En 70-årig änkeman och pensionär (Robert De Niro) får jobb som praktikant på ett företag som säljer modekläder på nätet.
Ja du hör ju, bara DÄR tappar filmen mig. Troligt hörrö, trooooligt!?! Det spelar ingen roll om chefen Jules (Anne Hathaway) anlitar praktikanter för att få ner lönekostnaden på företaget, hur i helvete skulle en gammal man som knappt kan hantera en dator, än mindre har koll på dagens modeindustri, få jobb på ett sådant ställe?
Jag satt och eldade upp mig så till den milda grad i soffan att jag faktiskt tänkte stänga av. Jag förstår manusförfattaren och regissörens Nancy Meyers baktanke med filmen, att göra nåt nyskapande som funkar över åldersgränserna och kanske även över könsbarriärerna då den unga kvinnan är chef och den gamle gubben anställd men vafan, kom igen, något bättre än detta går det väl att knåpa ihop, typ. Eller?
Anne Hathaway är en klippa som vanligt, Robert De Niro är det inte, birollsinnehavarna sköter sig väl men manuset är så ytligt skrivet att det mesta bara känns banalt. Nä, det här var inget för mig. Filmen gör mig bara sur. Todilooo, nu gör jag nåt annat. Kollar På spåret-finalen till exempel.
Ett givet objekt att skåda då min arbetskamrat, nyss hemkommen från semester, såg denna på planet…och kände feelgood-vibbarna!!
Här måste undersökas!
Steffo:
Du är ju inne i ett sånt flow just nu att den här säkerligen kan slinka ner och sluta på en fyra eller nåt 😉
Jag fattade iofs att själva poängen var att företaget skulle anställa äldre praktikanter som en slags samhällsinsats. Sedan fick Ben sitt inside track mest tack vare att han hade chefserfarenhet. Men ingen film som stod sig, där är vi ense.
Sofia:
Men hade han någon egentlig nytta av sin erfarenhet som chef? Och hur kommer det sig att en sån pingla som Rene Russo gick ner i brygga så fort hon såg honom? Frågorna hopar sig 😉
Mja, mest som mentor fick jag intrycket av. Och absolut, varför Russo föll så handlöst var ett totalt mysterium!
Årets mest menlösa film, check. Den tog ju aldrig slut och det hände INGENTING, haha… Anne Hathaway kämpar, och gör filmen en smula sevärd, men Robert de Niro LER bara, genom hela filmen! Sorgligt. Fast arg blev jag först mot slutet av att se han som spelar Hathaways make (Anders Holm, vem hittade honom under en sko?) försöka mäta sig med Hathaway. Årets underligaste casting med tanke på hur många OK skådisar som dök upp i övriga biroller.
Cecilia:
Jadu….den där Anders Holm, mer obegriplig i denna roll än Domhnall Gleeson varit i samtliga sina. Jättekonstigt val.