Snygg kille är ihop med söt tjej. Snygg kille blir dumpad. Supersnygg tjej är ihop med töntig jäkel. Töntig jäkel gör slut med snygg tjej. Kvar är snygg kille och supersnygg tjej som båda är urbota trötta på ”normala” förhållanden och dom träffas vid bagagebandet på en flygplats i New York.
Den supersnygga tjejen Jamie (Mila Kunis) visar sig vara den headhunter som lockat snygge Dylan (Justin Timberlake) till ett toppjobb på tidningen GQ. Dom umgås en del och trots att dom egentligen inte vill, eller tror att dom inte vill, så är dom attraherade av varandra. Men dom vill ju bara vara vänner, ska bara vara vänner och vänner som ligger med varandra och är sexuellt superkomplativa kan sällan fortsätta vara ”bara” vänner. Eller kan dom det?
Det här är ju en relationshistoria-with-a-twist som om man inte varit med om det i verkligheten säkerligen sett på film ett otal gånger. Det handlar inte om vem du vill tillbringa fredagskvällen med utan vem du vill träffa hela lördagen, som Tommy, Woody Harrelsons karaktär i filmen, säger. Han är chef för tidningens sportsidor, hypergay och håller just nu på med en reportageserie om rasismen inom hockeyn.
I Woody Harrelson har vi en skådis som kan krydda en birollslista alldeles på egen hand. Det kan även Patricia Clarkson som spelar Jamies frigjorda morsa. Två gazeller i samma bur alltså och det i kombination med Justin Timberlake, som är så mycket mer störtskön som skådis än som sångare och Mila Kunis som jag faktiskt aldrig sett dålig i en enda film och Friends with benefits blir – faktiskt – en helt igenom sevärd film.
Dialogen är rapp, smart och kul och det finns som sagt ingenting att klaga på i skådespelarväg. Jag blev underhållen, jag fnissade ett par gånger och filmen flöt på i ett lagom tempo. Det kändes lite som att äta en McFeast & Co men med en cheddar-dip på sidan om och kanske kanske en liten mjukglass med chokladsås till efterrätt. Inget jag tar till mig, inget som får mig att förändra mitt liv, bara lite vardag med guldstjärna liksom, men en rätt kul vardag.
Mila går från klarhet till klarhet…
Sofia:
Anar jag en litet uns av ironi här? 🙂
Faktiskt inte — de där smileysarna är luriga… Nej, jag tycker hon än så länge är riktigt bra på det hon gör, dvs lättviktskomedi.
Sofia:
Har du sett Black swan än? Tittade på din blogg men hittade den inte. Hon är bara så jäkla bra även där tycker jag och det är ju inte samma genre direkt.
Mila Kunis är helt fucking underbar. Denna film hoppar upp till toppen av min ”vill se”-lista. Ahh, ska kanske slänga in ”Forgetting Sarah Marshall” i dvd-spelaren…
Henke:
Hon är en kalaspingla, helt klart! 🙂
Snobbiga tidningar. Tycker DN är, vad var det du sa, motsatsen till bra? Anus.
Henke:
Är inte motsatsen till bra just anus. Eller det som finns däri åtminstone 😉
🙂
Har inte sett den här, men jag skulle gärna ha Mila Kunis som kk…
Micke:
Det är du nog inte ensam om, speciellt inte efter den här filmen.
Mao en romcom med bra dialog och skådisar? De slinker alltid ned men för ögonblicket har jag aningens svårt för genren, kan bero på att dottern betade av hela Sex and city boxen i sommras så jag har HÖRT serien. ”Meanwhile in another part of the town….” Arrrrgh 🙁 Däremot ser jag fram emot nästa veckaspremiär den kan bara inte misslyckas med bla Gosling och Moore i rollistan.
filmitch:
Ja, precis så 🙂
Även jag ser fram emot nästa veckas premiär men mina förväntningar på den känns kanske lite FÖR höga…