom flesta tittare kan acceptera att alla inte är superinsatta eller att dom säger fel, att det blir tramsigt och knasigt men när man får känslan av att dom inte vill vara där då blir det inge bra alls.
Studion i mitt vardagsrum? Hahaha, sure. Men kanske inte SVT utan Filmspanarna 😀
http://nojesguiden.se/blogg/hanapee/filmsverige-hatar-nu-mig-sorry
:S
Hanna vek sig verkligen dubbelt för att mjuka upp de där torrbollarna.
Du har nog rätt, om SVT hälsar på blir det bara sån där awkward och kall stämning.
Johan:
Haha, tror du det? 🙂 SVT har faktiskt redan varit och hälsat på i mitt vardagsrum och då ville dom inte gå hem, dom ville stanna och titta på film 😉
Skriver under på allt du säger. Trevlig kväll som jag aldrig orkat om det inte var för chattandet. Men vart var Statham? Vart var Hardy? Det kändes lite tomt 😉
Det har blivit ett j-lä liv i sociala medier och jag finner att det är synd att debatten börjar kantra över till att än en gång röra dessa puckon som inte kan hålla ett normalt samtal istället för att handla om fyra människor som cashade in lite pengar på att inte göra sitt jobb.Jag vet att jag skulle göra ett bättre jobb åtminstone innehållsmässigt – visuellt mer tveksamt 😉
filmitch:
Problemet är – också – att dessa tjejer inte blivit intvingade till studion, nån kreativ chef har ju uppenbarligen tyckt att dom var bra och att det var en fungerande dynamik mellan dom. Där ligger felet. Nån som varit mer insatt i själva filmdelen av Oscarsgalan och mindre intresserad av föryngring och könsfördelning skulle ha styrt upp kvällen.
Jag tror det hade varit visuellt underhållande att se dig byta klänningar i varje paus – eller filtar 😉
Har precis kollat galan på Svt Flow och efter många snabbspolningar är jag äntligen i mål. Neil Patrick Harris är grym han, hade gärna sett mer av honom. Lite lustigt det där med Gaga, jag var övertygad om att hon skulle vända upp och ner på Sound of Music-medleyt när som helst… nu kommer det… eller NU… eller… nähä hon kör klassiskt framträdande! Hon har verkligen förmågan att överraska 😉 Jag gillade det, kul att se henne sjunga ”normalt” för hon har ju grym röst. Gillade Alejandro Gonzales Innaritus närvaro, och tycker att Birdman förtjänade sina priser (även om jag inte sett alla tävlande). Helt rätt att Patricia Arquette och JK Simmons vann för birollerna (fast jag hade lika gärna sett Norton eller Hawke). Att Julianne Moore vann var ganska tippat, däremot trodde jag inte Eddie Redmayne skulle vinna.
Blev väldigt pepp på att se Ida, Selma, Citizen 4 och Finding Vivian Maier (som ju egentligen är en film från 2013, vet inte hur det kommer sig att den blev nominerad för 2014??)
Jag orkade inte kolla på SVT-panelen mer än fem min innan jag fick nog av den dåliga stämningen och de otroligt tråkiga människorna som deltog, men jag har uppfattat i sociala medier att de har sågats vid fotknölarna. Och ja… sämre casting får man ju leta efter. Men ansvaret ligger ju främst på SVT; varför slänger man in fem heeelt okända fejor till att börja med?! Hannapee känner jag bara igen som bloggare, men om man nu ska ha en bloggare som programledare, varför inte en som bloggar om film? Finns ju hur många som helst av välja mellan 🙂 Men om jag hade fått välja hade jag gärna sett Johanna Koljonen sitta och bubbla med Emma Gray Munthe, P1 Kino-Saman Bakhtiari och Roger Wilson till exempel. Fast det skulle väl göra alla arbetslösa om de ställde upp i konkurrerande media… men ändå. Fem filmbloggare hade gjort Oscar-bevakningen bättre än de som var. Men jag tror nog mest att det beror på att de var rätt ”objussiga” och inte matchades ihop särskilt bra som det kändes så himla trist. Och när vi ändå är inne på kvinnor eller mäns överrepresentation: Har Bästa film-kategorin nånsin varit så MANLIG som i år? My gosh, alldeles för mycket biopics och manliga egon. Hade Wild handlat om en man är jag övertygad om att den platsat i Best Picture-kategorin. Den var mycket bättre än Imitation Game t.ex.
Ja det var mina tankar. Tråkigt att jag inte kunde hänga med i livechatten. Vad var största snackisen där?
Cecilia:
Tråkigt att du inte kunde vara med men jag förstår att du har fullt upp med annat. Raggande norrmän å sånt 😉
Snackisarna på chatten var Melanie Griffiths nya fejs, skägg, SVT-panelen (nähä?), korta män och långa kvinnor och att filmitch var på nattvisning av 50 shades med en filt över benen….eller om det var Sofia som hade det…eller var det jag? 😀 Vi hann ta oss igenom en massa ämnen under dessa många timmar.
Som sagt, tiden går så jäkla snabbt när det väl kör igång. Och på ett sätt är det ju bara bra att mellansnackspanelen inte är så spännande, då kan man ju ta en paus. Om det samtalet _också_ skulle vara intressant skulle det bli tajt att hinna med kaffer och toabesök och allt det där. Bryggare och flaska vid soffan känns lite väl skumt i nuläget 🙂
Sofia:
Det säger bara svisch så är natten över, det går makalöst fort. Så rooooligt det är!!
Jag har tänkt litegranna mer på den där snackispanelen…tänkte på dom andra åren när det istället varit reklam, samma samma samma reklamfilmer timma ut och timma in. Var det så mycket bättre egentligen? Det är klart man kunde önska en svart ruta istället för både reklam och TV-studio men samtidigt, alla som sitter helt själva i soffan och knappt kan hålla sig vakna, nu var dom i alla fall vakna – och irriterade. 😉
Jo, jag tycker nog att evighetsreklam är bättre än en ointressant eller irriterande panel. Det är det i alla fall inte någon som lagt ned pengar på 😉
ang snackisar: Glöm inte Nisse-Petters oväntade uppdykande på röda mattan i sportdojor! 😉
(eller var det bara du och jag som såg det..;-) )
Steffo:
N-P var verkligen överallt! Vilken linslus! Och kostym och gympadojjor, haha. Det var verkligen inte meningen att glömma honom, en solklar snackis 😀
Vet inte vad det är för fel på mig – men av någon anledning ser jag alltid fram mest emot in memoriam-avsnittet på Oscars-galan. Så kan jag sitta där och förfasa mig över hur många fantastiska skådisar och regissörer som har gått ur tiden (och i år var det…många..)
Sen brukar det sluta med att jag är irriterad över alla långa reklampauser också.
Henke:
Men du såg reklampauserna utan SVT-panelen nu eller hur? Panelen är inte med när du tittar på reprisen?
Panelen var inte med, men reklampauserna. Tyvärr var det av någon anledning snudd på omöjligt att spola förbi pauserna utan att man råkade hoppa över sånt man ville se…