Det känns så himla konstigt. Jag såg den här filmen i söndags, bara en timme innan världspressen prånglade ut den ytterst sorgliga nyheten att Anton Yelchin dött i en bilolycka blott 27 år gammal. I dagens film spelar nämligen en 12-årig Anton en av huvudrollerna och det var en av hans allra första roller.
Stephen King gav ut en bok 1999 som hette (och heter) Hearts in Atlantis och 2001 kom den till Sverige och fick namnet Hjärtan i Atlantis. Den består av fem noveller som på rätt vaga sätt är sammankopplade med varandra men det är den första novellen Låga män i gula rockar (Low men in yellow coats) som dagens film är baserad på.
Filmen handlar om Robert ”Bobby” Garfield (Yelchin) som bor med sin mamma (Hope Davis) som är änka och som inte riktigt verkar känna för att vara mamma fullt ut. Hon känns betydligt mer egoistisk än mammor på 50-60-talet brukar gestaltas på film men utan att vara ”elak”.
För att få ihop ekonomin hyr hon ut en del av huset till en gammal och lite mystisk man vid namn Ted Brautigan (Anthony Hopkins) och han och Bobby kommer varandra nära. Eftersom Bobby aldrig får vare sig veckopeng, leksaker eller ens födelsedagspresenter av sin mamma nappar han på erbjudandet Ted ger honom, att tjäna en dollar i veckan mot att han läser tidningen högt för den halvblinde mannen. Men Bobby är en smart liten kille, han inser att det är alldeles för lättförtjänta pengar och frågar Ted what´s the catch? Jo, det var ju en grej till. Han vill att Bobby ska hålla koll efter ”låga män”, män som på nåt sätt är ute efter honom.
Den som har läst Kings fantasyserie Det mörka tornet känner kanske igen namnet Ted Brautigan? Han är nämligen med även där. Jag har inte läst vare sig den eller Hjärtan i Atlantis men efter att ha sett denna film blev jag i alla fall lite sugen på den senare.
Det här är kanske ingen film som fastnar hos mig men den är mysig på samma sätt som till exempel Stand by me. Dom spelar lite i samma division (men Stand by me är en mycket bättre film). Sen är det alltid najs att få se David Morse, han spelar Bobby den äldre och är inte med så mycket i filmen men bättre lite än inget alls.
Men det jag tar med mig mest från filmen är det där hatet jag känner för döden. Så ofta så fullständigt onödigt. Sov gott Anton.
Nästa tisdag är det Stephen King-tajm igen! Tjoho va eller hur?!
Det var ett tag sedan sist men minns att det är en helt ok adaption av långnovellen. Mörka tornet har jag inte läst än. Ett framtidsprojekt.
filmitch:
Känns som Mörka tornet behöver ett halvårs tjänstledighet för att man ska hinna ta sig igenom den 🙂
Nejnej, Dark Tower ska man ta det lugnt med och njuta av varje sida 🙂
Instämmer med föregående talare, en helt ok adaption vad jag minns det. Och visst är det tragiskt med någon som dör så ung, oavsett. Men när du nu sett Antons 12-åriga jag, finns det verkligen grund för att kalla honom för en enastående skådis? Vilket ju vissa har passat på att göra nu när han är borta…
Sofia:
Jag har sett rätt många filmer med Yelchin på sistone och jag skulle nog inte kalla honom enastående men han har en hög lägstanivå och är aldrig dålig även om filmen i sig är det. Däremot hade han nog kunnat BLI enastående om han fått leva. Men visst är det typiskt att människor helgonförklaras så fort dom inte finns längre…