”Watch me…”
Det viskas så lite nu och då i den här filmen. ”Watch me….”. Jag har funderat på varför men jag kommer inte fram till nåt bra svar. Filmen är i övrigt inte direkt övernaturlig. Kanske vill filmens regissör och manusförfattare Paul Haggis få till nån annorlunda ”röd tråd” i persongalleriet, sådär som han lyckades med i Crash. Eller lyckades han verkligen med det i Crash?
”Watch me…”
Liam Neeson är författaren Michael som sett sina bättre dagar. Han är nyskild från frun (Kim Basinger), verkar ha ett ganska otryggt men passionerat ”förhållande” med älskarinnan Anna (Olivia Wilde) och skriver mer i dagboken än på den nya romanen. Scott (Adrien Brody) går in på en amerikansk bar där ingen pratar engelska och blir betuttad i en fager kvinna (Moran Arias) med rejäl urringning och Julia (Mila Kunis) får av någon anledning inte träffa sin son och hennes advokat Theresa (Maria Bello) försöker hjälpa henne vilket är lättare sagt än gjort.
”Watch me…”
Alltså, jag skulle egentligen sova. Jag hade egentligen både släkt lampan och bestämt mig men nånting sa ”Watch me…” och vips hade jag satt på både TV:n och filmen. Två timmar och sexton minuter senare var klockan 03 och eftertexterna rullade. ”Watch me…” Ja, jag gjorde precis det och ja, filmen var rätt bra.
Han Paul Haggis är ganska pretto egentligen, va?
Henke:
Pretto för att vara Hollywood men jämfört med Terrence Malik är han ultra-ytlig 🙂