”Har du hört talas om blodorkidén? Det är en tropisk växt, mycket sällsynt. Min far upptäckte att när orkidéextraktet blandades med sekret från en ömsande anakonda skapades en kemisk förening som kan förnya celler. Jag pratar om biologisk odödlighet. Tänk vad folk skulle vara villiga att betala för evigt liv.”
Redan 2004 kom filmen Anacondas: The Hunt for the Blood Orchid (en film jag för övrigt vakade in julen med på bio) så det här med blodorkidéer och stora ormar var liksom old news för mig. Hahahaha. Korkat som fan egentligen. Blanda ormsekret med en växt och få evigt liv? Så jävla dumt.
Om det var dumt 2004 så är det med all säkerhet inte smartare 2015 men för att maxa berättelsen blandar dagens film – såklart – in något extra. Nuförtiden räcker det inte med en gigantisk anakonda, det måste till nåt mer. Snabbmatsätande naturnedskräpande tjocka tjuvjägare till exempel. Och en jättejättestor alligator!
Men för att vara en lökig B-skräckis måste jag säga att en hel del av effekterna är riktigt lyckade.
Originalen Anaconda och Lake Placid är ju väldigt bra, men jag kan tänka mig att det har vattnats ur en del på vägen hit. Jag blir ändå lockad att se den. Parker Lewis och Yancy Butler låter som en skönt 90-talig cast.
Carl:
Originalen spelar ju liksom i en helt annan liga men jämfört med mycket annat i denna genre är den här filmen inte SÅ dum. Du kan nog hitta lite ljusglimtar i den, det tror jag 🙂
En SyFy antar jag? Hur var effekterna måste man då förstås fråga 🙂
Sofia:
Effekterna var faktiskt helt okej måste jag säga. Det gick att hålla sig för skratt filmen igenom 🙂