Rango (Johnny Depp) är en
kameleont som beger sig ut i öknen i ett desperat försök att hitta sig själv. Mitt där ute i den sandiga ensamheten träffar han på lite ”folk” (läs: andra roliga djurarter) som han teamar upp med.
Om historien börjar som en parodi/pastisch på Fear and loathing in Las Vegas med en Rango i rödblommig hawaiiskjorta (dock inte lika hög som originalet) så tar den sig snabbt in på westernspåret då alla klassiska element finns med: hjältar, bovar, vackra damer och den obligatoriska duellen. Det enda nyskapande är mariachiorkestern i form av småfåglar, men vilken orkester sen!
Det finns en hel del filmer som verkligen gör sig i bioformat och Rango är en av dom. Flera gånger under filmens gång känner jag mig småförbannad för att jag inte tog mig iväg och såg den här på stor duk. Skitdumt. Verkligen.
Rango i TV-format funkar visserligen det med men det är så mycket minutiöst och pedantiskt animerade ytor att jag gärna hade sett dom förstorade gånger hundra. Mina stora glädjeämnen med filmen är just perfektheten och ljuden. Plicketiplock, tjoffs och blaffs, klick-klick, tjong, svank, bank, klink, härliga små ljud som ligger där som en effektfull ljudmatta och mina öron fnissar av glädje. Här lämnas ingenting åt slumpen, det finns inte så mycket som ett pip för mycket, eller för lite för den delen.
Karaktärerna är välgjorda och humorn vuxen. Jag tycker inte det här är en film för dom allra minsta, inte för att den är överdrivet läskig utan för att dom kanske inte förstår riktigt allt. Eller så går den att se utan att skämten går fram ordentligt, det gör den säkert, det är kanske bara jag som är lite…trög.
Själv tycker jag Rango var en trevlig liten bekantskap men den når inte upp till samma standard som den lille trailern som jag gillade så mycket. Filmen är lite för lång och blir lite för urvattnad för det. Å andra sidan, vad gnäller jag för? Den var ju kul!
Jag tyckte det visuella var rätt fantastiskt, särskilt inledningen. Men sen tappade jag liksom intresset. För min del skyllde jag på min brist på kunskap och kärlek till westerngenren, men kanske har du rätt i att jag helt enkelt såg den i fel format, för jag såg den också på en TV-skärm.
Jag hade verkligen VELAT tycka bättre om den. Den har fått rätt mycket kärlek i filmfan-kretsar och det är ju trevligt att dela varandras entusiasm. Ännu en gång verkar vi i alla fall som om du och jag är rätt överens.
http://thevelvetcafe.wordpress.com/2011/09/13/im-sure-its-a-good-fit-for-western-fans/
Jessica:
Början är verkligen heeeelt makalös fräsig men sen är det som du säger, det är svårt att hålla intresset uppe till max. Tyvärr. Jag hade också gärna tyckt mer om sen än jag gjorde.
Även jag ger Rango tre Depp-ödlor. Den borde helt klart varit bättre, men håller med om att den är snygg och stundtals rolig. Trodde ändå den skulle vara bättre.
Movies-Noir:
Det verkar vara något som enar många, känslan av att den BORDE ha varit bättre.
Huh, jag såg den på TV och blev helt nöjd. Hade inte förväntat mig några storverk och tyckte inte heller att det kändes som om något fattades. En rasande snygg film där manus inte står i riktigt samma klass som animeringarna, i likhet med många andra. Jag gillade det surrealistiska draget i den som jag misstänker antingen kan hjälpa eller stjälpa när barn ska se den.
Sofia:
Skillnaden mellan dig och mig i det här fallet är kanske att jag (tyvärr) hade förväntat mig storverk…
Jag gillade Rango som tusan! Karaktären Rango är en liten parodi på skådisar i Hollywood som jag tyckte va väldigt roligt =) En av dom bästa western-filmerna jag har sett också, stilen på karaktärerna är råa och fula, något som Pixar aldrig vågar göra.
Som 3D-kille så är det väldigt instormande att titta på Rango, jätte snygg karaktärs-design och galet snygga detaljer på varje karaktär.
Markus:
När du skriver att du är ”3D-kille” menar du att du jobbar med 3D eller att du tycker om 3D som filmfenomen?
Jag menar att jag är 3-dimensionell, ouuuu =)
Jag jobbar med tv-reklam och då jobbar jag mycket med 3D, och ända sen jag var liten har jag varit fascinerad av animerad film och tycker nu att 3D-animerad film är väldigt inspirerande och underhållande =)
Markus:
Animerad 3D kan vara riktigt bra men vad tycker du om ”vanlig spelfilm” i 3D?
Kan du ge ett exempel på en vanlig spelfilm i 3D?
Markus:
Avatar, Final Destination, Harry Potter – den typen av film som inte är uppenbart och helt animerat och ooouuups, där åkte Avatar bort direkt kände jag 😉
I vanlig spelfilm är jag inte alls lika förlåtande till 3D:n, där är storyn, karaktärerna och hur underhållande jag kollar på. Men jag kan ändå uppskatta Avatar och Transformers för hur jävla välgjorda dom är.
Men som vi 3D-nördar brukar säga, om man ser att det är 3D, då har man misslyckats =)
Markus:
Då tycker jag måååånga filmer misslyckas, fast å andra sidan är jag ingen 3D fan alls. Jag har sett tillräckligt många filmer i 3D för att känna att det inte tillför särdeles mycket till upplevelsen. Inte ens i Tron Legacy fast jag äääälskar den filmen.
Det där är väldigt intressant tycker jag, för ibland vet man att det är 3D och så köper man inte det. T.ex Peter Jacksons King Kong, Avatar, Tron Legacy, Rise of the planet of the apes. Vi vet att det är gjort i datorn för att det inte finns i verkligheten.
Men om man tittar Rise of the planet of the apes, så visste jag att Ceasar var 3D-animerad och så köpte jag inte det. Men sen så fick jag se dom andra aporna i filmen och tänkte ”där har vi riktiga apor!”. Fast sen så fick jag reda på att alla apor i filmen är 3D-animerade. Och då fick jag en liten tankställare om vad man vet och vad man ser
Men Clu Tron Legacy är ganska så dåligt gjort, han är lite för perfekt gjord, huden borde vara lite mindre blank och skrovligare. Det är inte som The Curious Case of Benjamin Button när Brad Pitt är gammal, det va verkligen ”Holy crap! Hans ansikte va 3D?!”
Markus:
Att något är 3D-animerat eller om filmen är filmad i 3D-format, är det samma sak? Ibland känns det -eller ja, rätt ofta faktiskt – som om filmen görs i 3D bara för att prångla på oss dyrare biljetter och fula glasögon men man får inget extra i upplevelseväg. Sånt retar mig.
Ahhh, jag missuppfattade dig helt och hållet Fiffi! =) Jag trodde vi pratade om 3D intrigerat med inspelat material.
ja, jag håller med dig, det inte ofta man ser bra filmer i 3D. Dreamworks är väldigt bra på att göra filmer i 3D, 3D:n i kung fu panda 2 var riktigt bra. Annars har jag inte alls varit så impad av 3D filmer
Markus:
För egen del är det bara Monsters Vs Aliens som fått mig att göra vågen av ALLA filmer jag sett i 3D och det är knappast godkänt.